Björnattacker, spontandans och skottdrama – jag recenserar film.

Eftersom jag inte har mycket på gång just nu har tiden spenderats i soffan med dessa filmer. Tänkte att jag kunde dela med mig i fall någon behövde lite filmsinspiraton.

Catch .44

Tre personer står inne på en sunkig coffee shop och riktar varsin pistol mot varandra. Det är lite av ett scenario av att om den ena skjuter så skjuter den andra vilket gör att alla befinner sig i limbo. Situationen har sin bakgrund i att Tes, som spelas av Malin Åkerman, håller på med knarkaffärer. Hon är ivrigt handledd av Mel – gestaltad av den legendariska karlakarlen Bruce Willis. Det visar sig att han lockat Tes och hennes tjejkompisar i en fälla.

Det tog i princip hela filmen innan jag kom till insikten att titeln är briljant. Catch 22 är när det ena inte går på grund av det andra. En Colt 44 är ju ett vapen. Fattar ni?

Filmen är väldigt Tarantino-inspirerad, på gränsen till för mycket. Men scenerna är snygga och dialogen rapp. Filmen känns på något sätt fräsch och lättsam och det tror jag beror mycket på fotot. Det är också kul att se Bruce Willis i denna filmen. Han är inte med speciellt mycket, men det är som att han är en pastisch av sig själv. Självironin är hög och det är aldrig fel.

You again

Filmen är en riktig  humorbakelse, serverad med dans, galenskaper och bitterhet. Kirsten Bell, i filmen Mami, inser att hennes bror ska gifta sig med den största bitchen i gymnasiet. Naturligtvis har tjejen gjort allt för att tvätta bort sin gamla image och är numera en trädkramande, präktig typ som naturligtvis är perfekt för brorsan. Den bilden tänker däremot Mami tvätta bort…

Extra kul i den här filmen är att Jamie Lee Curtis är med och det är något med hennes minspel som får mig att brista ut i skratt. Hon träffar även en gammal nemesis i filmen, spelad av Sigourney Weaver och de situationer som uppstår är roliga. Jag gillar tanken på att dessa gamla pumor flankeras av yngre Hollywoodkändisar. Tempot är uppskruvat och tokroligt.

Och slutligen…The Revenant!

När man läser negativa kommentarer på IMDB så verkar det som att filmen är en blandning av scifi-filmer, Dansar med vargar, Avatar, Into the Wild etc. etc. vilket kan få det att låta som filmen är ett mediokert hopkok.

Efter att ha sett filmen tycker jag dock att upplevelsen var unik och väldigt stark. Visst har jag också lite problem med scenen när Hugh kryper in i en häst efter att ha ramlat utför ett stup. Det finns liksom inga gränser för vad han råkar ut för. Tonen sätts redan vid björnattacken som kommer plötsligt och tidigt i filmen. Den är rakt av grotesk och  verklig.  Jag funderade på att det fanns bara en glad sekvens i hela filmen och det var när Hugh och indian försökte fånga en snöflinga på tungan. Det är bara misär från A till Ö. Ett hopplock:

  • Hugh blir lämnad att dö av sina män och styggingen spelad av Tom Hardy som verkligen är en av de elakaste jag sett på film
  • Hughs son blir dödad och förnedrad av ovan nämnda elaking utan att han kan rädda situationen
  • Hugs fru går också döden till mötes på ett brutalt sätt
  • Han ramlar utför ett stup och häststackaren dör
  • Han blir närmast flådd till döds av björnen
  • Han svälter och fryser dagligen i den farliga vildmarken
  • Han får hoppa ner i en iskall fors och avgår närmast med döden efter att ha störtat ner för ett fall

Under denna våldskavalkad, visas även vacker natur och stolta indianer. Min analys av deras närvaro är att de är personifierar naturen. Den är inget man bråkar med.

Jag inte förvånad att Terrence Malick varit inblandade denna produktion. Hans filmer är otroligt vackra och första gången jag såg The Thin red line var jag påverkad även dagen efter.Leonardo fick så klart en Oscar för denna film och visst lyckas han bra med att förmedla ett brett känsloregister utan att inte säga speciellt mycket. Slutsats: se den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *