Gott så! Mat jag lagat och andra godsaker

I januari kurar man inomhus med film, god mat och hemmafix. Har testat på en del goda recept så som Flygande Jacob (hur har man lyckats förtränga denna 80-talsrätt). Det är ganska lätt att tillaga – man steker bara bacon, kycklingfiléer och häller på en matlagningsgrädde med chilisås i. Är man inte helt anti frukt i mat kan man slänga i bananer som gör sig fint med det salta baconet. In i ugnen i cirka 20 minuter – serveras med ris!

Vidare på kycklingtemat så testades även en kycklingsauté med dijon och dragon. Extra gott blir det med buljong i. För er som gillar tacomys men vill vara nyttigare kan jag verkligen tipsa om att röra ihop svarta bönor, rödlök och koriander samt lime. Perfekt att fylla burriton med! Toppa med ett stekt  ägg för mer protein.

För övrigt så vill jag verkligen tipsa om en riktigt god drink/fördrink som vi testade på nyår. Receptet stal jag från Elle Mat som har ganska spännande grejer. Apple Bellinis – friskt och gott!

I ett högt glas:

  • En skvätt Grand marnier
  • Dubbelt så mycket prosecco
  • Fyll upp med äpplecider
  • Släng i en kvist med rosmarin för dekoration som doftar härligt men inte ger någon smak alls. Vintervackert. Purely decorative.

IMG_20170101_114406

Domino’s Pizza har tydligen öppnat i Malmö och det vore värt att testa. Pizza är ju allmänt onyttigt så varför lura sig själv. Det är lika bra att kasta sig på det mest amerikanska av det amerikanska. Dessutom har de hemkörning. Kampen om Malmös bästa pizza har alltid varit tuff men när jag bodde borta på Lorensborg hade La Mare goda och i Kirseberg så var Algarve en klassiker.

Jag är även spänd på vad som ska bli den stora trenden inom semlor. Ett par år har det funnits några roliga varianter som t.ex semmelwrappen som sålde helt slut. I Malmö kan jag rekommendera att dra till Lilla Kafferosteriet där de just nu serverar små mini-semlor. Själva bullen har en riktigt god och saftig smak. Perfekt för den som gillar smaken men inte vill ha en alltför mäktig bulle.

lillakafferosteriet

Så lite njutbarheter kan man ändå få till i en denna mellanmånad. Inombords puttrar det en del av kreativitet och man tar liksom sats för det nya året. Just nu gillar jag tulpaner förresten, gula, vita och ljust rosa. En månad kvar av vintern och maxar man på med tulpaner så känns allting bara lättare. Dessutom har jag en beställning på fyra nya pocketböcker på gång! Som även kommer medföra en del recensioner.

tulpaner

Share This:

Prag är staden i Kafkas spår

Första gången jag var i Prag var på klassresa i gymnasiet. Vi bodde på en svettig flodbåt och försökte vara världsvana på olika restauranger. Speciellt kul var det att säga ”Check (czech), please”. Jodå, så att.

Ett antal år har förflutit och därför var det extra spännande att besöka staden igen. Vi åkte dit för arkitekturen, ölen och de plånboksvänliga priserna. Vad många kanske inte vet är att Prag på många sätt är en tyskinfluerad stad. Spiror och arkitektoniska mästerverk sträcker sig ivrigt mot  himlen. Det är ganska ofta man vandrar med blicken lyft.

20170118_074538-1

Det centraleuropeiska köket anses nog inte vara det mest spännande men en kylig novemberdag så får anka med goda dumplings och en kraftig skysås anses vara balsam för själen. Att sitta på en genuin ölhall inredd som en österikisk alpstuga känns mer än charmigt. Tillsammans med maten som skänker en just like grandma´s-känsla är detta ett trevligt koncept.

I Sverige är vi dåliga på att prova på konceptresturanger. I Prag besökte jag flera sådana. En av dem hade en imponerande drinklista med temat De sju dödssynderna. Där kunde man beställa drinkar i form av avund, lättja och frosseri bland annat. Drink på temat lättja kom lutad mot en kudde och ytspänningen gjorde att vätskan/spriten i glaset inte rann ut. Bara en sådan sak. Avund kom i en kartong med rök som pyrde ut som en klassiska häxblandning. Mycket kreativt. Drinkarna serveras på Prolog som dessutom ligger i ett väldigt trevligt område som heter Andêl. I detta område ligger även Staropramenbryggeriet. Vi bodde här och det går lätt och snabbt att ta sig över till downtownområdet med metro.

received_314087508987609

Förutom denna upplevelse så dök det även upp en rombar med 100-tals olika romsorter på menyn. Väggar och tak var täckte med flaskor och det gick knappt att se ut genom fönstret för alla dekorationer.  Kolla gärna upp: Rum-House bar Caribbean

Žitná 42, 120 00 Praha 2, Tjeckien
+420 777 852 008

Musikbarer är också väldigt vanligt i Prag och på en av dessa spelades det bara blues. Googla ”bluesbar” för att hitta till ett liknande ställe, det finns det gott om.

received_314087355654291

Mat i all ära, men ett besök i en storstad kräver också en kulturupplevelse. Ett besök på Kafka-muséet är värt att nämna. Den där Kafka var ingen munter figur men hans verk är desto mer uppskattade. Det som var häftigt med museet var att de lyckats spara alla hans gamla anteckningar vilket gör att man kan följa hans liv som en tidslinje. Mycket av hans tid handlade om att vilja göra något annat – han var trött på sitt arbete som byråkrat och att passa in. Ett trevligt besök i musee-shoppen är också värt att nämna och inte långt därifrån lån ett gammalt antikvariat, där vi la vantarna på ett gammalt ex av Förvandlingen. (Kafka).

“I am a cage, in search of a bird.” 
― Franz Kafka

Som helhetsintryck är Prag lite av en sagostad med sin gamla arkitektur. Det verkar finnas ett inre motstånd mot allt som är nytt och high-tech när det gäller design. Till och med Coca-Colareklam ser vintage ut. Meningen är det nog inte ska se amerikanskt och alltför tillgängligt ut. Pragborna är kanske inte de allra mest serviceinriktade personerna. Jag minns speciellt när vi skulle beställa på café och servitrisen bad oss vänta och vände ryggen till. SEDAN efter ca 3-4 minuter återkom hon, gav oss menyn och bad oss sätta oss. I min mening kunde det gjorts i första skedet. Många på caféer och restauranger ger ett något buttert intryck.

En annan besvikelse var klädshoppingen – utbudet är tämligen dåligt och man riskerar att stöta  på en del H&M-liknande historier i det sämre skiktet om man inte passar sig. Konceptet verkar vara apdyrt eller trashy. Däremot rekommenderar jag verkligen att titta i mindre butiker efter juldekorationer och glaskonst, i min mening är tjeckerna riktigt duktiga på det.

Många menar att Prag ska besökas om våren för den där rätta härliga känslan, men jag anser att de mysiga och mörka pubarna och träfasader i sann jugendstil gör att detta lika mycket är ett trevligt resmål för jul och nyår.

 

Share This:

Snödrottningen – existentiell kris i New York

Jag fullkomligen trollbinds av en av  inledningsscenerna i Snödrottningen när Taylor står i sovrummet och snön yr in genom fönstret. Där i sängen ligger hans dödssjuka flickvän. Bildspråket är tydligt och drömskt. Det är kyla, is, misströstan och vardagsromantik. Till och med formen på snöflingorna beskrivs med kirurgisk precision.

cunningham

De är just de fragmentariska scenerna som skänker styrka till Michael Cunninghams (författare till Timmarna) Snödrottningen. Ingen detalj lämnas åt slumpen. Varje stycke är fullmatat med rika formuleringar och betraktelser. Personligheter, tankar och beteende. Även reflektioner över samhället och samtiden ges utrymme. Cunningham verkar besitta en enorm självmedvetenhet och det samma gäller hans persongalleri.

Tillsammans bildar dessa scener en ganska så bångstyrig historia. Det är liksom ingen tydlig intrig utan bara en stilla resa där vi får möta flertalet olika personer. Alla figurer känns väldigt sårbara och sorgliga på något sätt. Taylor sviker sin flickvän. Barrett är hopplöst förälskad och har dåligt självförtroende. Liz dejtar betydligt yngre män och har kört fast. Hon blir irriterad när kunder köper saker i hennes second-hand butik om hon anser att köparen inte är cool nog för plagget.

Det övergripande temat i boken verkar vara existentiella frågor – när någon nära är döende  ställs allting på sin spets. Huvudpersonerna tänker att de måste ta tag i sitt liv. Tyler vill bli musiker och Barrett vill egentligen inte arbeta i second-hand butiken hos Liz. I stället tar de till enkla utvägar via sex, droger och andra tillflyktsorter. Bröderna Tyler och Barrett skyller gärna på sin mor som var excentrisk och översvallande.  Händelserna i romanen visar på människans litenhet och en viss hopplöshet infinner sig. Ingen av huvudkaraktärerna är troende, men Barrett ser ett ljusscen på himlen en kväll, vilket han fäster sig vid. Snödrottningen visar på en existentiell kris i karaktärernas liv.

Det som är Snödrottningens styrka är också dess svaghet. För när varje tanke har fångats i detalj och varje mening är laddad med symbolik och noggrannt övervägda referenser, riskerar den samtidigt att bli alltför neurotisk. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som ska till.

Det som gör att man läser boken med behållning är att man lär känna karaktärerna och vill veta hur det går för dem. New York-känslan är också påtaglig och man får liksom en liten chans att vara där för en dag eller två. Det är dock inte ändlöst med fikande på Central perk som i Vänner eller kravlöst brunchande som i Sex&the city utan mer mänskligt och jordnära. Jag blev verkligen sugen på ett besök i butiken som Liz driver och Barrett arbetar i.

“It’s hardly ever the destination we’ve been anticipating, is it? Our hopes may seem unrealized, but we were in all likelihood hoping for the wrong thing. Where did we – the species, that is – pick up that strange and perverse habit?

― Michael Cunningham, The Snow Queen

Share This:

Snacka om serier! Jag avslöjar mina favoriter och hatobjekt.

Vilken TV-serie var den första du verkligen förälskade dig i?

Mitt så kallade liv. Vänskapsrelationerna. Förälskelserna. Tonåren. Six feet under var också spännande att se på som 15-åring. Relationen mellan Nate och hans bindgalna tjej. Mamman i skogen som ett förvirrat skogstroll. Claire Fischer som var svår och intressant. Och skolkade.

Vilken TV-serie såg du senast där du såg vartenda avsnitt?

The Fall. Man sögs in i galningen Phil Spectors psyke och den stentuffa kriminalen spelad av Gillian Andersen. Att Krister Henriksson dyker upp är bara ett plus. Extra kul att han har fått behålla sin svenska accent.

Vilken TV-serie gav du senast upp att titta på? 

Tyvärr så gillade jag Mr Robot väldigt mycket men när andra säsongen kom tog det bara stopp. Det blev för dystert.

Av vilken TV-serie kan du alltid se repriser om och om igen utan att tröttna?

Måste vara Vänner. OCH Sex&the city.

 Vilken serie räknar du som ditt allra största ”guilty pleasure”?

New girl – den känns så lökig men ändå hjärtlig. Vissa av karaktärerna gör att man skruvar lite på sig. Inget min pojkvän tycker om att se och knappt någon kompis heller vad jag vet.

Vilken är din alla tiders favorit TV-seriekaraktär?

Red Forman. That 70s show. Den härliga gamla stofilen som håller koll på det ystra men roliga kompisgänget och är en skön motvikt. Charmigt ocharmig.

Vilken TV-seriekaraktär påminner mest om dig?

Har hört att jag ibland påminner om New Girl-tjejen och även utseendemässigt om Sookie i True blood.

Vilken är din favoritinledningslåt eller vinjett?

Six feet under har en vacker slinga. Av Thomas Newman. Sen måste jag säga You’ve got time med Regina Spektor (som även råkar vara en favorit) som inleder en annan bra serie – Orange is the new black. Här skrev jag om den.

Vilken komediserie rankar du som den absolut bästa?

Vänner. Any day. När det  gäller brittiskt tycker jag att Patsy&Edina Absolutely Fabulous  är riktigt skoj. Och The Office – jag kan inte välja bara en.

Vilken dramaserie rankar du som den absolut bästa?

House of cards. Kunde. Inte. Sluta. Titta. Kevin Spacey, need I say more.

Vilka serier/Vilken serie skäms du över att du fortfarande inte har sett?

Vet inte. Kanske borde man ha sett The Wire.

Vilka serier/Vilken serie tjatar du på folk om att de måste se?

Freaks and geeks, för att det är en kultserie och lite okänd serie. En plantskola för alla nuvarande erkända skådisar  såsom Seth Rogen, Jason Segel, James Franco och Busy Phillips. Borgen – för att jag gillar danska serier och Sissel Babette Knudsen är så cool som dansk statsminister. En mycket närvarande kvinna.

Vilken film, bok, saga, händelse etc. vill du mest av allt att det blir en TV-serie av?

Lasermannen, hade varit spännande. Eller ett svenskt Borgen, med politiker som intrigerar.

 Vilken TV-seriescen får dig alltid att brista ut i gråt?

I got off the plane. Scener med Rosie Larsons familj i the Killing är något av en tear jerker.

¨Vilken TV-serie klarar du bara inte av eller vilken är den sämsta TV-serie du sett?

Hatar, hatar Dawson’s Creek. Alltför brådmogna tonåringar och tillrättalagt.

 

Share This:

Vi kom över havet – japanska kvinnors öden

Slaveri känner de flesta till, men att det skulle bedrivas handel i kärlek mellan Japan och USA på 20-talet hade jag ingen aning om.

Vi kom över havet handlar om japanska kvinnor  som fraktades över havet för att möta sina nya män i USA. Romanen var verkligen en ögonöppnare, då jag inte alls kände till detta historiskt sett.  Dessa män, som de brevväxlat med under en längre tid, blev en besvikelse när kvinnorna anlände och fick se att de inte alls var snygga, rika eller trevliga. Tvärtom fick kvinnorna leva under slavliknande förhållande på bondgårdar och som hushållerskor inne i stan. Kvinnorna ansågs vara bra arbetskraft och det var därför de blev ivägskickade från ett fattigt Japan. Ur askan i elden.

Dekomöverhavet

Japanskorna våldtas, säljer sina kroppar och dör i barnsäng. Deras kroppar förtvinar av hårt arbete. Samtidigt är det svårt att passa in i det nya landet och kvinnorna känner att de inte var lika vackra som amerikanskorna med svallande blont hår och ljusa ögon.

Jag gillar tempot i boken, vilket skapas av att berättelsen är skriven i korta meningar utan dialog. Tankar återges i kursiv form vilket gör att man knyter an till olika personer.  Vi kom över havet är otroligt lätttillgänglig men har samtidigt mycket djup. De flesta meningar är laddade och språket är målande. Trots att boken är fiktiv, så upplevde jag att berättelsen återges av någon som var där och tog del av alla intryck och öden.

Eftersom boken är  baserad på verkliga händelser, känns den relevant och ett som ett tidsdokument av vikt. Jag hade ingen aning om att japanskor användes som postorderfruar i början av 1900-talet. Det som gör det extra sorgligt är att de sällan fick den faktiska statusen av fru och familjemedlem utan utnyttjades som arbetskraft och/eller sexuellt. Rent geografiskt befinner vi oss i San Francisco, där jag varit, vilket tillför en extra intressant dimension.
Trots att kvinnornas öden är gripande förblir boken osentimental. Sanningen serveras rå (vågar man sig på en sushi-referens) och inget omskrivs med förskönande ord. Det känns stilistiskt sätt som klassisk svensk arbetarlitteratur à la Vilhelm Moberg fast med huvudrollsinnehavare av annan etnicitet, i en annan tidsepok och geografisk placering.

Share This:

Nyord 2016 – matfrosseri på nätet och Trumpcitat

Så är det bokslut för 2016 och årets nyord har presenterats. Ord och kulturella företeelser går hand i hand och visst går det trender även i vårt språk.

Nice är t.ex ett ord används och hypats in i absurdum. Frågan är hur länge det kommer hålla innan detta ord försvinner helt eller faktiskt blir en del av vår fasta vokabulär. Ord som fantastiskt, underbart och magnifikt är vi svenskar något försiktiga med att använda. Det är ett lagom försiktigt sätt att uttrycka positivitet kring något. Nice är lagom att använda. Typ, liksom.

Inneord på 70-talet enligt en snabbgoogling är: talla, tjålig eller pjuck. Någon som vet betydelsen utan att fuska?

Inte alla ord överlever. Det är nog inte speciellt många som använder föräldragenerationens slang.  Kommer någon ens ihåg 2015 års nyord som faktaresistens eller ståpaddling?  Men nu är jag inte Fredrik Lindström så jag kan bara uttala mig i väldigt generella termer. Däremot har jag lyckats hitta 2016 års aktuella ord och kände för att spåna lite fritt kring dem.

Trumpifering

Släng på en stor tupé på Vita huset – Trump är här för att stanna! I samband med det amerikanska valet föddes också ordet trumpifiering – något som innebär att man kan säga grejer som ”grab ‘em by the pussy” och ändå vinna valet. Trumpiferingen innebär att politiker går bort från fakta och reson och när de förmedlar sin politik.

Några Trump-citat i urval:

”It’s freezing and snowing in New York–we need global warming!”

“Our great African-American President hasn’t exactly had a positive impact on the thugs who are so happily and openly destroying Baltimore.”

“The beauty of me is that I’m very rich.”

Och sen går folk och röstar på den här mannen! Citaten kan tyckas underhållande i all ära men problemet är att Trump inte är en del av Ricky Lake-show utan faktiskt en person som ska leda en av världens mäktigaste land. Han tar det som det kommer, lite sådär spontant.

Mukbang

Skulle du tycka det var kul att se på filmer när andra äter på YouTube? Svarar du ja är du inte ensam. Det har tydligen blivit ett väldigt populärt fenomen att se andra smaska i sig middagsmaten ensamma i sina egna lägenheter. Trenden började i Asien, även av namnet att döma. Det är säkert så att människor som tröttnat på att äta själva skaffar sig någon form av middagssällskap så att de inte ska känna sig helt ensamma. Eller så anser folk bara att det är avslappnande att se andra leva sitt vardagsliv, lite sådär som att man okynnesstirrar upp köksfönster på väg hem. Skaffa dig en egen uppfattning och testa. Samtidigt kan man få lite middagsinspiration, annat än de gamla vanliga fiskpinnarna.

 

Pokénad

Åh, ordlekar! En härlig fusion mellan Pokémon och promenad – vilket jag verkligen tycker är träffande för årets mest fascinerande och minnesvärda hypes. Målet att finna pokémons lockade ut finniga tonåringar som inte lämnat sina rum på flera år. De gick ut i parker och på torg, stapplandes runt som Bambi på is och blinkandes mot dagsljuset för att finna fler Pokémons.

Horder av vuxna, barn, företagsledare, mammor och Dylanmän invaderade offentliga platser i jakt på Pokéstops. Sverige aktiverade sig som aldrig förr och powerwalks hade fått en konkurrent. Själv var jag aldrig helt med på tåget, men tyckte ändå det var kul att se alla dessa olika typer gå runt på sommarkvällarna med näsan i skärmen. Det kändes lite som att man var med i en rörelse – trots att det egentligen bara handlade om dataspel.

 

Share This:

Serietips: The night of

Vad hände egentligen den natten när Naz vaknar upp för att finna sitt one night stand täckt av blod?  Som titeln A night of  indikerar så är det många oklarheter kring händelseförloppet.

Efter upptäckten flyr en drogpåverkad Naz panikslaget ut i natten och sätter sig i pappans taxi. Det leder till att han senare blir arresterad och inne på polisstationen avslöjas han av ett vittne, som binder honom till den döda kvinnan. Några timmar tidigare har han haft ett speciellt möte med den livfulla och excentriska Andrea, som lockar honom till lägenheten för en natt tillsammans.

Om man är ute efter en klassisk ”whodunnit”-historia bör The night of inte vara av intresse, då den är mer av en dramaserie  än något annat. Skönt, med tanke på att det produceras kriminalserier på löpande band. Berättartempot är långsamt  och en stämning av underliggande hot vilar, vilket gör att man fortsätter att se vidare. Tack vare det mer långsamma tempot finns det plats och utrymme för karaktärsutveckling.

Jon Turtorro som den eksemplågade advokaten John Stone är fantastisk i rollen som Naz advokat. Stones karriär går inte direkt på räls och därför försöker han nu få upprättelse genom att ta sig an fallet. Han spelar rollen med stor närvaro och rollfiguren känns autentisk. Vi får veta att han är svag för katter och visar personligt engagemang, trots att han egentligen är ganska cynisk.

Den unge Naz, som framstår som något naiv, blir en hårdare snubbe i fängelset, vilket förkroppsligas av hans allt grövre fysik. Överhuvudtaget spelas han övertygande av Riz Ahmed, även om karaktären inte är lika mångbottnad som John Stone. Naz tidigare akademiska medelklassbakgrund tros bli hans fall i fängelset men det kommer senare att visa sig bli till hans fördel. Utan att säga för mycket får en han en speciell kompanjon under fängelsetiden. Samtidigt kämpar folk på utsidan för att få ut honom och det är intressant att följa polisens och juristerna arbete.

Ytterligare en känslomässig dimension läggs till när man får följa familjen Khans våndor och även ett relationsdrama med en av juristerna. Mer än så kan jag inte avslöja.I serien läggs också fokus på klassiska rättegångsscener vilket bidrar till ytterligare spänning – vem väljer juryn att lyssna på?

Är ni ute efter en dos diskbänksrealism, en reflektion över amerikanskt polis-och rättsväsende samt mellanmänskliga relationer är denna serien något att kolla upp,

Share This:

Att inte köra fast i filmträsket: Netflixtips

Inget att se på tv ikväll? Pizzan är uppäten och måndag hotar vid horisonten. Det finns tid kvar att döda. Här kommer några förslag som kan runda av årets första dag på ett schysst sätt.

SVT:s årskrönika kan av vissa ses vara en kavalkad av eländigheter men samtidigt en viktigt sammanfattning av året. Kudos till SVT:s foto – det är papegojor i klara färger som sitter på en liten pojkes axel, vackra vyer över Öresundsbron och snygga kamerasvepningar. Krönikan täcker in allt från terrordådet i Nice, Patti Smith på Nobelfesten och Prince bortgång.

Dokumentären om Amy Winehouse är en inblick i en ung, talangfull artists liv som samtidigt levde ett liv som på privat plan var kantat med missbruk och ätstörningar. Amy var en opolerad diamant, i dokumentären beskrivs hon som en ”naturkraft”. Duetten med Tony Bennett går rakt in i hjärtat. Ett ord summerar känslan efter att hon gått bort: slöseri.

Fann en lista på MovieZine med ett urval av bra skräckfilmer 2016 som kan vara en motvikt till både Ågren och skallebank.

Och själv då? Då kommer jag se The Invitation ikväll som finns att hitta på Netflix.

 

Share This:

Vad jag tycker om Skam

För en som var med när det begav sig på 90-talet så känns Skam som en vindpust i jämförelse med Fucking Åmål som när den kom var en orkan i tonårssverige. Även kritiker hoppade jämfota av glädje. Den fångade ungdomen på riktigt, Elins utrop ”jag vill knarka”, känslan av tristess och att vilja vara någon helt annanstans och det komplicerade känsloliv som bubblar under ytan. Allt till tonerna av Broder Daniel.

Chris (Ina Svenningsdal), Vilde (Ulrikke Falch), Eva (Lisa Teige), Noora (Josefine Frida Pettersen) och Sana (Iman Meskini). Foto: NRK

Men nu var det inte Fucking Åmål jag skulle snacka om, utan den nya tonårsserien Skam, som kommer ut ca 20 år senare. Mycket har hänt sedan dess och det är också Skams styrka – den fångar ungdomen av idag. En värld med smartphones, likes och snaps. Ungdomarna är dessutom mycket mer medvetna och snygga, och vet precis vad som sker i omvärlden ur ett samhällsperspektiv. Jag tänker främst på Noora, som är själva personifieringen av detta. Hon vet alltid bättre och läppstiftet sitter på plats. ( Som lite kuriosa så är det många som har börjat fråga efter läppstiftsnyanser som de som finns i serien)

Dock är problemen de samma olycklig kärlek, osäkerhet och längtan. Detta fångar Skam väldigt bra. Tempot är lågt och fotot skänker glans till serien. Det fångar varje minspel och varje yttring. Ett utmärkt stilgrepp är att låta sms visas i realtid på skärmen, så att vi får en autentisk bild av hur ungdomarna kommunicerar.

Ibland känns element av serien redan gjorda. I tjejgruppen finns olika karaktärer med tillhörande attribut. Det har gjorts förr – se bara på Spice Girls och Sex and the City. Vi får hoppas att publiken inte är lika luttrad som jag. En av scenerna får faktiskt mig att tänka på En Kärlekshistoria av Roy Andersson.

Men jag ska inte hålla det emot manusförfattaren. Alla inspireras vi av tidigare kreationer. Att låna friskt kan dock skapa en slags konstlad medvetenhet och i kombination med all snygghet i serien kan det för mig kännas lite tillrättalagt. Lite som när Systembolaget försöker fånga festande ungdomar i en kortfilm.

Oavsett, så är känslan där och underhållningsvärdet är högt. Många menar att Skam redan är en modern klassiker men jag är inte riktigt säker på att den komma anses vara lite banbrytande om tio år.

Share This:

Sevärda filmer 2016

Filmer, filmer, filmer. Ibland fastnar man på Netflix med en gammal rulle från 1998 som man glömt nästa dag och ibland så snubblar man över en pärla. Följande lista visar sevärda filmer 2016 – årets favoriter och värda att nämnas i bloggen. Kanske kan det inspirera någon som ska välja film ikväll.

ROOM

Fantastiskt samspel mellan filmens mor och son. En lätt klaustrofobisk känsla av ensamhet och isolering. En kommentar på Josef Fritzl-historien- en verklig händelse.

DJUNGELBOKEN

Härliga karaktärer och verklighetstrogna animationer. Spännande från första sekund. En fräsch remake på gammal klassiker – vem sjunger inte med i soundtracket?

ROGUE ONE – A STARWARS STORY

Härliga referenser till gamla karaktärer. Kvinnlig heroine utan att det blir tillgjort. Kul inslag med italiensk protagonist och en underhållande sarkastisk, dryg robot för comic relief. Effekter som håller en vaken i biostolen.

THE REVENANT

Fantastiska miljöer och en ödesdiger skildring  – björnscenen biter sig kvar – och gör att man inte glömmer filmen i första taget. Leonardo övertygar med ett minspel som gör att han förtjänar en Oscar – trots att detta inte är hans bästa roll.

KVINNAN PÅ TÅGET

Thriller med en härlig twist, byggda på parallella öden som vävs ihop,  och kvinnlig desperation gestaltad väl av Emily Blunt. Hon är huvudperson vi inte kan lita på, ett annorlunda stilgrepp. Avslutningsscenerna är en demonstration av hämnd och uppdämd aggressivitet.

10 CLOVERFIELD LANE

Alternativ sci-fi och en kuslig historia om en miserabel figur som gör tillvaron svårt för sina medmänniskor. En kvinna räddas från en bilolycka men lider av sin nya tillvaro. Vem ljuger och vem talar sanning? Filmen leker med våra uppfattningar.

Share This: