Reseguide Ljubljana: under en drakes vingar

Reseguide Ljubljana

Som utlovat kommer här en väldigt försenad guide till Ljubljana, ett av stoppen på Slovenienvistelsen. Och vilket stopp sen!

Efter att ha legat och lökat i solen i Piran i ca. sju dagar styrdes kosan till Sloveniens stolta huvudstad. Namnet är Ljubljana och man förväntar sig en vanlig, enkel stad med ett visst standardutbud. Här bor cirka 300 000 invånare, invånaremässigt samma som Malmö. Tydligen åskar det mer här än någon annanstans i Europa.

Ljubljana överraskade positivt med en lugn och medeltida atmosfär liknande den som finns i Lund. En å flyter som en nod genom staden och den  är kantad av grönska, vilket skänker Ljubjana dess speciella karaktär. Promenaden vid kanalen är helt bilfri, och där ligger kaféer och restauranger uppradade. Här åts en god klassisk lunch, en ceasarsallad, medan studenter skrävlade runt omkring oss och drack iskall öl.

För den mest luttrade resenären fanns det massa nytt i gatubilden att titta på. Det var enkelt att ta sig runt till fots och man kunde välja att titta inom både små specialbutiker och ett större, väl luftkonditionerat varuhus.

Trippelbron är ett exempel på spännande arkitektur. Som namnet avslöjar är detta en bro som delar sig i tre som går från den ena delen av stadskärnan till den andra.

Även drakbron med en drakstaty var ett roligt inslag. Denna lär ha koppling till historien om S:t Göran och draken och är faktiskt en uppfriskande hednisk kvarleva. I de flesta andra sydeuropeiska länder är det alltid lämningar från renässansen, på varje gata och torg. Man har inte alltid lust att se manskroppar med vit lekamen och peruk. Draken ger staden en annorlunda edge och det kanske inte är så konstigt att rockbandet Laibach betyder just Ljubljana. Andra vildare associationer som väcks är Harry Potter och bröderna Lejonhjärta. Uppe på en annan bro hittade jag ytterligare ett par märkliga små statyvarelser som såg ut som något som kommit upp ur underjorden. Möjligen strålskadade gråsuggor. Det var bara en tidsfråga innan någon skulle komma gående i en fotsid sammetsklänning spelandes på en nyckelharpa. Lite så var känslan.

Det var varmt i Ljubljana. Just dessa dagar gick temperaturen upp emot 40 grader och på ett av torgen kom det ett simulerat regnfall från en vajer som korsade platsen. En konstinstallation eller av säkerhet för att skydda folk från värmeslag. Tja, varför välja?

Allt god slovensk och medelhavsmat till trots, så blev favoriten i Ljubljana en otippad mexikanare, Joe Pena’s cantina y bar. Det var något tilltalande över de stora träborden, de sköna stolarna och de otrendiga väggmålningarna på de gula väggarna. Vi kom tillbaka två kvällar i rad för deras pîna coladas. Det var nog den klibbiga hettan och den mexikanska stämningen som gav ett lyckat koncept. Tyvärr hade vi inte så mycket tid att spendera i staden, men den kvällen vi åt ute var  allt till belåtenhet.

Tyvärr hanns det långt ifrån med allt men ett ställe som jag spanade in som sägs vara coolt är Metelkova, en slags fristad med plats för grafitti och konstnärsliv. Ni som har chansen i det snaraste, besök! Däremot lyckades vi komma in på ett slags galleri där ägaren låste upp dörren innan han välkomnade oss in. Det var bara att titta snabbt runt för att konstatera att de prylarna och tavlorna där inne inte var i en normal prisklass. Ägaren pratade dock bara på och tänkte nog samma sak. Vi såg en vacker tavla som vi stannade till vid, utan att ens fråga om priset, då det hade varit direkt oanständigt. Känslan här: elefant i porslinsbutik.

Däremot passade jag på att shoppa både ekohudvårdsprodukter och lite annorlunda glas på ett ställe som var som motsvarigheten till NK. Här köpte jag en ansiktsspray som jag varit väldigt nöjd med.  Observera att ICA-butiker heter Mercator. På ett av ställena sålde de svenska pepparkakor – mitt i sommaren?

Så avslutade vi 1,5 dagars vistelse med ett löfte om att komma tillbaka hit. Kanske julhandel eller senare på hösten. När löven faller måste det varit otroligt fint här och säkert riktigt behagligt väder. Den enda haken med att ha varit i Ljubjana måste tämligen vara att skriva om vistelsen, namnet är otroligt lätt att stava fel till.

Ja, jag stavade fel?

Reseguide Piran

Nyss hemkommen, solgrillad och minnen av kolgrillat. Kanske en reseguide till Piran är på plats? Vi kör!

Reseguide Piran

Slovenien fick inte mycket av kustlinjen, den existerar på nåder, insprängd mellan storebröderna Kroatien och Italien, som produkten av ett dysfunktionellt äktenskap i form av det gamla Jugoslavien.

Här stoltserar Slovenien med kuststaden Piran, landets sista utpost, som ett välmanikyrerat finger som sträcker sig ut och vill pocka och locka på landet Italien. Piran påminner arkitektoniskt om Venedig med smala gränder, vackra fasader och fönsterluckor i trä. Har ni tänkt på att de där träluckorna är som gjorda för italienskt drama? Någon tittar ut, skriker ut hårda ord så det ekar i gränderna och smäller sen igen dem?

IMG_20170726_112210

Hamnpromenaden är lång och är kantad av restauranger och caféer och överallt kan man bada från cementbryggor. Är man lite mer sugen på att bada i avskildhet går det att vandra längre längs kusten mot Fiesa  där man kan hoppa i från den smala remsan av klappersten. Vattnet är klart, inte så klart som andra delar av medelhavet, men skönt och svalkande. Den enda skamfläcken är att invånarna dumpar matavfallet i gränderna i små plastpåsar som sedan hämtas av en mini-sopbuss. Varför inte samla dessa i ett trevligt kärl i stället?

Vi bodde på Villa Piranesi, ett funktionellt lägenhetshotell med vykortsvacker fasad. Lägenheten hade mini-pentry, vardagsrum och bekvämt sovrum. Tio meter från hamnen och badet. Badrummet var trevligt och kan man ha överseende med en orange soffa så är detta stället ett bra val i mellanklass. Det finns plats för lite matvaror i kylen så att man kan komma in i vardagslunken med frukost innan man startar dagen. Luftkonditioneringen är inte att klaga på.

Närheten till grannländerna avspeglar sig i köket, man kan njuta av både pizza, cevapcici, skaldjur, risotto och rökt korv. En middag(kuvert)  kostar mellan 100-150 SEK och den billigaste ölen kostar ca 20 SEK. Köp inhemskt öl – Lasko svalkar lika gott i gommen som en Carlsberg. Även inhemskt vin går att avnjuta på vanliga druvor så som Chardonnay. Det största missförståndet för oss var att ice coffee inte var iskaffe utan faktiskt en glassdrink med en liten mängd kaffe och ett BERG med grädde på toppen.

Kaffe heter kava på slovenska och skall icke förväxlas med bubblet. Det vanligaste är att dricka espresso och vill man ha en kaffe med mjölk brukar det bli en cappucino. Ettt typiskt bakverk från Slovenien är Gibanica på en bas av mördeg med nötter, äpplen och sesamfrö. Väldigt kraftig men god smak, perfekt till kaffe.

Vi möte inga direkta bottennapp i restaurangväg men här är några tips:

Fritolin pri Cantini

Enkelt, gott och hemtrevligt, med mat som serveras från ett hål i väggen och därefter imundigas på träbänkar i en lummig gränd? Ja tack! Jag provade bläckfisk, stekt fisk och polenta med god smak från vitlök och citron.

Ni vet de där vibrerande dosorna som säger att maten är klar? Detta system har restaurangen gjort mer analogt genom att plinga när maten är färdig, samt att hänga upp en liten fisk av trä, med ett nummer på som motsvarar det som står på ett tilldelat musselskal. Charmigt!

reseguide piran

Sarajevo 84

Jättegoda cevapcici och annan balkanmat, lite mer tungt och rustikt. Man förvånas lite över den råa löken som serveras vid sidan men nog så gott till ajvar.

Gostiljna Paräter jag underbar risotto med skaldjur, även pastan med tonfisk var fin. En väldigt flink och uppmärksam servitör och utsikt över gränden och delar av hamnen, samt ljudet av en porlande fontän, inramat av rosa blommor.

Hur var det egentligen med servicenivån i Slovenien/Piran? Mitt samlade intryck är att det är ordning och reda. Taxis kom i tid och det blev inga praktiska problem. Slovenerna är ganska sparsamma i sin kommunikation och det är inga konstigheter. Det kan delvis bero på språket, men också att de faktiskt inte är så slipade än. Skönt kan jag tycka. De verkar inte vilja imponera på turister som en grekisk inkastare på en bargata i Rhodos. Faktiskt verkar det lite som att de helst vill ha landet för sig själva. Sverige vet de inget om, förutom möjligen ABBA och Volvo.

Att göra i Piran

Hyr cyklar och cykla bort till badorten Portoroz, kanske testa minigolf? Ett kul inslag är att småödlorna kravlar över banorna.

Ta er upp till St. George-kyrkan och se utsikten över hav och stad

Köp med er honung, salt och honungslikör

Det går fint att dricka vattnet från kranen!

Att inte göra i Piran

Det är tyvärr inget nattliv att tala om men vi hittade en liten bar i en av gränderna med 80-talsmusik

Betala inte med kort, de vill helst ha betalt med kontanter

Se upp för skotrar och trafik som ibland letar sig in i gränderna, här körs det ibland lite på vinst och förlust, kan jag tycka

Var inte rädd för maneterna, googlade på dem och de ska vara helt ofarliga

Stanna inte för länge, ni vill väl upptäcka mer? Slovenien är inte alls stort och du kan köra tvärs över landet på ett par timmar. Så därför stack vi vidare efter sju dagar och mer om det på bloggen till en annan gång!

Komos-festivalen: en musikoas i Köpenhamn

Inte sugen på att campa i dagar för att se din favoritartist eller att trängas på större festivaler så som Way out west eller Bråvalla? Då är kanske festivalen Komos som gäller. Konceptet är helt nytt för i år och jag hakade på direkt. På Komos är temat mat&musik och genren är folkrock/singer songwriter. Maten som serveras är från foodtrucks och visst finns det en bar med bara Tuborg. Plats: Kongens have, centralt i Köpenhamn.

20170623_224846

20170623_224818

Så klart slank en och annan burgare ner och personalen i trucksen var riktigt hyggliga, på danskt vis. Första dagen regnade det, men andra dagen sken solen. Vi såg kanske fem konserter totalt och de höll en bra nivå överlag, inga besvikelser alls!

Lisa Ekdahl

Att se Lisa kändes väldigt hemtrevligt och fint. Hon bar för dagen något som såg ut som en stylad pyjamas och var som vanligt så söt på sitt alldeles speciella Lisa-vis. Hon hade fin kontakt med bandet och de gjorde en lustig, koreograferad dans på slutet. Lisa bjussade på alla sina gamla hits och verkade inte vara trött på dem över huvud taget. Öppna upp ditt fönster, Vem vet och avdammade Tommy Nilsson-låten  Amelia. Som hon gör så mycket bättre i en slags skön bossanova variant!

Jag har alltid tänkt på hennes röst som ganska spröd, men live som märker man att den har en viss styrka. Hennes mellansnack är ganska speciellt men det når fram, precis som alla låtar hon framför. Hon verkar ha en fin relation till den övervägande danska publiken ”mina danska kungar och drottningar” utbrister hon, och det går hem.

20170623_224602

Kris Kristoffersson

Gubben är ju över 80 år och det märks. Han tappar gitarrsladden och glömmer att ta med munspelet ut på scen. Men Kris  kommer undan med det genom att le sitt finurliga leende och prata med publiken som att den är en gammal polare. Det bästa med spelningen är när han sjunger Bobby McGee och byter ut frasen till ”me and Janis” ( de hade ett förhållande förr) och man känner historiens vingslag. All respekt till någon som varit med så länge. MEN han borde tagit med sig några musiker på scenen. Jag saknar att låtarna inte riktigt lyfter även om det är finstämt och personligt. Texterna tar plats, och det gillar jag. Visste ni förresten att han har svenska rötter? Lite kul.

Passenger

Singer/songwriters kan vara något introverta på scen, men Mike Rosenberg  i Passenger är inte en av dem. Han lyckas med att både vara äkta och lättillgänglig, genom att dra spännande anekdoter om sitt liv som ”busker” då han reste runt och spelade sin musik. Extra kul är det att han faktiskt var i Köpenhamn en gång, och nu är tillbaka. Publiken verkar älska hans sätt och han har en skön jargong. Rösten är alldeles unik och på senaste skivan, som jag lyssnat intensivt på, finns flera starka låtar, inte bara Let her go. Lite kul är att Rosenberg  skämtar om att hans elva fans står längst fram för att höra denna låt och att han vill understryka att det inte är Let it go från Frost. Skratt utbryter. Jag rycktes verkligen med av konserten med Passenger, härlig stämning och solen sken!

Americanah, sommarmalmö&Slovenien

Läser just nu: Snart, snart är jag klar med tegelstenen Americanah. Och då kan jag skriva en recension! Det har varit spännande att stifta bekantskap med nigerianerna Obinze och Ifemelu och deras tillvaro. Boken tar upp många aspekter av klassfrågan som man som vit europé knappt ens tänker på. Boken visar på samtiden som är skildrad från unga människors perspektiv och hur komplicerat identitetskapande kan vara. Ibland är redogörelserna så klockrena att man bara tänker ”ja! så är det!” eller så hänförs man av en helt ny aspekt.

americanah

Bäst just nu: Att återuppleva sommarmalmö. Var en sväng på Kafé Agnes och satt på deras mysiga innergård. Där ligger till och med en liten fontän som porlar hemtrevligt i bakgrunden. dock blev det minus för havremjölk i kaffet. Det skär sig på något konstigt vis.

kaféagnes

Ser på just nu: Agenda på söndagskvällarna känns som en schysst inramning av veckan som varit. Lite som att man förankrar sig i verkligheten inför den stundande måndagen. I helgen blev det filmen The Debt med Helen Mirren. Kan rekommenderas för er som gillar en kombination av (kärleks)drama/action/thriller. Den israeliska underrättelsetjänsten Mossad sökte upp före detta nazister efter kriget och försökte eliminera dem. Flera år senare släpps det en bok om en av dessa agenternas gärning. Men det är något som inte stämmer…Filmen handlar om att göra upp med sitt förflutna. Vi får se Mirren som den äldre Mossad-agenten och tillbakablickar från hennes tid i Tyskland när hon bodde i en lägenhet med två män. Kameran vågar gå tätt, tätt inpå och skådespeleriet är vasst. Speciellt den tyska nazistläkaren är en karaktär som skapar en kuslig och spännande dynamik. Man blev rent ut sagt förbannad på gubben.

Ser framemot just nu: Så var semestern bokad! Det blev faktiskt doldisen Slovenien i år. Det är en slags kompromiss mellan Österrike, Italien och Kroatien. Vi kommer flyga till Ljubljana och därefter ta buss upp till Bled-området. Färden ska ta cirka en timme med buss, Slovenien är inte speciellt stort . Där ligger en väldigt vacker sjö med en ganska så speciell kyrka i mitten. Sedan kan man även ta sig vidare in i naturreservatet och se vattenfall och andra natursköna skapelser. Björnfritt, hoppas jag.

Efter ett par dagar kommer vi åka vidare till kusten för sol, bad och en medelhavskänsla. Fyra dagar senare avslutas vistelsen i Ljubljana som ska vara en trevlig och genuin stad. Det som återstår är att se hur servicen och standarden är i Slovenien. Det ser ut att vara väldigt vackert och prisvärt men samtidigt kan man undra hur pass långt man kommit med turistnäringen. Jag hittade instragram-kontot feelslovenia och där blir man än mer sugen på att åka dit.
Slovenien

You&May

Maj sjunger på helt sista versen, blåsten hugger tag i en och juni pockar på. Långledigt var det i helgen och då passades det på att njuta till max. Det blev mest uteliv och inte så mycket innebestyr. Söndagen avslutades dock med en gammal 90-talare utan uppskruvat tempo. Den finnes på Netflix!! (bra för er som har torka). Absolute Power med gamle, gode Clint Eastwood som redig karlakarl. Titeln säger absolut ingenting om innehållet. Dock är det politiker som sjabblar och hederliga (nåja) medborgare som träder fram och ställer skåpet på plats. Laura Linney är också med, nice!

Det var  i alla fall ett stort skate-event i helgen i Malmö och på torget vid Hyllie station flängde de runt på sina rullebrädor. Jag intog första parkett på en närliggande uteservering med en kall öl i handen. Måste verkligen rekommendera doldisen Quality Hotel, som funkar både inomhus och utomhus. Området runt Hyllie är i sig bara en slags transferzon av grå betong men på uteserveringen kan du överblicka torgets myller från bekvämt håll. Det är något med mig och mina torg. Personalen på Pressbyrån har börjat heja nu och växlar några ord medan kortet dras.  Kaffe eller drickyoghurt.  Allt känns bekant och gemytligt. För ett tag sedan gav jag hommage till mina gamla trakter – Värnhemstorget.

quality hotell hyllie

En annan doldis i jämförelse med avkoppling i Västra Hamnen är Dockan. Det går minst lika fint och hänga på trädäcket och ha lite närmre in till stan och Malmö C när tristessen närmar sig. Klaffbron som transporterar dig över dit är ett litet arkitektoniskt mästerverk. Nästa kväll avslutades på Bar Italia. Kön ringlade lång och folk blev enerverade i väntan på den bästa glassen. Det gäller att hugga direkt, annars smiter glassmarodören före! Och inte kan du räkna med något slags systematiskt kösystem heller när alla surar kring glassens sötma.

Så nu laddar jag för ännu en helg och ännu mer långhelg! Underbart med dansk nationaldag på måndag. Go Danmark!

Oh – glömde att säga att Lana är tillbaka. Och hon vill att vi ska ta av oss kläderna...this is not an H&M commercial. Har lyssnat mycket på henne men kan tycka att rösten är lite mer urvattnad och inte lika distinkt denna gång även om arrangemangen är väldigt fina. Eftersom Lana Del Ray har en sådan utpräglad stil så är det lätt att hon blir en parodi på sig själv.

Och – denna är så otroligt fin och ett plus om man gillar shoegaze som jag. Låten är ny för i vår men av ett oldschool-band. Man kan drömma sig bort…

20170526_164725

Bäst just nu!

Att jag har bokat biljetter till två festivaler med  eminent sällskap på bägge två. Först ut är Komos festival i Köpenhamn. Lisa Ekdahl, Passenger och Kris Kristofferson headlinear. Den senare vill min pojkvän se eftersom det kan vara en tidsfråga innan artisten lägger ner. Karln’ är ingen ungdom längre. Att festivalen har en tydlig matprofil skapar en fin inramning. Den 16 juni bär det av!

Sen har jag även paxat plats till HAVEN festival i augusti månad. Jag och mitt sällskap jublade simultant när vi såg line-upen. Det bjuds på Beach House, Feist, Iggy Pop, The National och Band of Horses. Att även Bon Iver kommer är extra stjärna i boken.

Landsbygden som breder ut sig på kort gångavstånd utanför mitt boende i Hyllie. Gula fält, alléträd,  kyrktoppar och blänkande vattenspeglar i mysiga Vintrie. Har hittat en runda på fyra kilometer där jag både powerwalkat och löptränat. I bakgrunden skymtar IKEA och spär på den svenska idyllen.

18596381_390410364688656_618032910_o

Att vi har cerisrosa pelargonier på balkongen.

In the blood med John Mayer – den är både fräsch och känns tidlös. Fastnar som ingen annan låt just nu. Den känns så universiell och tilltalet är väldigt direkt. Temat är arvsbördan, något som behandlats i sång efter sång och bok efter bok.

Nice reseguide

Så har jag lyckats bloggpausa igen, men hoppas skaka liv i bloggandet på nytt igen. När solens strålar skiner utanför vaknar motivationen till liv. Därför tänkte jag gå ut starkt med en Nice reseguide. Staden besöktes för ett par veckor sedan och var den där välkomna vitamininjektionen som behövdes för en zombifierad, vinterplågad kropp.

17310653_348490052214021_912170007_o

Nice ligger som bekant på Franska Rivieran. Min första tanke efter att ha besökt staden är VARFÖR HAR JAG INTE VARIT DÄR INNAN. De pratar franska och köket är italienskinspirerat. Alperna ligger 10 mil bort och på en högre höjd ser man snöbetäckta bergstoppar. I ryggen har man ett azurblått hav. Bara en sådan sak!

Vi flög med Brussels Airlines men Norweigan ska tydligen ha direktflyg dit. Det fina i kråksången är att flygplatsen endast ligger 10-minuters taxiresa in till Nice centrum. Ingen stress över att ta sig ut till/från flygplatsen med en sunkig shuttle i en timmes tid. Där bodde vi på ett hotell som hette Grand hotel le Florence  i ett mini-rum men väl så trevligt.

Många är oroliga för fransmännen arrogans, men om man som jag har turen att kunna konversera lätt på deras hemspråk, bryts liksom barriären direkt. Vid ett restaurangbesök som var familjeägt tittade t.om kocken ut och de ville veta varför man skulle besöka Sverige. Nyfikna på svenskar tycks ändå några vara.

Det var bara en gång när  jag kom in i en liten prylbutik där en äldre kvinna fnös och knyckte på huvudet för att jag endast ville titta. Ursäkta att jag inte är intresserad av dina virkade dukar, liksom.

Men till vår fördel var också att vi reste off-season. Det är verkligen att rekommendera. Vädret i mitten av mars var lika behagligt som en majdag! Uteserveringar var fyllda av lunchande folk och det var gott att avnjuta en Sallad Nicoise.

Att ta sig runt i Nice är väldigt lätt. Deras paradstråk är helt avstängt för biltrafik. Där ligger Galleri Lafayette som erbjuder high-street och klassiska kedjor som Berschka. På väg ner mot havet kan man ta sig igenom Gamla stan som består av charmigt, vindlande gränder och schyssta matställen. Tummen upp för det lokala rosévinet, macarons och även det italienskinspirerade köket som görs  tillgängligt från grannlandet.

Strandpromenaden Promenad d’Anglais är verkligen vidsträckt och fylld av motionärer och flanörer. Det är lika fint dagtid som på kvällen i solnedgången. När det gäller stråk och platser kan jag även tipsa om blomstermarknaden som doftar av blommor (obviously) tvålar och andra trevligheter.

Att besöka Nice kommer oundvikligen att få folk att undra över statusen efter terrorattentatet förra sommaren. Närvaron av poliser och militärpersonal är påtaglig. De vandrar längs gatorna med stora automatvapen. Så visst kan man känna sig tryggare men det påminner en också om att det hela tiden vilar en underliggande oro och katastrofberedskap. Det hela blev tydligt när en svensk tjej blev helt hysteriskt över en stor knall som hördes över staden. Hon berättade om knallen gråtandes på telefon. Då klockan precis hade slagit tolv kunde vi  dra slutsatsen av att det var en daglig salutation som vi nyss hört. Det är också lite typiskt för fransmännen, som håller stenhårt på traditioner. The show must go on. De bryr sig inte om att nyckfulla smällar kan skrämma folk i skuggan av hotande terrorattentat.

Weekenden i Nice var allt för kort, men om det blir en nästa gång skulle jag definitivt vilja utforska området vidare. Det skal tydligen billigt och smidigt med tåg i regionen. Även ett besök på Carrefour hade varit välkommet så att jag kan hitta mitt gamla favoritgodis.

Prag är staden i Kafkas spår

Första gången jag var i Prag var på klassresa i gymnasiet. Vi bodde på en svettig flodbåt och försökte vara världsvana på olika restauranger. Speciellt kul var det att säga ”Check (czech), please”. Jodå, så att.

Ett antal år har förflutit och därför var det extra spännande att besöka staden igen. Vi åkte dit för arkitekturen, ölen och de plånboksvänliga priserna. Vad många kanske inte vet är att Prag på många sätt är en tyskinfluerad stad. Spiror och arkitektoniska mästerverk sträcker sig ivrigt mot  himlen. Det är ganska ofta man vandrar med blicken lyft.

20170118_074538-1

Det centraleuropeiska köket anses nog inte vara det mest spännande men en kylig novemberdag så får anka med goda dumplings och en kraftig skysås anses vara balsam för själen. Att sitta på en genuin ölhall inredd som en österikisk alpstuga känns mer än charmigt. Tillsammans med maten som skänker en just like grandma´s-känsla är detta ett trevligt koncept.

I Sverige är vi dåliga på att prova på konceptresturanger. I Prag besökte jag flera sådana. En av dem hade en imponerande drinklista med temat De sju dödssynderna. Där kunde man beställa drinkar i form av avund, lättja och frosseri bland annat. Drink på temat lättja kom lutad mot en kudde och ytspänningen gjorde att vätskan/spriten i glaset inte rann ut. Bara en sådan sak. Avund kom i en kartong med rök som pyrde ut som en klassiska häxblandning. Mycket kreativt. Drinkarna serveras på Prolog som dessutom ligger i ett väldigt trevligt område som heter Andêl. I detta område ligger även Staropramenbryggeriet. Vi bodde här och det går lätt och snabbt att ta sig över till downtownområdet med metro.

received_314087508987609

Förutom denna upplevelse så dök det även upp en rombar med 100-tals olika romsorter på menyn. Väggar och tak var täckte med flaskor och det gick knappt att se ut genom fönstret för alla dekorationer.  Kolla gärna upp: Rum-House bar Caribbean

Žitná 42, 120 00 Praha 2, Tjeckien
+420 777 852 008

Musikbarer är också väldigt vanligt i Prag och på en av dessa spelades det bara blues. Googla ”bluesbar” för att hitta till ett liknande ställe, det finns det gott om.

received_314087355654291

Mat i all ära, men ett besök i en storstad kräver också en kulturupplevelse. Ett besök på Kafka-muséet är värt att nämna. Den där Kafka var ingen munter figur men hans verk är desto mer uppskattade. Det som var häftigt med museet var att de lyckats spara alla hans gamla anteckningar vilket gör att man kan följa hans liv som en tidslinje. Mycket av hans tid handlade om att vilja göra något annat – han var trött på sitt arbete som byråkrat och att passa in. Ett trevligt besök i musee-shoppen är också värt att nämna och inte långt därifrån lån ett gammalt antikvariat, där vi la vantarna på ett gammalt ex av Förvandlingen. (Kafka).

“I am a cage, in search of a bird.” 
― Franz Kafka

Som helhetsintryck är Prag lite av en sagostad med sin gamla arkitektur. Det verkar finnas ett inre motstånd mot allt som är nytt och high-tech när det gäller design. Till och med Coca-Colareklam ser vintage ut. Meningen är det nog inte ska se amerikanskt och alltför tillgängligt ut. Pragborna är kanske inte de allra mest serviceinriktade personerna. Jag minns speciellt när vi skulle beställa på café och servitrisen bad oss vänta och vände ryggen till. SEDAN efter ca 3-4 minuter återkom hon, gav oss menyn och bad oss sätta oss. I min mening kunde det gjorts i första skedet. Många på caféer och restauranger ger ett något buttert intryck.

En annan besvikelse var klädshoppingen – utbudet är tämligen dåligt och man riskerar att stöta  på en del H&M-liknande historier i det sämre skiktet om man inte passar sig. Konceptet verkar vara apdyrt eller trashy. Däremot rekommenderar jag verkligen att titta i mindre butiker efter juldekorationer och glaskonst, i min mening är tjeckerna riktigt duktiga på det.

Många menar att Prag ska besökas om våren för den där rätta härliga känslan, men jag anser att de mysiga och mörka pubarna och träfasader i sann jugendstil gör att detta lika mycket är ett trevligt resmål för jul och nyår.

 

Rovinj – ett restips

Trånga gränder och  kärvänliga katter som stryker längs benen. Ur ett öppet sovrumsfönster strömmar pianomusik. Jag dricker en ‘Hugo’ med fläderblom som bas. Vi är i Rovinj.

Servitrisen på cafét  är ung och tillmötesgående. Vid elva-tiden kvällen innan arbetade hon och nu går hon vid middagstid runt bland de låga borden med samma entusiasm. Är det obefintligt kollektivavtal eller en vilja att spara ihop till egna slantar?

14113923_233404970389197_556142594_o (1)

I Rovinj verkar ingenting besvärligt. Staden har trots allt en gång i tiden skyddat sina invånare från pesten.

Här glider vi från galleri till galleri längs huvudgatan Grisia och intilliggande gränder. Alla gator är bilfria.  Dörren står öppen för  att beskåda olika slags konst . Det är abstrakt, färgglad konst och Miróinspirerade spretiga figurer i rött och svart. Det är bilder på väderbitna segelbåtar och drivvedskonst. En kvinna berättar att hon ofta kommer hem från en trevlig kväll och några timmar senare målar hon en ny tavla baserat på vad hon känt. En annan man står och målar nya tavlor i en av butikerna, bland stora, färgglada skalbaggar och fjärilar på duk. I ett annat galleri finns det en stor stadsinpirerat motiv med stänk av svart färg som ger ett djup i bilden. Vi fascineras och nästa dag är den såld till någon. Priserna för en tavla ligger på mellan 1000- 10000 SEK per tavla.

Den kvinnliga restaurangägaren är från Zagreb men driver restaurangen sommartid. Inredningen är till närmast perfektion franskinspirerad med rutiga dukar och tavlor nonchalant uppsatt på väggarna. På menyn står risotto och anka med kanel och citrus Hon serverar oss med teatralisk inlevelse som att hon aldrig tröttnat på att servera dryga resturanggäster. Här hetsas inte notan in efter en timme, som verkar vara mer eller mindre standard nuförtiden. På slutet kommer det in honungsshots så att ” vi ska somna bättre”. Då har det gått säkert tre timmar.

Annars är det tryffel, tryffel, tryffel som gäller. Otroligt gott som tilltugg. I ett litet hål i väggen köper man cevapcici som tillagas direkt framför våra ögon medan en liten kille sitter och skalar lök för glatta livet.

Med himlen som tak är det nästan som att vistas hemma i någon annans vardagsrum. Alla är lugna och det vilar en bekymmerslöshet över tillvaron. Värmen och det behagliga lunken, lurar en att tro att man aldrig lämnat hemmets trygga vrå. Att arbeta som polis i Rovinj lär man klara med en axelryckning. De enda som lär få mycket att göra är sjukvården som möjligen ska ta hand om folk som trampat snett på de oberäkneliga kullerstenarna. Rovinj är inget ställe för stiletter.

Det är nästan svårt att hantera allt det pittoreska och fina i staden. Det är som att smälla i sig en stor tårtbakelse. Man blir i stort sett immun mot vindlande trappor ner mot turkosgrönt vatten och färgglada fönsterluckor. Men man ska inte streta emot utan bara vara. Och en kaffe på det!

 

Konsten att fynda: Ett besök på finloppis på Malmö Live

Allting verkar hända på Malmö Live nu förtiden. Där är konserter, mässor och nu även Finloppis. Loppisen har som namnet avslöjar flyttat in i det svenska finrummet. För tjugo år sedan var det ganska otänkbart att någon i ens närhet handlade på second hand men på sistone har det gått från trend till en självklarhet hos gemene man.

Bildresultat för malmö finloppis

När det kommer till loppisfynd, är det något jag gärna själv handlar. Gränsen för mig går vid stoppade möbler, då man aldrig vet om tusen loppor har hemsökt stoppningen. Hemma hos mig har jag bland annat ett teakbord, en guldig lampa, en badrumshylla och en matta. Mattan var i och för sig ett gränsfall men efter en snabb riskbedömning drog jag ändå hem den. Ett par år senare kan jag konstatera att min röda klenod inte orsakat några problem.

I Malmö handlar jag helst på Emmaus men det finns även okända pärlor som Trollet vid Willys.

I helgen gick alltså färden till Finloppis på Malmö Live och där hade massor med folk samlats för att sälja av sina designerplagg. Det verkade som vem som helst kunde sälja, men själv är jag ingen person som samlar på dyra väskor eller dylikt, så där hade jag inte så mycket att bidra med själv.

Inträdet kostade 20,- . Min spontana reaktion var att varför betala för att handla, men sen insåg jag ändå att inträdet skulle locka en mer engagerad crowd och det är ändå en upplevelse i sig att besöka loppisen. Mitt mål var inte direkt att shoppa loss på Finloppis utan att botanisera runt och kolla vad folk hade dragit fram ur garderoben. Det var inga dåliga grejer folk hade shoppat på sig genom åren, visade det sig. Det var plånböcker från Mulberry, Michael Kors, plagg från Filippa K och en utmärkande mintgrön 70-talsjacka från en fransk designer. Vissa kläder är inte bara ett plagg utan även ett stycke historia. Det är det som gör vintage så kul.

Det tog ungefär två timmar att jobba sig igenom alla bord och klädställningar och småprata lite däremellan. Vissa personer antog en mer säljig approach och andra stod mer  avvaktande. Besvikelsen som infann sig när någon sålde snygga grejer som var helt fel storlek infann sig då och då.

12710743_10153804527700781_4093680528603857098_o 12697313_10153804527695781_4915898463029784654_o

Jag kunde inte låta bli att undra hur många som prutade. Själv har jag prutat vid några enstaka tillfällen men framförallt i second hand-butiker. Speciellt om man lyckas hitta ett mindre fel, peka på det och därför hävda att man borde få prylen/plagget lite billigare. Det brukar oftast fungera.

Köpte jag något då? En svart blus från amerikanska Forever 21. VARFÖR HAR NI INTE ÖPPNAT I SVERIGE?! Kostnad: samma som inträdet. Inte helt fel.

Den här hittade jag förresten på Designtorget. Brickan får nog flytta hem till mig vid tillfälle:

12697311_10153804527690781_3993105599685500872_o