Författararkiv: Mika_Anna_

Jag har inte tid, jag åker på utflykter – mina semestertips

Det är en hel del att göra nu förtiden. På helgerna längtar man bara ut i det fina vädret och bloggen har blivit lidande! Därför tänkte jag skriva lite om mina äventyr och kanske ge ett semestertips till någon som letar efter saker att göra.

Detta året var jag och sambon överens. Ingen utlandssemester i sommar. Kanske skulle det vara det bästa valet, eftersom sommarvädret har överträffat alla förväntningar. Vad gör man då om inte utforskar närområdet och svenska smultronställen. Med sommarkortet åker man billigt i hela Skåne och det gör ju att man kan spara in sköna slantar.

Cykelutflykt mellan Simrishamn och Kivik med övernattning

Orkar ni cykla cirka två mil är denna utflykt alldeles utmärkt. Ta tåget till Simrishamn och cykla därefter mot Kivik. Cykelvägen tar en förbi små byar som t.ex Rörum och på vägen hör man både tuppar som gal och känner doften från rosor som klänger på staket. För den som gillar Mandelmanns är det även värt att nämna att man passerar deras trakter.

Om man orkar kan man ta sig ut mot Stenshuvud som är en nationalpark med fina stränder.  Vågorna var inbjudande men tyvärr var vattnet ISKALLT, vilket jag inte säger för att jag är en badkruka. På vägen dit borde du testa Kaffestugan Annorlunda som är guld för fikaälskaren. Vad sägs t.ex om en kakbuffé?

Denna rutten har liksom allt. Kivik är också väldigt charmigt. I hamnen kan man köpa sillamacka och testa Kiviks egen glass. Strosa runt bland husen och insup stämningen. Man kan även se rader efter rader av äppelodlingar som gör att denna del av Skåne känns som vårt eget Provence.

Vi bodde här (frukostbuffén och rummet var super) och käkade pizza på Kiviks Ristorante & Pizzeria, som är ett skapligt ställe.

The Roots på Copenhagen Jazz Festival

Semestertips nummer två är att åka på CPH Jazz festival som pågår varje år och det är verkligen något att rekommendera för de som gillar stadsevent och musik. Det brukar alltid dyka upp något stort namn  och är man mer våghalsig kan man testa en mer nischad artist. Detta året var det bandens band som kom – nämligen the Roots.Ja, det är egentligen mer än ett band, det är ett kollektiv av galna, roliga och passionerade musiker utrustade med blåsinstrument, ett jäkla swag och Questlove på trummor. Han styr skutan lugnt från sitt trumset medan de mer energiska typerna studsar runt i takt samtidigt som de spelar på tunga instrument.

När konserten är över minns jag inte hur den började och slutade och kvar är bara känslan av att man haft jäkligt kul. En äldre tant i publiken utmärker sig . Hon sitter längst fram och håller stilen. När ett gäng trumpinnar delas (kastas) ut är hon en av dem som får en i näven. Publiken jublar, och tycker det är ytterst bedårande.

Detta är en fest och alla är bjudna. Sen att vissa låtar är lite okända och smälter in i varandra gör inte så mycket. Det är känslan man får som spelar roll. Självklart spelar dem the Seed, en låt man dansat till i olika sammanhang i flera år. En klassisk kväll helt enkelt.

Jag har lite fler semestertips på lager, så titta gärna in igen för nästa samling eskapader!

Magstark men spännande historielektion i 1793

Ny bok utläst och denna gången är det en rafflande historielektion i  form av romanen 1793 av Niklas Natt och Dag. Gustav III skjuts på en bal och Sveriges statskassa är tömd efter kriget. Offentliga avrättningar är standard och stadens avloppsystem är rent ut sagt urkasst.  I Frankrike har precis revolutionen brutit ut och nya tider väntar. I Stockholm blåser också förändringens vindar, och bakom alla polerade fasader och perukprydda herrar lider vanligt folk.

I Fatburen på Södermalm hittar man ett lik och krigsveteranen Winge bestämmer sig för att lösa fallet tillsammans med Cardell. Winge är en hetlevrad man som gärna ger folk stryk medan Cardell är en försynt typ som ägnar mycket tid åt att fundera.  Dynamiken mellan dessa två är underhållande.

Författaren Niklas Natt och Dag visar prov på stor kunskap om Stockholmsmiljöer och tidstypiska företeelser. Han har ett bra driv och fångar skickligt olika detaljer.  Det är ett mörkt och oglamomoröst Stockholm vi får möta. Ibland kan jag tycka att författaren skulle kunna dra ner något på tempot då risken är att det blir lite väl mycket satir över det hela. Men samtidigt så är putslustigheten något som gör att det känns tidstypiskt Bellmanskt.

När författaren brister i gestaltning så vinner han på en välskräddad intrig och historia som engagerar. Bortom varje händelse finns det en person som är offer för sin tid. Våld, fattigdom och ensamhet är universella teman som berör. Man inser att dåtiden inte gav mycket val – man var fast i sin klass eller familjesituation. Inte minst gestaltas det via den fattiga Anna Stina som tvingas bli spinnerska då någon spridit rykten om att hon är prostituerad. Hennes öde engagerad verkligen och tiden på Spinnhuset är vidrig.

Vi får många olika bakgrundshistorier som vävs samman snyggt. Ett av avsnitten innehåller så många makabra detaljer att det blir svårt att läsa vidare. Men det blir tydligt hur någons utsatthet kan skapa ett monster i stil med Hannibal Lecter.

1793 är helt klart läsvärd och en historia som stannar kvar. Och mordgåtan – den har så klart en historisk förklaring!

Tipsbonanza: om Netflixserier & vattenhål

Saker jag sett

Evil Genius (the Pizza Bomber) – låter kanske som en snällare variant av UNA-bomber – men faktum är att det är ett ganska ohyggligt brott mot ett pizzabud som befann sig på fel plats.

Plötsligt står en man på en bank med en hemmagjord bombkrage runt halsen och ska utföra ett grovt rån. Polisen anländer till platsen och mannen blir placerad utanför banken. Bomben briserar och mannen dör.

När man börjar nysta i fallet  visar det sig vara en konspiration mellan två gamla vänner och spåren leder till den högintelligenta Marjorie som sägs kunna manipulera vem som helst. Hennes gamla barndomsvän Rothstein (som märkligt nog påminner om Cornelis Vreesvijk) verkar vilja göra allt för henne. Hade de motiv för att råna banken och var den döde mannen/pizzabudet medskyldig?

Image result for pizza bomber

Detta skulle kunna vara vilken såpa som helst men det har faktiskt hänt på riktigt! Perfekt för dig som gillar true crime. Finns på NETFLIX!

Deadpool 2. Perfekt biounderhållning med roliga armbågar i sidan till samtiden. Man skrattar igenkännande hela tiden. Våldsscenerna i sig är inte så underhållande men däremot alla gliringar och referenser till popkultur,  80-talsmusik, trender och olika könsroller. Se den på bio!

En natt! För er som gillade Before sunrise med Ethan Hawke (tycker själv att den är underbar) så rekommenderar jag en produktion av norska NRK med norske Anders Baasmo Kristenssen och svenska Myanna Buring från Downtown Abbey i rollerna. De möts på en blind date och i den ljusa Oslonatten lär de känna varandra. Man rycks med från första stund och det känns väldigt äkta. Passa på att se den på SVT Play!

Image result for en natt serie

Saker jag gjort

Det har inte varit några nya stora matupplevelser på agendan förutom ett hyggligt besök på Charlie’s Burgers. Tyckte det var trevligt, prisvärt och enkelt. Kika gärna förbi om ni har vägarna förbi Claesgatan. Ett lugnare alternativ till Möllans liv och kiv.

 

KOL&Cocktails är ett annat vattenhål som ligger lite utanför den största pulsådern. Svalkande uteservering och mysigt inne. Perfekt för alla årstider. Nästa gång kommer jag tillbaka för att avnjuta deras viner – vinkylen är gigantisk och lovar en hel del!

Har även njutit av Malmövädret. Här vid en av tåguppgångarna nära Malmö högskola. Skön bris garanteras trots värmebölja.

Badpremiär i Ängelholm – hoppas jag lyckas toppa mer än ett dopp i snitt per år i Sverige!

Löparna av Olga Tocarczuk – om att ständigt vara på väg

 

Jag har läst Löparna av Olga Tocarczuk. Tokarczuk är polskfödd och en av de som tippas att bli en nobelpristagare inom en snar framtid. Det första som slår mig är verkligen vilken finurligt, vidunderlig denna historia är. Eller historier. Det är nämligen en essäroman med små nedslag i många olika människor liv. Gemensamt för alla är att de bär de på en lust att söka efter något – att vandra genom livet i jakt på svar.

Det andra som slår mig är känslan av att ha upplevt det som Tokarczuk försöker förmedla. Nämligen känslan när man reser vidare.

I Löparna beskrivs otaliga flygplatser, väntrum, tågresor som ger en slags befriande känsla av att ta avstamp mot något nytt. Människan behöver ständigt uppleva ny saker. Bryt upp, bryt upp den nya dagen gryr. Tokarcszuk utmålar ett mikrokosmos i form av en flygplats som en stat i staden. Ett nätverk av transithallar som ett spindelnät.

På många sätt är Löparna en shout out till globaliseringen. Hon lägger fram testen om nomaden som det vore en uppsats i antropologi. Resandefolk har alltid varit utsatta för förtryck. Samhället vill ha hos som bofasta, trogna undersåtar med fast adress. Det är detta undersökande skrivsätt som tilltalar mig väldigt mycket. Hennes roman ställer mer frågor än ger svar.

Å andra sidan – så blir jag ibland irriterad över att jag vill lära känna romanfigurerna så mycket mer. De är komplexa och väl beskrivna, utifrån ett berättarsperspektiv sett långt uppifrån. Författaren framstår som en människa eller varelse som betraktar en myrstack i rörelse. I all tragik finner jag en rörande ton och varm medmänsklighet. Hon försöker nog säga oss att det är viktigt att röra sig framåt men att samtidigt ha ett tydligt syfte.

Tokarczuk har också en skickligt förmåga att återge en personbeskrivning på ett icke-linjärt vis. Det blir sällan förutsägbart.

Men – jag önskar att läsa mer – kanske med en mer tydlig grundhistoria. Man tänker lite såhär: ok jag fattar att du har mycket att säga men kan du portionera ut det lite mer?

En dag kommer vi minnas de där dagarna i Paris: en guide

Långweekend i Paris. Så härligt!  Men man inser ganska snabbt att här ska det hinnas med. Det är en stor stad trots ganska små ytor att röra sig på. Det gör att man lätt kan glida från ett kvarter till ett annat och förflyttas från olika stämningar ganska snabbt. Barn som spelar fotboll mellan cafébord. Stora boulevarder med dieselosande fordon.

Jag har knåpat ihop en miniguide för Paris med karta som ringar in rutter och områden.

1. Börja vid Triumfbågen och gå ner mot Seine. Från detta hållet har ser ni Eiffeltornet på avstånd och kan ta fina foton. Följ sedan Seines västbank och över vid Alexanderbron med de stora, guldiga stayerna. Många bra fotomöjligheter här!

Fortsätt upp mot Jardin de Tuilleres och gå här igenom upp mot Louvren. Strosa därefter mot kända Pont Neuf och ta er över till Latinkvarteren. Här är det lämpligt med en lunch. Du kommer vara ganska trött efter promenaden, men det är det värt.

Nästa stopp: Shakespear & CO – legendarisk bokhandel. Fick med gubben som bonus, ser ut som ägaren eller något. Antagligen inte.

Åt samma håll låg också Jardin Luxembourg, en riktig oas att vila i. Avsluta här! Ankor hade spadag på avsatserna.

På kvällen satt vi på ett gathörn i närheten av hotellet och åt lite ost. För det är nämligen det man gör – sitter vid rangliga cafébord utanför restaurangen. Utsikten från rummet:

Det fanns också ett schysst matställe i närheten av vår gata som var inredd lite som ett lyxig lada med dukning på långbord av rustikt trä. Trevlig och glad personal vilket gjorde det mycket personligt. Fullt med folk även på en torsdag. Spana in Petzouille!

2.  Jag rekommenderar att ni åker till Marais nästa dag – ta en heldag här och strosa runt. Uniqlo har precis öppnat sin flagshipstore, så allting var helt nytt när vi steg in i den, stora fräscha lokalen! För de som inte vet så är Uniqlo som ett japanskt H&M med snygga baskläder och småpryttlar i stil med Urban Outfitters. Här köpte jag en randig t-shirt gjord i ett konstnärssamarbete med Jean-Michel Basquiat.  Får se när denna kedja kommer till Sverige, men kul att vara först på bollen!

Det finns även en butik i området som heter Merci – en riktig hipsterhaven med en sandstrand inne i butiken!

Det bästa med Marais att på många gator är tempot lite långsammare och man får verkligen känslan av att här sitter locals.

3. Montmartre förtjänar också en egen dag. På vägen dit gick vi inom Galerie Lafayette eftersom det var en söndag och de med all säkerhet skulle ha öppet.

I Montmartre besökte jag både caféet (Les deux Moulins) som Amélie jobbade på i filmen. Man kan inte missa det då det finns en stor bild på henne inne i lokalen. Man är väl fangirl.

Sedan blev det ostbricka på detta stället! Den levererade trots klichén i en prunkande, rosa växt.

Sacré Coeur var nästa stopp i området! Det enda man bör tänka på att det är fullt av folk dagtid  så jag hade faktiskt gått dit lite senare på kvällen och sedan käkat en middag i närheten. Här är jag – åtta år sedan första besöket! Vyn över staden är mäktig.

4. Om vi hade haft en dag till hade vi åkt till Belleville och kollat in deras asiatiska matställen och etno-utbud av restauranger samt den annorlunda kyrkogården med Jim Morrisons gravsten.  För att inte tala om alla olika museum! Men det får bli en annan gång.

Jag tror att denna indelningen av kvarter kan vara riktigt bra om man vill täcka in så mycket som möjligt i Paris! Och ta gärna ett hotell som ligger mitt emellan dessa områden för att lätt kunna åka mellan alla. Dessutom är det lite billigare.

En liten snabb plus och minus med Paris:

+

variationen

stämningen

god ost & underbara matställen

folk pinnar på och hetsar på smala gator

dieselbilar

gå vilse i metron

——-

Slutsats: Bara åk!

A bientôt.

Samtal med vänner av Sally Rooney: en ung generation under lupp

Samtal med vänner är en väldigt passande titel på Sally Rooneys samtida roman.

Det känns verkligen som att du är med i rummet, som en fluga på vägen, och betraktar deltagarna i ett slags stillsamt, realistiskt melodrama.

Det är den enkla sanningen utan krusiduller och det är också det som gör att det känns – på riktigt.

Scenerna spelas upp ur huvudpersonen  Frances perspektiv. Hon har en  slags cynisk, distanserad personlighet, trots sin unga ålder. Men det finns stunder när hennes värme och omtanke vågar sig fram, vilket gör romankaraktären komplex och fri från klichéer. Vi får lära känna hennes familjebakgrund med en alkoholiserad pappa och förstår att hon är en person som väntar på att bli lagad.

Samtal med vänner följer alltså Frances, en student i litteratur och hennes ex-flickvän Bobbi och mötet med deras nyfunna äldre vänner som är fotografen Melissa och skådespelaren Nick. Att bli medbjuden på deras parmiddagar ter sig märkligt för de unga, festande studenterna som har ett nihilistiskt förhållningssätt.

Jag kan tycka att det känns något konstlat att det äldre paret Nick och Melissa vill umgås med de två yngre tjejerna, men samspelet är allt annat än det, vilket nästan får mig att tro att det är självupplevt. Det är egentligen inte en riktigt ömsesidig relation som jag ser det utan ständigt en transaktion av makt och kontroll.

Samtidigt är dessa individer så desperata efter att stå i centrum och betyda något för någon. Hur det än var tänkt från början påverkar de nya vännerna varandras syn på världen. Själva slutet på romanen är en manifestation över egon som brutits ner.

Jag tycker definitivt du ska läsa Samtal med vänner om du är ute efter något lättsmält med eftertanke. Dessutom är det inte klämkäck chick-lit  (och otroligt normativ) trots att den anglosaxiska  sarkasmen skiner igenom. Dialogen är dessutom sparsmakad, men väldigt naturlig.

Katrinetorps trädgårdskafé – sommarens bästa Malmöfika del 1.

Fikastopp på Katrinetorps trädgårdskafé

I sommar kommer det fikas som fan!

Och för att väga upp för det är planen att varje fikapaus ska föregås av en rejäl cykelrunda. Så det blir liksom lite av en ”göra-Malmö”-grej samt upptäcka (eller återupptäcka) fikaställen. De behöver inte ligga i city heller utan också i omnejd så länge det är hyfsat cykelavstånd.

Först ut i år är Katrinetorps trädgårdskafé, som ligger en bit utanför Hyllie, utslängt på skånska slätten. Det är definitivt lite av en pärla och om du gillar Slottsträdgårdens Café kommer du störtgilla Katrinetorps trädgårdskafé.

Först och främst: Här är rutten! Notera att det var inte bara dit och hem, utan det blev även en rejäl runda. Då kan ni också se hur man kan cykla inifrån stan.

Lugnt och skönt på gårdsplanen, men inne på uteserveringen var det välfrekventerat! Så vackra husfasader.

katrinetorpsträdgårdskafé

Själva gården, som vakas över av denna staty. Kan det var Athena? Vindruvor, anyone? Gå gärna runt och kika på omgivningarna, väldigt fina.

Trollbindande fontän, lite som en önskefontän – dock låg det inget i. Jag önskade mig….

en räkmacka. Och den var dundergod. Så ta gärna den på menyn!

Populärkulturell uppdatering – en komedi & vita körsbärsblommor

Ser just nu

Har börjat se A Handmaid’s Tale som ligger redo att streamas på SVT Play. Måste säga att jag gillar valet av Moira, också känd som  karaktären Poussey  i Orange is the new black. Tycker överlag valet av skådespelare är bra. Den enda som inte riktigt passar bilden jag gjort i mitt huvud efter att ha läst boken är skådespelaren som spelare Anförarens fru. Jag hade tänkt mig hennes ansikte som mycket mer bittert och isigt. Det är som att karaktären i serien utstrålar för mycket värme.

Offreds inre monolog  tycker jag fungerar riktigt bra. Den är ackompanjerad av ett stilistiskt bildspråk. Dessutom gillar jag att man blandar in musikinslag som ger en liten touch av den gamla världen. I avsnitt två går Offred ut ur huset till tonerna av Don’t you forget about me med Simple Minds. Så himla bra! Det får mig att tänka på slutscenen i En djävulsk romans. Det är diaboliskt och oskuldsfullt på samma gång.

Har även lättat upp stämningen med komedifilmen Daddy’s Home med Will Ferrell och Mark Wahlberg, där Ferrell spelar den ordentliga styvpappan som är rädd för att bli brädad när barnens något coolare (Wahlberg) pappa kommer på besök.

Tycker att dialogen är bra men ibland är det något som haltar. Måste vara den komiska tajmingen. Extra kul är det att se Linda Cardellini  från Freaks and Geeks in action, som barnens mamma. Barnen är dessutom supergulliga och en av slutscenerna när det blir en dance off är mer sockersött än ett Glee-avsnitt. Den subtilt svarta humorn är ett stort plus!

Gör just nu

 

Sist men inte minst har jag njutit av SAKURA Festival i Köpenhamn. Bildbomb följer!

Det var kul att strosa runt bland snövita körsbärsblommor och se glada Köpenhamnare som vågat sig ut och lagt ut picknickfiltarna på marken. Det verkade som en hel del japaner frekventerade festivalen och alla lät sig väl smaka av maten som gick att köpa från olika tält i området.

Jag testade en riktigt god, japanskproducerad  läsk med en väldigt speciell flaska. I flaskhalsen rullade en liten glaskula, som hela tiden klirrade trivsamt. Smart marknadsföring måste jag säga. Det är som att Pavlovs princip aktiveras när man hör kulan rulla fram och tillbaka i en park en varm, solig dag. Det är nog många barn (och vuxna!) som blir riktigt törstiga när de hör ljudet. Japansk motsvarighet till det pysande ljudet från öppnandet av en läskburk!

 

En titt i backspegeln – vad hände 2008?

Kan ni fatta att det gått tio år sedan 2008?

Helt galet tycker jag!

Att fylla år för mig handlar inte bara om ett bocka av ett årtal, utan snarare att summera tiden som gått. Inte på ett sådär företagsmässigt sätt, utan i nostalgins töcken. Var det bättre förr? Definitivt, så var det kanske så.

2008 var jag student, bodde i ett studentrum och hade väl inga storslagna planer mer än vad som skulle hända till helgen. Hade inte heller direkt råd att resa så jag hoppade på working holidays. Två flugor i en smäll liksom.

Jag vill hävda att åren före 10-talet  tog ett stort språng mot en ny tid. Tiden MED Facebook. För det var nämligen då det kom. Så visst kan man säga att mycket hände.

USA fick dessutom Barrack Obama som president, och stackaren fick händerna fulla med en finanskris.

Beyoncé blev Sasha Fierce och lyckades på något sätt fasa ut alla de där slicka r’nb-brudarna som nu endast känns som ikoner av sin tid. Christina A, Britney och Mariah Carey. Annars var det Lady Gaga som gällde på uteställena, även om jag hade svårt för Poker Face. Tror det är för att den går i moll eller kanske påminner för mycket om någon dålig schlagerlåt?

Album jag lyssnade på var Bon Iver, Fleet Foxes, Kings of Leon och så kom ett svenskt stjärnskott som jag faktiskt såg som uppvärmning på KB runt den tiden. Kanske några år innan. Det är alltså Lykke Li jag snackar om.

Och – lägereldarnas låt – så stor den var! Minns ni? I’m Yours med Jason Mraz.

Dessutom hände en annan stor grej som också kom att revolutionera sättet vi lyssnar på musik. Spotify lanserades. Jag spenderade timmar på att göra playlists, för förfester och annat. Allt skulle ha ha en spellista. Något jag idag kan ångra, då man inte tog sig tid att lyssna igenom albumen.

En stor musikupplevelse för mig var att se Foo Fighters live på en festival i Stockholm, tror den hette Where the action is. Numera nerlagd. Men det var en sådan där måste-konsert som man ska ha sett.

Det känns också som att Ben Harper var mycket i ropet. Samma år avled Heath Ledger och på hans begravning spelades en av Harpers låtar. Väldigt fint. Samma år släpptes  också Dark Knight och det var en av filmerna som definierade 2008. Personliga favoriter är Revolutionary Road ( Kate & Leo tillsammans på vita duken igen!!) och Liam Neeson i Taken.

I don’t know who you are. … But what I do have are a very particular set of skills, skills I have acquired over a very long career. … But if you don’t, I will look for you, I will find you, and I will kill you.

Varje år kommer det ett nytt skämsplagg, från wifebeater-linne till stora shades eller märkliga jeansmodeller. Jag måste ändå nominera den lilla västen till årets mest lökiga utstyrsel. Den minns jag så väl. Någon annan som gör det?

Med det så lägger jag 2008 lite till handlingarna och konstaterar att det nog snart är något nytt, stort på gång inför nästa decennium. Det ligger i luften.

3 bilder från veckan som gått

Jag var en sväng i downtown Valby och denna bild påminner mig om något från en hårdkokt amerikansk serie som the Wire. Syns inte på bilden men bara ett stenkast ifrån ligger dagis och liknande.Kan bara tänka mig att föräldrarna måste förklara för sin nyligen läskunniga 8-åring (utgår från att de har engelska i skolan i den åldern också) att det där säger man inte!

Har även svängt ihop en god sallad med inspo från Salads&Smoothies. Vinägretten består av: äppelcidervinäger, olivolja och honung. Hälls över en sallad (obs, ta ej tråkig isbergssallad) med getost, valnötter, kyckling, pärllök och päronskivor.

 

 

Läser även denna pärla, så himla förtjust i Penguins böcker. Borde ta mig till en stad snart och se om jag kan hitta fler. Men vänta! Det ska jag ju. Paris i maj! Längtar.