Kategoriarkiv: Övrigt

Hur man överlever hösten

Mysiga stickade tröjor och härlig kall luft. September och oktober är mina favoritmånader på många sätt, innan man börjar tröttna på mörker och kyla. Sedan finns det andra saker man kan ta till för att höja mysfaktorn!

Serier

Jag kollar på Ozark som regisserats av Jason Bateman. Han har blivit lite av min go-to-guy inom film och serier. Här är han som sagt en familjefar som dras in i en kartellhärva. Frugan spelas av Laura Linney, även hon en favorit. Det är galna hillbillys, maffiasnubbar och familjeproblem i ett kaotiskt mischmasch. Säsong två är på Netflix nu!

Såg även Sharp Objects med Amy Adams nyligen – så grym! Den går dock på HBO så lite synd om du satsat på Netflix. Regissören har jobbat med spännande tillbakablickar som hela tiden ger en massa ledtrådar. Det är flera småtjejer som mördats i Wind Gap och man letar efter en mördare. Journalisten Camille återvänder för att undersöka händelserna och är tvungen att bo hemma hos sin dysfunktionella familj. Det är inte morden  i sig som är centrala utan de mörka relationer som kommer upp till ytan, där mor och dotter-relationen är i fokus. Det är tydligt att något är skevt i Wind Gap. Polisen är korrupt och det går liksom inte att få något vettigt ur någon.

Böcker

Kommer absolut satsa på Jonas Hassen Khemiris nya Pappaklausulen. Dessutom har jag fått veta att Allt jag inte minns ska bli serie på SVT. Khemiri fortsätter att leverera och jag känner mig rätt trygg att det mesta han gör blir till guld.

Image result for pappaklausulen

Kommer läsa fler klassiker. På hyllan väntar bland annat På västfronten intet nytt.

Aktiviteter

Det hade varit kul att dra ut i skogen och leta lite svamp! Men det säger jag nästan varje år och det blir sällan av. Får bli skärpning.

Siktet är även inställt på att mysa in sig på bio, just nu spanar jag på the Nun eller Gräns.

Fota mer vill jag också göra!

 

London, Paris, New York…och Göteborg

Stora metropoler i all ära men vår svenska storstadspärla måste väl ändå vara Göteborg? Staden som gav oss Håkan i sjömanskostym, skaldjursgott, de käcka skämten och ordet görbra.

Och visst är det görbra i Götet.

Det är något med atmosfären som slår mot en direkt när man satt fötterna på Göteborgsk mark. Samma känsla drabbar mig också när jag kommer till Köpenhamn. Att det är lite mer gemytligt och glatt. Mer levande, liksom.

Lägg till en grönskande sommarstad med stora ytor som gör det lätt att ta sig runt. Jag som annars har lite problem med lokalsinnet pekar och tar riktning mot kända landmärken. Göta älv slingrar sig runt som ett räcke att klamra sig fast vid när man tappar bort sig. Så länge man följer den så är promenaden alltid trevlig. Feskekörka visar vägen, bron över till Haga likaså. Saluhallen är också ett landmärke som man ser på långt håll. Fin är den också.

I staden finns många shoppinggator som går kors och tvärs och många av butikerna har kvar gamla klassiska namn så som Josephssons och Wasséns. De samsas så klart med andra ställen som Timberland, Indiska och Bik Bok.

Överlag gillar jag de geografiska namnen. Masthugget, rejält med havstema. Haga, vackert och skirt. Pustervik, livligt och friskt. Landala, lustigt och exotiskt. Majorna, låter sjukt göteborgskt när en göteborgare uttalar det.

Nu var vi bara där i två dagar, så det gavs inte så mycket tid till att utforska en massa nya ställen. Staden är ju favorit i repris och nog blev det så. Vi avverkade Boulebaren och Feskekörka. Köpte små smakbitar av rökt lax, drack fransk öl och småpratade med en brittisk kvinna som undrade om det var en boulekula som drabbat henne eller ölen som slagit till.

Vi smakade hamburgare på Tugg  som nu även finns i Malmö. Trevligt och gott.

Kvällen därpå togs vi med på barrunda vid Linnégatan, nära Folkets bio. Där hade man satt ut massa med stolar och bord och publiken var väldigt blandad och inställd på att få det mesta och bästa ut av sommarkvällen. Vidare promenerade vi till Levantine med en stor utomhusuteservering där med. Man har lyckats att skapa en slags ute-hemma-känsla på flera ställen. Känslan av at befinna sig i sitt eget vardagsrum med en livfull stämning på köpet. Bra där!

Ett annat stopp värt att nämna var ett Tacos & Tequila som hade en slags atriumliknande del i ett dämpat, mjukt ljus. Där kunde man dricka en uppfriskande sangria.

Göteborg är staden som är lätt att utforska och lätt att trivas i.

De käcka skämten då? Jodå. Alltid närvarande. Som att man väljer att kalla sina cykeluthyrning ”Styr och ställ” – dog lite av garv på den.

Den svavelgula himlen är vacker men smärtsam nostalgi

Minnena består, men ibland spelar de oss ett spratt. Kjell Westö målar ett levnadsöde och tar oss med på en nostalgisk resa i Den svavelgula himlen, där några ungdomars liv och uppväxt får utgöra centrum.

Kjell Westös språk har förtrollat mig tidigare. Väldigt detaljrikt och målande men samtidigt enkelt och lättsmält. Bakom många meningar vilar en melankoli och längtan, inte minst via naturromantiska inslag.

I den Den svavelgula himlen, får man följa en ung pojke och hans bekantskap med Alex och Stella, medlemmar av överklassfamiljen Rabell. Klasskillnaden är tydlig mellan bokens huvudperson och de andra barnen. För Alex och Stella är allting så självklart medan bokens jag är mycket mer ängslig och självreflekterande. Han skäms över sina egna föräldrar och spenderar mer tid med Rabells. Men han ska komma att omvärdera Rabellfamiljen, då det är mycket som lurar under ytan.

Huvudpersonen har en förmåga att läsa av människor och situationer och därför är det tacksamt att få se världen genom hans ögon. Ofta är han ganska distanserad till omvärlden och håller sig lite på sin kant. Dock finns det en person som alltid får honom på fall – Stella. Det är något Dickenskt över denna Stella, lite som i Lysande utsikter. En slags musa som följer honom genom livet och får honom att hela tiden göra val baserat på hennes närvaro.

Det känns som Ramsvik, som är en fin gård som familjen bor på, även är en karaktär i boken. Alla melodramer behöver ett boende som en förbannelse vilar över, lite ett haunted house där minnena bor  i väggarna. Tänk familjen Addams hus, Manderley eller de flådiga ägorna i Great Gatsby. Westö har gjort sin litteraturläxa!

Grabbgänget är också närvarande. Den otroligt obehagliga och buffliga Jan-Roger Johansson som ger folk stryk, är jag  förvånad över att någon ens vill umgås med. Westö fångar sociala koder och hierarkier dem emellan och det är den kalla och beräknande Alex som styr och ställer.

Även farfar Poa är en ganska obehaglig gubbe. Hans känns som något av en tvättäkta fascist. Med andra ord får alla karaktärer liv och fart och bär upp hela historien. Det känns trovärdigt och engagerat. Nästan ingen karaktär eller situation känns platt, vilket är skickligt! De flesta förhållanden förändras och man upptäcker hela tiden karaktärernas nya egenheter.

På slutet tappar Den svavelgula himlen dock lite fart. Det är ju lite av en generationsroman det här, och när man börjar se en förskjutning av fokus från huvudpersonen till hans vänner och bekantas barn blir det mer ointressant. Dock visar det på hur det förflutna alltid kommer i kapp.

Jag gillar verkligen hur bitar av samtidshistoria alltid är invävd i  berättelsen. Från 60-talets framtidsoptimism, till 80-talets yuppies och händelserna kring  9/11.

Läs den svavelgula himlen om du är ute efter ganska enkel läsning som berör.

Tipsbonanza: om Netflixserier & vattenhål

Saker jag sett

Evil Genius (the Pizza Bomber) – låter kanske som en snällare variant av UNA-bomber – men faktum är att det är ett ganska ohyggligt brott mot ett pizzabud som befann sig på fel plats.

Plötsligt står en man på en bank med en hemmagjord bombkrage runt halsen och ska utföra ett grovt rån. Polisen anländer till platsen och mannen blir placerad utanför banken. Bomben briserar och mannen dör.

När man börjar nysta i fallet  visar det sig vara en konspiration mellan två gamla vänner och spåren leder till den högintelligenta Marjorie som sägs kunna manipulera vem som helst. Hennes gamla barndomsvän Rothstein (som märkligt nog påminner om Cornelis Vreesvijk) verkar vilja göra allt för henne. Hade de motiv för att råna banken och var den döde mannen/pizzabudet medskyldig?

Image result for pizza bomber

Detta skulle kunna vara vilken såpa som helst men det har faktiskt hänt på riktigt! Perfekt för dig som gillar true crime. Finns på NETFLIX!

Deadpool 2. Perfekt biounderhållning med roliga armbågar i sidan till samtiden. Man skrattar igenkännande hela tiden. Våldsscenerna i sig är inte så underhållande men däremot alla gliringar och referenser till popkultur,  80-talsmusik, trender och olika könsroller. Se den på bio!

En natt! För er som gillade Before sunrise med Ethan Hawke (tycker själv att den är underbar) så rekommenderar jag en produktion av norska NRK med norske Anders Baasmo Kristenssen och svenska Myanna Buring från Downtown Abbey i rollerna. De möts på en blind date och i den ljusa Oslonatten lär de känna varandra. Man rycks med från första stund och det känns väldigt äkta. Passa på att se den på SVT Play!

Image result for en natt serie

Saker jag gjort

Det har inte varit några nya stora matupplevelser på agendan förutom ett hyggligt besök på Charlie’s Burgers. Tyckte det var trevligt, prisvärt och enkelt. Kika gärna förbi om ni har vägarna förbi Claesgatan. Ett lugnare alternativ till Möllans liv och kiv.

 

KOL&Cocktails är ett annat vattenhål som ligger lite utanför den största pulsådern. Svalkande uteservering och mysigt inne. Perfekt för alla årstider. Nästa gång kommer jag tillbaka för att avnjuta deras viner – vinkylen är gigantisk och lovar en hel del!

Har även njutit av Malmövädret. Här vid en av tåguppgångarna nära Malmö högskola. Skön bris garanteras trots värmebölja.

Badpremiär i Ängelholm – hoppas jag lyckas toppa mer än ett dopp i snitt per år i Sverige!

Katrinetorps trädgårdskafé – sommarens bästa Malmöfika del 1.

Fikastopp på Katrinetorps trädgårdskafé

I sommar kommer det fikas som fan!

Och för att väga upp för det är planen att varje fikapaus ska föregås av en rejäl cykelrunda. Så det blir liksom lite av en ”göra-Malmö”-grej samt upptäcka (eller återupptäcka) fikaställen. De behöver inte ligga i city heller utan också i omnejd så länge det är hyfsat cykelavstånd.

Först ut i år är Katrinetorps trädgårdskafé, som ligger en bit utanför Hyllie, utslängt på skånska slätten. Det är definitivt lite av en pärla och om du gillar Slottsträdgårdens Café kommer du störtgilla Katrinetorps trädgårdskafé.

Först och främst: Här är rutten! Notera att det var inte bara dit och hem, utan det blev även en rejäl runda. Då kan ni också se hur man kan cykla inifrån stan.

Lugnt och skönt på gårdsplanen, men inne på uteserveringen var det välfrekventerat! Så vackra husfasader.

katrinetorpsträdgårdskafé

Själva gården, som vakas över av denna staty. Kan det var Athena? Vindruvor, anyone? Gå gärna runt och kika på omgivningarna, väldigt fina.

Trollbindande fontän, lite som en önskefontän – dock låg det inget i. Jag önskade mig….

en räkmacka. Och den var dundergod. Så ta gärna den på menyn!

Populärkulturell uppdatering – en komedi & vita körsbärsblommor

Ser just nu

Har börjat se A Handmaid’s Tale som ligger redo att streamas på SVT Play. Måste säga att jag gillar valet av Moira, också känd som  karaktären Poussey  i Orange is the new black. Tycker överlag valet av skådespelare är bra. Den enda som inte riktigt passar bilden jag gjort i mitt huvud efter att ha läst boken är skådespelaren som spelare Anförarens fru. Jag hade tänkt mig hennes ansikte som mycket mer bittert och isigt. Det är som att karaktären i serien utstrålar för mycket värme.

Offreds inre monolog  tycker jag fungerar riktigt bra. Den är ackompanjerad av ett stilistiskt bildspråk. Dessutom gillar jag att man blandar in musikinslag som ger en liten touch av den gamla världen. I avsnitt två går Offred ut ur huset till tonerna av Don’t you forget about me med Simple Minds. Så himla bra! Det får mig att tänka på slutscenen i En djävulsk romans. Det är diaboliskt och oskuldsfullt på samma gång.

Har även lättat upp stämningen med komedifilmen Daddy’s Home med Will Ferrell och Mark Wahlberg, där Ferrell spelar den ordentliga styvpappan som är rädd för att bli brädad när barnens något coolare (Wahlberg) pappa kommer på besök.

Tycker att dialogen är bra men ibland är det något som haltar. Måste vara den komiska tajmingen. Extra kul är det att se Linda Cardellini  från Freaks and Geeks in action, som barnens mamma. Barnen är dessutom supergulliga och en av slutscenerna när det blir en dance off är mer sockersött än ett Glee-avsnitt. Den subtilt svarta humorn är ett stort plus!

Gör just nu

 

Sist men inte minst har jag njutit av SAKURA Festival i Köpenhamn. Bildbomb följer!

Det var kul att strosa runt bland snövita körsbärsblommor och se glada Köpenhamnare som vågat sig ut och lagt ut picknickfiltarna på marken. Det verkade som en hel del japaner frekventerade festivalen och alla lät sig väl smaka av maten som gick att köpa från olika tält i området.

Jag testade en riktigt god, japanskproducerad  läsk med en väldigt speciell flaska. I flaskhalsen rullade en liten glaskula, som hela tiden klirrade trivsamt. Smart marknadsföring måste jag säga. Det är som att Pavlovs princip aktiveras när man hör kulan rulla fram och tillbaka i en park en varm, solig dag. Det är nog många barn (och vuxna!) som blir riktigt törstiga när de hör ljudet. Japansk motsvarighet till det pysande ljudet från öppnandet av en läskburk!

 

En titt i backspegeln – vad hände 2008?

Kan ni fatta att det gått tio år sedan 2008?

Helt galet tycker jag!

Att fylla år för mig handlar inte bara om ett bocka av ett årtal, utan snarare att summera tiden som gått. Inte på ett sådär företagsmässigt sätt, utan i nostalgins töcken. Var det bättre förr? Definitivt, så var det kanske så.

2008 var jag student, bodde i ett studentrum och hade väl inga storslagna planer mer än vad som skulle hända till helgen. Hade inte heller direkt råd att resa så jag hoppade på working holidays. Två flugor i en smäll liksom.

Jag vill hävda att åren före 10-talet  tog ett stort språng mot en ny tid. Tiden MED Facebook. För det var nämligen då det kom. Så visst kan man säga att mycket hände.

USA fick dessutom Barrack Obama som president, och stackaren fick händerna fulla med en finanskris.

Beyoncé blev Sasha Fierce och lyckades på något sätt fasa ut alla de där slicka r’nb-brudarna som nu endast känns som ikoner av sin tid. Christina A, Britney och Mariah Carey. Annars var det Lady Gaga som gällde på uteställena, även om jag hade svårt för Poker Face. Tror det är för att den går i moll eller kanske påminner för mycket om någon dålig schlagerlåt?

Album jag lyssnade på var Bon Iver, Fleet Foxes, Kings of Leon och så kom ett svenskt stjärnskott som jag faktiskt såg som uppvärmning på KB runt den tiden. Kanske några år innan. Det är alltså Lykke Li jag snackar om.

Och – lägereldarnas låt – så stor den var! Minns ni? I’m Yours med Jason Mraz.

Dessutom hände en annan stor grej som också kom att revolutionera sättet vi lyssnar på musik. Spotify lanserades. Jag spenderade timmar på att göra playlists, för förfester och annat. Allt skulle ha ha en spellista. Något jag idag kan ångra, då man inte tog sig tid att lyssna igenom albumen.

En stor musikupplevelse för mig var att se Foo Fighters live på en festival i Stockholm, tror den hette Where the action is. Numera nerlagd. Men det var en sådan där måste-konsert som man ska ha sett.

Det känns också som att Ben Harper var mycket i ropet. Samma år avled Heath Ledger och på hans begravning spelades en av Harpers låtar. Väldigt fint. Samma år släpptes  också Dark Knight och det var en av filmerna som definierade 2008. Personliga favoriter är Revolutionary Road ( Kate & Leo tillsammans på vita duken igen!!) och Liam Neeson i Taken.

I don’t know who you are. … But what I do have are a very particular set of skills, skills I have acquired over a very long career. … But if you don’t, I will look for you, I will find you, and I will kill you.

Varje år kommer det ett nytt skämsplagg, från wifebeater-linne till stora shades eller märkliga jeansmodeller. Jag måste ändå nominera den lilla västen till årets mest lökiga utstyrsel. Den minns jag så väl. Någon annan som gör det?

Med det så lägger jag 2008 lite till handlingarna och konstaterar att det nog snart är något nytt, stort på gång inför nästa decennium. Det ligger i luften.

3 bilder från veckan som gått

Jag var en sväng i downtown Valby och denna bild påminner mig om något från en hårdkokt amerikansk serie som the Wire. Syns inte på bilden men bara ett stenkast ifrån ligger dagis och liknande.Kan bara tänka mig att föräldrarna måste förklara för sin nyligen läskunniga 8-åring (utgår från att de har engelska i skolan i den åldern också) att det där säger man inte!

Har även svängt ihop en god sallad med inspo från Salads&Smoothies. Vinägretten består av: äppelcidervinäger, olivolja och honung. Hälls över en sallad (obs, ta ej tråkig isbergssallad) med getost, valnötter, kyckling, pärllök och päronskivor.

 

 

Läser även denna pärla, så himla förtjust i Penguins böcker. Borde ta mig till en stad snart och se om jag kan hitta fler. Men vänta! Det ska jag ju. Paris i maj! Längtar.

Tät spionhistoria i John le Carrés En eftersökt man

Homeland är ett exempel på en serie som tar upp komplexa frågor om militant islamism och terrorbekämpning. John le Carré bemästrar också konsten att belysa vår politiska samtid på liknande sätt. Hans berättarkonst är lika mycket upplysande som underhållande i spionthrillern En eftersökt man.

Flyktingen Issa Karpov vänder sig i desperation till en turkisk familj, boendes i Tyskland.  Till sin hjälp har han den unga advokaten Annabel Richter, som får kontakt med en gammal affärskontakt till Karpovs far, Tommy Brue. Nu försöker de stoppa Karpov från att utvisas. I början får vi inte veta så mycket om Karpov och det gör allting spännande. Kommer han från Tjetjenien? Varför blev han misshandlad? Varför dyker han upp på just Leyla och Meliks trappa?

Samtidigt finns det krafter, med Bachmann i spetsen, som jobbar inom underrättelsetjänsten för att spåra människor i samhället som kan ha samröre med islamistiska terrororganisationer. Deras metoder är inte alltid helt fläckfria.

Platsen är Hamburg, i kölvattnet av terrorattacken i New York, samma stad där Mohammed Atta utbildades för att flyga in i World Trade Center.  Det är alltså ett ganska infekterat läge och vi får följa de olika personers väg och samröre med varandra. Från USA:s håll fanns det krav på att kartlägga och förhindra terrorism till varje pris vilket ibland gjorde att individen kom i kläm.

Historien vecklas upp på ett metodiskt  men samtidigt intresseväckande sätt. Författaren är allvetande – han betraktar all utifrån och det funkar bra eftersom att historien är ganska så händelsedriven. Ibland tycker jag dock han går miste om gestaltningen, både av karaktärer och miljöer. Personporträtten finns där, men de är mer placerad i en kontext. Dynamiken mellan den flamboyante affärsmannen och den idealistiska juristen är ganska underhållande.

Språket är något torrt och distanserat, men samtidigt passar det väldigt bra till bokens tema. Man skulle också kunna kalla det snustorr elegans. Jag gillar hur le Carré väver samman handling och fakta om  samhällsklimatet på den tiden. Författaren är utan tvekan väldigt allmänbildad.

Mystiken i romanen förstärks av att det regnar, folk står och tittar ut genom fönstret för att de tror att de är iakttagna, samt att man har små telefonsamtal och rendez-vous överallt. Allt som en spionthriller ska innehålla. Jag tyckte En eftersökt man var underhållande om än inte episk.

 

Veckosummering: Photoshop och serietips

Dags att summera veckan! Det har varit en fin vecka, utan friktion. Ni vet den där friktionen som gör att man måste ta sats. Detta var den motsvarande nedförsbacken.

I veckan har jag: 

Avslutat min kurs i Lightroom&Photoshop. Vill lära mig ännu mer och bemästra den här besten som kallas Photoshop. Insett att det finns flera verktyg som funkar så mycket bättre än när jag suttit i GIMP eller Krita. Har ni som gillar att vara kreativa testat Krita förresten? Penslarna är riktigt kul. Det får en att känna att man faktiskt har lite drawing skills. Bildena här ovan är premiärfrån PS. Lekte runt lite.

Lyckas tajma in en grav tågförsening som strandade mig inne i stan och passerat nålsögat för galenskaperna inne på Triangeln, samma kväll. Vem behöver TV. Inte jag! Jag är Malmöbo.

Sett att det finns roliga påskfjädrar lite överallt, som går utanför ramen av de traditionella färgerna. Puderlila t.ex. Känns väldigt uppdaterat. Det är ju som sagt påsktider. Har historiskt sett reflekterat en del över detta i bloggen,  här och här.

Insett att jag är utan Netflix-serie. Skräcken! Men blev tipsad om Hell on wheels som jag väldigt gärna vill se. Det verkar vara lika mycket historielektion som fiktiv spänning.

Annars har jag roat mig med att se denna roliga  Wes Andersson tolkning och dessutom har följande kommit upp i en diskussion. Nämligen miljöer som ser ut att höra hemma något i en av hans filmer. Där kvalar nämligen Kallbadhuset in. Riktigt kul & härliga foton.