2010-talet – det här var bäst inom musik, film och övrig kultur

Det är dags att summera ett helt decennium, nämligen 2010-talet! Vad var egentligen bäst? Den här listan har jag lånat från Sandra Beijers blogg. Och visst är det kul med tillbakablickar. Här kommer några favoriter inom varje genre. Det var inte lätt att sålla, eftersom det innebar att jag var tvungen att välja bort massa trevligheter.

10-TALETS BÄSTA LÅTAR

Tove Lo – Moments. Låten måste vara jäkligt mycket 10-tal ändå. Självutlämnande texter,  elektroniska beats och en gnutta svenskt vemod.

Rihanna  – What’s Your Name. Låten som kickstartade mitt 10-tal. Den lät så ny och fräsch då, med sina mjuka synthslingor, karibiska reggaerytmer och gästspel av Drake.

I need my girl – the National. Indierockens mest finstämda.

Green Light – Lorde. Lorde är ett naturfenomen och kombinationen av hennes sång och dans saknar motsvarighet.

Get free – Major Lazer. Som jag spelat sönder den här låten. Den byggs upp på ett magiskt vis.

La marcheuse – Christine & the Queens. Som en vårdag i Paris.

I took a pill in Ibiza –  Mike Pozner. Om en millennials existentiella ångest. Sorglig och upplyftande på samma gång. Dessutom sjunger han om Avicii.

Emmylou – First Aid Kit. Svensk tolkning av Americana. Systrarnas vackra röster låter lika bra live.

Dama mi  – Admiral P. Norsk reggae. Frågor på det?

Dust is gone -MØ. En unik röst som både är stark och skör.

Haywired – Ed Harcourt. En man med sitt piano. Med mycket inlevelse och en gnutta quirkyness.

Baby Lee – Teenage Fanclub. En retrosinspirerad popdänga från Skottland, som sticker ut med sin starka melodi och olika instrument.

Wildest dreams – Ryan Adams. Nu minns jag inte om det var han eller Taylor som var först med låten. Men just denna gör Ryan bäst. Bruce Springsteen-esque musik att lyssna på när man kör längs en lång landsväg i USA.

Simple Song – The Shins. Ett starkt intro som anstår en riktig bra livespelning. En riktig bakelse med inspiration från amerikanskt 60-tal.

Det kommer aldrig va’ över för mig – Håkan Hellström. En av hans bästa låtar enligt mig. Det är en låt som gör mig glad, helt enkelt!

Summertime Sadness – Lana del Rey. Lana tillför något helt nytt och unikt. Hon behövs.

Somebody Else – 1975. Ge mig den där 80-talskänslan, tack!

I know – Tom Odell. Är låten ett meddelande från Jeff Buckley? Tom Odell känns som ett eko från förr och håller stafettpinnen högt. Dessutom…piano. Mmmm.

Love on top – Beyonce. Den här låten markerade toppen av hennes karriär, tycker jag. Den har allt en poplåt ska ha, inklusive en tonartshöjning!


Retrograde – James Blake. En sjujäkligt vacker låt. Som en blandning av gospel och R’nb.

Little Girl – Spiritualized. Vackra stråkar och en känsla av nostalgi.

Love interruption – Jack White. Ena halvan av syskonduon i White Stripes. Härligt med någon som fortsätter med tungt rootsy/bluesig musik. Riktig talang.

The Hours – Beach House. Skön shoegaze med Victoria Le Grands härliga röst.

Thinking ’bout you – Frank Ocean. Vacker text, fin falsett. Marvin Gaye woulda’ been proud.

Sadness is a blessing – Lykke Li. Retrodoftande låt i Amy Winehouse fotspår. Från ett kritikerosat album som antagligen inspirerat många andra artister under 10-talet.

Shape of you – Ed Sheeran. Den här låten passade in överallt, som ett par sköna jeans. På gymmet, hemma och i bilen. Den här killen bara ooozar musikalitet!

Opus 40 – Mercury Rev. Närmre än the Beatles än så här blir det inte.

Magic – Coldplay. Vacker melodi där Chris får briljera, dessutom med en riktigt bra basgång. Den är både hoppfull och sorgsen på samma gång. Om uppbrottet med Gwyneth.

Red Eyes – War on drugs. När han sjunger I’ll be the one, I can (woo!) får jag gåshud. Nä, men om man skulle dra på roadtrip snart?

Lonely Boy – Black Keys. Riktiga gitarrer, bra schvung. Jag tröttnar aldrig på denna.

Våren första dag – Laleh. Vår svenska popprinsessa, som en förkroppsligad Astrid Lindgren-saga. Det är lite Ted Gärdestad-känsla över låten. En nationalskatt.

Uptown Funk – Bruno Mars. Om det var någon låt som lockade upp mig på dansgolvet, så var det denna.

Sorry – Justin Bieber. Min guilty pleasure-låt nr 1. Som en sockersöt kaka bakad på trap beats och publikfriande wailande.

Bad girls – MIA. Det är enkelt att kanalisera sin inre badass-persona med den här låten.

Ni**as in Paris – Jay Z. Hörde denna live och taket lyfte nästan. Ett minne för livet.

Play it on my radio – Niki & the Dove . Ljuv elektronisk musik att drömma sig bort till. En sång om en sång, lite meta faktiskt.

Shake it off – Taylor Swift. En perfekt poplåt som blev soundtrack till en oförglömlig resa.

New Love – Dua Lipa. Välproducerad och romantisk låt, toppad med Duas mörka och vackra röst. Hon blir själv väldigt rörd när hon sjunger den live. Käftsmäll.

10-TALETS BÄSTA FILMER

Ex-machina. Med fantastiska Alicia Vikander. Aktuell sci-fi med spännande twist.

Drive . Jag älskade 80-talsestetiken i kombination med filmens råhet. Ryan Gosling var väl ändå en skådespelare som definierade 10-talet. Allt från memes till bra roller. Även i filmen Place beyond the pines.

Interstellar. En av mina absoluta favoriter. Kan få dig att slösa upp alla pappersnäsdukar och fundera på universums oändlighet.

Black Swan. Med två av Hollywoods största –  Natalie Portman och Mila Kunis. Visuell perfektion och perfekt skådespel. Vem gillar inte den här filmen?

Dunkirk. En film med ett poetiskt skimmer över sig, samtidigt som den förmedlar krigets fasor. Fotot är oslagbart.

Call me by your name. Det här måste väl ändå vara en av de finaste kärleksfilmerna som gjorts på länge? Dessutom med ett grymt soundtrack.

Bridesmaids. Rolig komedi om komplikationer mellan ett par vänner i samband med ett bröllop.

Leviathan. En bister och karg film med stark symbolism som för ovanlighetens skull tar oss till en ödslig plats i Ryssland.

Sicario. Sällan sett en film med en sådan nerv. Verklighetstroget om droghandeln i Mexico.

Två dagar, en natt. Diskbänksrealism med bra skådespel av franska Marion Cotillard.

10-TALETS BÄSTA SERIER

The Killing. Superduon Joel Kinnaman och Mireille Enos. En serie som hade allt.

The Fall. Kuslig psykologisk krim med comeback av Gillian Anderson.

Stranger Things . En spännande historia med inslag av charmig nostalgi.

Orange is the new black. En serie med en riktigt bra uppsättning karaktärer. Piper är den bästa protagonisten jag vet.

House of Cards. Spännande om politiskt spel och med en av de elakaste karaktärerna jag vet – Frank Underwood. Säger bara klackring i bordet. Rys.

Innan vi dör. Smart plot med många twists and turns med bra svenska skådisar som Marie Richardson och Adam Pålsson.

Mindhunter. Serie som går på djupet och långt in i seriemördarens hjärna. Trovärdigt om FBI på 70-talet med alla tidstypiska detaljer.

Handmaid’s Tale. Visuellt fulländad serie med en cool mix av medeltida rekvisita och futurism. Smarta inre dialoger.

Solsidan. Humorserie med samtida referenser, igenkänningskomik och träffsäkra roligheter. Freddes kungliga analyser är bäst.

BOK
Gone Girl av Gillian Flynn för den spännande intrigen och den nya feministiska vinkeln via monologen om en ’cool girl’. Dessutom svenska Störst av allt, så klart.
Americanah är en episk och personlig skildring som tar upp intersektionalitet på ett skickligt sätt.

Bästa kändis

Leonardo DiCaprio utmärkte sig i både Oscars-filmer, smarta kreativa samarbeten och för sitt engagemang i djur och natur. I Sverige måste det ändå vara Edward Bloom?

Bästa modetrenden

Att sneakers blev rumsrent. Älskar sköna skor! Samt alla roliga prints både på strumpor och skjortor.

Bästa politiska händelse

När ett klipp med Courtney Love blev aktuellt i samband med MeToo där hon sa något i stil med: ”If you get invited to his ( Weinstein’s) party… don’t go”.  Tyckte det var uppfriskande upproriskt och en anledning att utbrista vad var det jag sa?  Senare backade hon upp sitt citat på Twitter.
När Sara Danius bar sin fina galaklänning.


Bästa inredningstrenden

Senapsgult. Sån’ fin färg!

Bästa intresset
Det var sjukt kul när folk började med Pokemon Go och man såg horder av bleka tonåringar dra runt i parkerna.

Bästa kändisparet
Jag säger pass. Eller ja, det var i alla fall inte Brad och Angelina. #Team Aniston. Fast OK, Kirsten Dunst och Jesse Plemmons är söta ihop. Med reservation för att relationen nu är över, det är ju ändå Hollywood.

Mattrend
Att skandinaviska köket kom in i finrummet. New Nordic.

Hunk
Ryan Gosling.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *