British invasion 2.0 – för dig som vill bejaka din anglofili!

Jag vet inte om det är hela Brexitgrejen eller kanske det faktum att jag inte varit i London på tio år (But why!!) , men på sistone har jag haft ett sug efter brittisk kultur. Det gäller att passa på för snart ser det ut som att man ska behöva visum för att besöka landet. I stället kan man alltid sitta hemma och frossa i brittiskt filmskapande. Intresset för brittiska filmer  verkar ha svalnat av något sedan 90-talet då vi älskade filmer som Notting Hill, Fyra bröllop och en begravning, Bridget Jones, The Full Monty, Trainspotting etc etc.

Tidigare har jag skrivit om fransk och spansk film – nu är det alltså dags för att uppdatera med lite inspiration från landet med scones och vänstertrafik.

En av mina favoritskådespelare just nu är Nicola Walker som man kan se i bland annat serien Unforgotten på SVT. Riktigt bra krim, med många människoöden som vävs samman samtidigt som man undersöker brottet. Eftersom poliserna undersöker kalla fall, där mordet kanske har skett på 70- eller 80-talet, får man också veta en hel del om  samhällslivet i England under tiden t.ex skinheadskulturen.

Jag har aldrig varit ett superfan av Hugh Grant, men i A very English Scandal gör han en riktigt bra rollprestation som politiker. Det ska erkännas att han spelar sig själv till viss del, typ ängslig och pladdrig. Skådespeleriet har en tyngd där man kan se svärtan i hans ögon och i ett ansikte som upplevt del sedan det begav sig på 90-talet i diverse romcoms. Det är ett nytt grepp att låta Hugh Grant spela en politiker som förföljs av en man som han hade en kärleksaffär med för länge sedan. Historien kretsar runt deras maktspel.

Jag tillhörde dem som tyckte väldigt mycket om Mordet på Orientexpressen med Kenneth Brannagh som Hercule Poirot. Så det gäller att hålla utkik, för snart kommer Mordet på Nilen. Det är något med vintagemiljön och ensemblen av skådisar som gör att man bara vill applådera. Skådespelare i Hollywood behöver inte alla vara med i Marvel för att de ska kunna ha ett lukrativt filmgig. En film som denna ses bäst på bio!

Om vi ända är inne på klassiska mordgåtor så vill jag även rekommendera Gosford Park, där man i bästa Cluedostil samlas på en herrgård och ett mord begås. Väldigt klassiskt engelskt. En kliché jag roas av är att man kan samlas och utbyta hemskheter för att sedan fråga med iskall finess – a cup of tea?

Eller vad säger ni om taglinen? Tea At Four. Dinner At Eight. Murder At Midnight.

Slutligen går det inte att prata om brittiskt filmskapande utan att nämna Benedict Cumberbatch. För den som vill ha en snabbkurs i vad som egentligen hände när britterna röstade ja till Brexit måste ni bara se Brexit: The Uncivil War som finns  på Netflix nu. Cumberbatch är helt perfekt som den maniska, smarta och drivna Dominic Cummings som var hjärnan bakom Brexitkampanjen.

Engelsmännen är experter på socialrealism och det är nog naturligt på grund av deras klassmedvetenhet. Så det är på sin plats att nämna en av mina absoluta favoriter Fish Tank som handlar om en tjej som växer upp i förorten och drömmer om att bli en erkänd dansare. Det hela blir lite mer komplicerat när hennes mamma träffar en ny pojkvän, spelad av Michael Fassbender.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *