Yellow Submarine and Philip K. Dick

Idag ägnar jag inlägget åt färgen gul. Åsikterna verkade vara delade kring färgen, men trendexperterna är överens – gult är årets färg. Modevärlden har i ett par år försökt introducera gult men jag har på känn att den kommer slå i år.

De där som alltid köper svart och grått kommer slutligen ta språnget in i en gul och fluffig värld. Anledningen till att många inte vågar sig på gult är att det är ganska svårmatchat. Med svart blir det getingvarning. Tillsammans med brunt blir det för 70-talsretro. Med grått tycker jag att det funkar väldigt fint.

Frågar man munkar och spirituella vägledare så är färgen gul en kreativ och energigivande färg. Den har också kommit att stå för sjukdomar och annat otyg. Gula febern väcker otäcka associationer.

I musikens värld har man också sjungit om färgen gul. Beatles ville gärna att vi alla skulle bo i en gul ubåt, därav Yellow Submarine. Coldplay sneglade upp mot stjärnorna när de sjöng låten Yellow.

Färgen gul betyder personligen vår och tulpaner. En sprakande färg som väcker nytt liv. I matväg kan man både njuta av citroner, mango och physalis som är fyllda av vitaminer. Själv satsar jag nog på en gul regnjacka eller kanske en liten väska som syns på avstånd, som en ett stopplyse.

För övrigt har det stått ganska stilla hos mig på grund av förkylningar och liknande. Bokläsande har legat på hyllan – pun intended. Däremot har jag hittat en ny kanonserie att följa som heter Man in the high castle. Serien presenterar en alternativ historieskrivning som innebär att USA aldrig vann kriget. Ena delen av USA tillhör Japan och andra delen Nazi-tyskland. Däremellan finns det en neutral zon. Först och främst måste jag säga att scenografen gjort ett grymt jobb med att skapa en 40-talsvärld. Bilarna, kläderna, prylarna och stämningen.

Nya inslag har också blandats in som japanska poliser på San Franciscos gator och stora Nazi-banners på skyskraporna. Serien leker med ens perception och det skapar en spännande dimension. Det klassiska USA-temat med good and band guys kan ju bli lite tröttsamt men serien lyckas att  väcka frågor. Historien skapas av vinnarna och detta påvisas i serien. Man in the high castle skapar också en förståelse för hur det är att leva som en minoritet i ett land (i detta fallet är ju amerikanarna minoriteten). Jag tycker att serien är en ödmjuk kommentar från en filmproducerande stormakt som USA. Det är även spännande att få en inblick i japanska kultur och hur de bemöter nazisterna. Friktion som sker här är väldigt intressant, med japaner som bugar underdånigt och tyskar som hailar högt. Ett vågat grepp – baserat på boken med samma namn Philip. K Dick. Rekommenderas!

Today I am a bird

Titeln ovan syftar till min kaffekopp – signerad Lovisa Burfitt. Gillar verkligen hennes designs men äger än så länge bara en kopp. Hennes mönster är lite finurligt konstnärliga och Paris-inspirerade. Denna gillar jag att både dricka thé och kaffe ur. Favorit just nu Dilmah fruity minty delicious. Den är liksom fruktigt len men har ändå ett sting.

20170204_214037.png

Bilden här under ger också en uppfattning om hennes uttryck. Det är som hämtat ur en sketchbok, fast med ett tydligt tänk och genomgående stil.

 

Nytt in hos oss är några art prints som är tagna från ett magasin med den senaste samtidiga konsten. Varje uppslag har en presentation av konstnären och en A4-sida med snygga illustrationer. En ram på det och man har en annorlunda och personlig bild att hänga upp.

20170210_152931.png

Överlag är jag förtjust i typografi, snirkliga eller kraftfulla bokstäver och svartvita naturfoton med djup i bilden. Jag gillar hur naturen kan se ut i olika ljus och vilka färger som blir framträdande. Även monokroma bilder med inslag av färg är snyggt som bilden längst till vänster. Bilden  i mitten är suggestiv, ett rödsvart hjärta som genomborras av en pil. Också ett utstickande element av färg i en annars mörk bild. Det är vanligt inom konsten att låta en färg sticka ut, för att skapa en effektfullt kontrast. Vem minns inte den lilla flickan i rött som vandrar runt i en rött plagg i filmen Schindler’s List.

Även Roger Sanchez fattade grejen när han lät en tjej gå runt på stan med ett stort, rött hjärta. Another Chance heter musikvideon.

Tillbaka till tavlorna. Den längst till höger är lite steampunk-inspirerad. Jag gillar kontrasen med fjärilar (om n inte kan se det) som flyger ut ur gapet på en robotliknande gänglig figur. Bilden ska symbolisera miljöförstöringen och man kan se att personen/varelsen håller i en drömfångare. Det är både etnoinspirerade och väldigt futuristiska vilket är ett schysst uttryck.

Nytt att titta på skapar lite glädje i februarimörkret och vinterkylan. Nytt och utläst hos mig är Känslan av ett slut  och snart kommer jag att ge mig på antingen Steglitsan av Donna Tartt eller en roman av John le Carré. Jag blev verkligen sugen på att läsa av honom då jag nyligen sett Night Manager av danska Susanne Bier.

Våga växa

Min relation till växter är inget jag skulle kunna fylla en hel roman med. Snarare finns det en avsaknad av relation till dem och skulle i stället kunna rymmas på en post-it.

RIP, MIN KÄRA KAKTUS.

2015-03-12 17.07.28

Kaktusar sägs ju dessutom vara enormt lättskötta, så att ens misslyckas med detta är en ren skymf. Har i hemmet hållit mig endast till att ha en massa gröna växter just för att de är tåliga. Hälften av dem vet jag inte ens vad de heter efter som de är snarare är något min kära moder (jag är tacksam)avstjälpt hemma hos mig. De fyller sin funktion helt klart, då de inte bara är fina utan även växer som att det inte fanns någon morgondag. I sovrummet har jag en växt som är så pass uppåsträvande att den nästan nått ända upp till fönstrets slut.

När jag blir stor på riktigt drömmer jag om en japansk trädgård. En vacker liten oas med mycket sten och slingrande, låga växter och en stillsam, porlande damm. Stora gräsmattor är i min värld bannlysta, hellre betonglägger jag trädgården.

Om jag för en gångs skull får en blomma, till exempel i födelsedagspresent, blir jag gärna glad för en orchidé, för de klarar sig i alla fall ett tag hos mig. Helst ska de vara vita. Annars har jag sneglat en del på några fina tulpaner som man borde handla sådär nonchalant på vägen hem och sätta i en enorm designervas. Dock äger jag ingen och fnyser när jag ser priset på tulpanerna: 69:90, det kan man göra andra, roligare saker för! Någon gång ska jag allt ta steget men då ska jag skaffa en monstervas först. Pssst. Fyller år snart!