Kategoriarkiv: Resor&Upplevelser

Jag har inte tid, jag åker på utflykter – mina semestertips

Det är en hel del att göra nu förtiden. På helgerna längtar man bara ut i det fina vädret och bloggen har blivit lidande! Därför tänkte jag skriva lite om mina äventyr och kanske ge ett semestertips till någon som letar efter saker att göra.

Detta året var jag och sambon överens. Ingen utlandssemester i sommar. Kanske skulle det vara det bästa valet, eftersom sommarvädret har överträffat alla förväntningar. Vad gör man då om inte utforskar närområdet och svenska smultronställen. Med sommarkortet åker man billigt i hela Skåne och det gör ju att man kan spara in sköna slantar.

Cykelutflykt mellan Simrishamn och Kivik med övernattning

Orkar ni cykla cirka två mil är denna utflykt alldeles utmärkt. Ta tåget till Simrishamn och cykla därefter mot Kivik. Cykelvägen tar en förbi små byar som t.ex Rörum och på vägen hör man både tuppar som gal och känner doften från rosor som klänger på staket. För den som gillar Mandelmanns är det även värt att nämna att man passerar deras trakter.

Om man orkar kan man ta sig ut mot Stenshuvud som är en nationalpark med fina stränder.  Vågorna var inbjudande men tyvärr var vattnet ISKALLT, vilket jag inte säger för att jag är en badkruka. På vägen dit borde du testa Kaffestugan Annorlunda som är guld för fikaälskaren. Vad sägs t.ex om en kakbuffé?

Denna rutten har liksom allt. Kivik är också väldigt charmigt. I hamnen kan man köpa sillamacka och testa Kiviks egen glass. Strosa runt bland husen och insup stämningen. Man kan även se rader efter rader av äppelodlingar som gör att denna del av Skåne känns som vårt eget Provence.

Vi bodde här (frukostbuffén och rummet var super) och käkade pizza på Kiviks Ristorante & Pizzeria, som är ett skapligt ställe.

The Roots på Copenhagen Jazz Festival

Semestertips nummer två är att åka på CPH Jazz festival som pågår varje år och det är verkligen något att rekommendera för de som gillar stadsevent och musik. Det brukar alltid dyka upp något stort namn  och är man mer våghalsig kan man testa en mer nischad artist. Detta året var det bandens band som kom – nämligen the Roots.Ja, det är egentligen mer än ett band, det är ett kollektiv av galna, roliga och passionerade musiker utrustade med blåsinstrument, ett jäkla swag och Questlove på trummor. Han styr skutan lugnt från sitt trumset medan de mer energiska typerna studsar runt i takt samtidigt som de spelar på tunga instrument.

När konserten är över minns jag inte hur den började och slutade och kvar är bara känslan av att man haft jäkligt kul. En äldre tant i publiken utmärker sig . Hon sitter längst fram och håller stilen. När ett gäng trumpinnar delas (kastas) ut är hon en av dem som får en i näven. Publiken jublar, och tycker det är ytterst bedårande.

Detta är en fest och alla är bjudna. Sen att vissa låtar är lite okända och smälter in i varandra gör inte så mycket. Det är känslan man får som spelar roll. Självklart spelar dem the Seed, en låt man dansat till i olika sammanhang i flera år. En klassisk kväll helt enkelt.

Jag har lite fler semestertips på lager, så titta gärna in igen för nästa samling eskapader!

En dag kommer vi minnas de där dagarna i Paris: en guide

Långweekend i Paris. Så härligt!  Men man inser ganska snabbt att här ska det hinnas med. Det är en stor stad trots ganska små ytor att röra sig på. Det gör att man lätt kan glida från ett kvarter till ett annat och förflyttas från olika stämningar ganska snabbt. Barn som spelar fotboll mellan cafébord. Stora boulevarder med dieselosande fordon.

Jag har knåpat ihop en miniguide för Paris med karta som ringar in rutter och områden.

1. Börja vid Triumfbågen och gå ner mot Seine. Från detta hållet har ser ni Eiffeltornet på avstånd och kan ta fina foton. Följ sedan Seines västbank och över vid Alexanderbron med de stora, guldiga stayerna. Många bra fotomöjligheter här!

Fortsätt upp mot Jardin de Tuilleres och gå här igenom upp mot Louvren. Strosa därefter mot kända Pont Neuf och ta er över till Latinkvarteren. Här är det lämpligt med en lunch. Du kommer vara ganska trött efter promenaden, men det är det värt.

Nästa stopp: Shakespear & CO – legendarisk bokhandel. Fick med gubben som bonus, ser ut som ägaren eller något. Antagligen inte.

Åt samma håll låg också Jardin Luxembourg, en riktig oas att vila i. Avsluta här! Ankor hade spadag på avsatserna.

På kvällen satt vi på ett gathörn i närheten av hotellet och åt lite ost. För det är nämligen det man gör – sitter vid rangliga cafébord utanför restaurangen. Utsikten från rummet:

Det fanns också ett schysst matställe i närheten av vår gata som var inredd lite som ett lyxig lada med dukning på långbord av rustikt trä. Trevlig och glad personal vilket gjorde det mycket personligt. Fullt med folk även på en torsdag. Spana in Petzouille!

2.  Jag rekommenderar att ni åker till Marais nästa dag – ta en heldag här och strosa runt. Uniqlo har precis öppnat sin flagshipstore, så allting var helt nytt när vi steg in i den, stora fräscha lokalen! För de som inte vet så är Uniqlo som ett japanskt H&M med snygga baskläder och småpryttlar i stil med Urban Outfitters. Här köpte jag en randig t-shirt gjord i ett konstnärssamarbete med Jean-Michel Basquiat.  Får se när denna kedja kommer till Sverige, men kul att vara först på bollen!

Det finns även en butik i området som heter Merci – en riktig hipsterhaven med en sandstrand inne i butiken!

Det bästa med Marais att på många gator är tempot lite långsammare och man får verkligen känslan av att här sitter locals.

3. Montmartre förtjänar också en egen dag. På vägen dit gick vi inom Galerie Lafayette eftersom det var en söndag och de med all säkerhet skulle ha öppet.

I Montmartre besökte jag både caféet (Les deux Moulins) som Amélie jobbade på i filmen. Man kan inte missa det då det finns en stor bild på henne inne i lokalen. Man är väl fangirl.

Sedan blev det ostbricka på detta stället! Den levererade trots klichén i en prunkande, rosa växt.

Sacré Coeur var nästa stopp i området! Det enda man bör tänka på att det är fullt av folk dagtid  så jag hade faktiskt gått dit lite senare på kvällen och sedan käkat en middag i närheten. Här är jag – åtta år sedan första besöket! Vyn över staden är mäktig.

4. Om vi hade haft en dag till hade vi åkt till Belleville och kollat in deras asiatiska matställen och etno-utbud av restauranger samt den annorlunda kyrkogården med Jim Morrisons gravsten.  För att inte tala om alla olika museum! Men det får bli en annan gång.

Jag tror att denna indelningen av kvarter kan vara riktigt bra om man vill täcka in så mycket som möjligt i Paris! Och ta gärna ett hotell som ligger mitt emellan dessa områden för att lätt kunna åka mellan alla. Dessutom är det lite billigare.

En liten snabb plus och minus med Paris:

+

variationen

stämningen

god ost & underbara matställen

folk pinnar på och hetsar på smala gator

dieselbilar

gå vilse i metron

——-

Slutsats: Bara åk!

A bientôt.

Asiatiska tapas & Steven Wilson på Vega

Förra helgen var jag med kärt sällskap på konsert – i Köpenhamn.

Medan vårvinterkvällen sänkte sig strosade vi längs Vesterbro för att jaga rätt på en restaurang för lite god mat. Slutmålet: spelning på Vega och Steven Wilson. Kvällsljuset var så fint att jag var tvungen att föreviga det på bild.

Först avnjöts en form av asiatiska tapas på det trevliga stället Kiin Kiin Bao Bao, som har blivit utsedd till Byens bedste 2017. Jättegod glasnudelsallad och Bao med saftigt innehåll serverades. För de som inte vet vad en Bao är, så är det lite som ett knyte med olika råvaror i. Kyckling med vårlök och räkor med wasabi var några av fyllningarna. De hade flera olika drycker på menyn, som ett isthé som smakade mycket bättre än någon sockrig, blaskig variant man kan köpa på ICA. Inredningen var hemtrevlig, med en jordfärgad färgton blandat med skandinavisk stil. Väldigt enkelt och avslappnat!

Liten snabbkurs i Steven Wilson:

inspirerad av både Donna Summer och Pink Floyd

uppvuxen i England

spelar till stor del progressiv rock

spelar gitarr, bas, harpa och flöjt

uppträder gärna barfota på scen

Wilson rörde sig smidigt mellan olika genres (liknande John Mayer) där hans musicerande och starka röst var i centrum. På storduk spelades olika videosnuttar upp, bland annat en imponerande cartoonish historia om en man i en lägenhet med paranoia och en video av den strida strömmen av biltrafik. Estetiken fick mig att tänka på Radioheads omslag till OK Computer. Det var lite som en tids- och musikresa med olika inslag, till och med ABBA fick en personlig hälsning vilket fick de få svenskarna i publiken att bli snuskigt nationalistiska.

Jag uppskattade hans egensinniga och ganska obrydda sida. Han hade inget problem med att be folk sluta filma med motivering vem bryr sig om ett film med medioker kvalitet på YouTube. Det har blivit allt vanligare att artister ber folk att vara mer i nuet när de är på konsert. Mycket förståeligt.

En kul upplevelse, helt enkelt. Inte minst när Steven Wilson spelade fina Lazarus som han sjunger i bandet Porcupine Tree.

Sammantaget en mycket mysig kväll, trots att kylan var bitande. Pulsen slår alltid lite mer innerligt i den danska huvudstaden.

Malmöskapader – här dricks det bästa kaffet (bland annat)

Hyllie station

Malmövintern bjuder inte på så mycket spännande just nu men det finns några höjdpunkter i staden. Något måste man roa sig med medan man går och sneglar på termometern och tröttnar på sin vinterjacka.

Fika på AB  Småland är aldrig fel. De har kaffe i stora glas och en väldigt god hummus-macka med fräsch sallad. Alla gröna växter runt omkring en och i varje hörn gör att våren känns lite närmare. De har verkligen lyckats med sitt koncept. Där är gott om plats, långa bord och ett par lite lägre mysiga soffor att sitta i. De spelar inte heller överdrivet hög musik så att man kan prata utan att vara hes i två dagar efteråt. Här blir man både inspirerad och mätt på samma gång.

absmåland

Drumbar är ett mysigt häng och det är tillräckligt preppat med filtar och värmelyktor för att kunna sitta ute. De har en nachotallrik som passar alldeles utmärkt till utbudet av god öl. Generöst med cheddarost (riktig ost och inget rivet budgettrams) toppat med jalapenos. Jag har en känsla av att det kommer bli en del besök på detta ställe framöver.

Folk&Rock drar alla åldrar och har ofta trevliga och prisvärda spelningar. Jag och sambon drog för att kolla på David Ramirez, som verkligen överraskade. Jag hade stämplat honom som en slags mellanmjölksfigur i americanafacket och förväntade mig en småputtrig spelning. Fick omvärdera honom rejält när han steg upp på scenen, visade självklar pondus och närvaro samt brände av toner som tryckte en bakåt i stolen i den lilla lokalen. Han beskrevs som en självklarhet om man gillar Ryan Adams. Jag är villig att skriva under på det!

Ett ställe som jag har upptäckt och faktiskt frekventerat efter att ha passerat det i alla år, är faktiskt Bullen. Jag har alltid sett Bullen som en pub men insett att de har riktigt goda dagens i sann husmanskoststil. När var och varannat ställe serverar burgers&slides så känns den typen av meny mer och mer exotisk. Hemtrevlig miljö och personal som känns genuin trots att de har mycket att göra.

Sacrebleu&veckan som gått

Johannes Anyuru fick alltså Augustpriset i litteratur. Mycket kul, med tanke på att jag såg honom på författarkväll i Lund och imponerades av hans levande och filosofiska språk. Det blev speciellt tydligt när han berättade om hur han namnger sina böcker. Jag har inte haffat hans senaste, men romanen En storm kom från paradiset har jag precis öppnat och börjat läsa. Vinnarromanen ligger väldigt rätt i tiden.

På min utbildning har jag har fått lära mig mycket om olika lyckade exempel på content-marknadsföring. Ni kan läsa lite om Will it blend. I artikeln framkommer det att man lyckats marknadsföra mixern BlendTec genom stor viral spridning, 2007 vann man till och med pris för det.

Black Mirror! Har ni inte serien rekommenderar jag verkligen den. Den är lite väl dystopisk men hantverket är himla lyckat. Man kan däremot inte se för många avsnitt i taget då de är ganska magstarka. Kolla in episoden White Christmas, så förstår ni.

Gateau har seglat upp lite som en favorit med gott kaffe och goda, färdigbredda mackor som INTE är inplastade. Skönt att kura där och smida planer på att ta över världen.

Fått tygla mig från att hänga upp adventsstjärnan, och äta upp alla pepparkakor som ligger i burken. Men nästa helg smäller det!

Köpenhamn kallar åter: utekväll & smörrebrödsgott

På senaste tiden har det blivit flera Köpenhamnsvistelser. Det passar fint att utnyttja de dagar som faktiskt möjliggör en hyfsat behaglig utomhusvistelse. Innan man sedermera tar sig i kragen (samt tar på sig halsduken) och drar in för att se julskyltningen. Först på agendan stod en utekväll i Köpenhamn och sedan en hyggekväll med smörrebröd.

Utekväll i Köpenhamn 1 –  Bar och fest

Ett besök på Bar 25 var något utöver det vanliga. Baren är långsmal och elegant och sittplatserna skapade en skön loungestämning. Bar 25 gav den rätta kosmopolitiska känslan och skulle kunna ligga i London eller Barcelona. Men varför slösa pengar på att åka dit när Byen erjbuder en utekväll som är minst lika bra?

The Jane var också ett uppskattat pit stop eftersom det kändes som ett sofistikerat bibliotek där folk satt och rökte cigarrer. Med flera rum och barer, samt dansgolv kändes det som ett ställe med många möjligheter. Den genomgående träinteriören skapade en trivsam stämning. Tråkigt nog hade inte festen riktigt kommit igång när vi var där, men det hade varit kul att komma senare och se om dansgolvet levde upp!

lånad från: https://media-cdn.tripadvisor.com/media/photo-o/05/ed/74/7e/the-jane.jpg

Zefside brukade vara kul men just den här helgen var det så fullt att man fick stå på sina egna fötter. Dessutom var musiken öronbedövande. Just runt hörnet ligger en mer tillbakalutad bluesbar som jag skulle vilja återvända till när tillfälle ges. Där inne finns alla åldrar och personligheter, lite kul kan jag tycka. Atmosfären kändes ombonad och röjig.

Däremot vill jag inte rekommendera Lusso, som är fullt av VIP-bord. Utan ett bord är det omöjligt att ens få plats på dansgolvet. Deras koncept är att man ska kunna dansa överallt, till och med i sofforna. Vad hände med vanlig, hederlig och diskret sittdans? Nä, en armbåge i ögat känns sällan långt bort här.

Utekväll i Köpenhamn 2 – Hygge&häng

Idén till den andra visiten föddes efter ett spontant sug efter smörrebröd och en iskall öl. Dagen bjöd inte på sol utan regnet öste ner. Desto viktigare blev det att snabbt ta sig till ett trivsamt smörrebrödsställe. Restaurang Kronborg stängde tyvärr sin servering så det gällde att hitta en annan liknande restaurang.

Kosan styrdes till slut till Nyhavn där en piketbil kom rullande. Något hade visst inträffat på en av restaurangerna och klockan var bara 18. En äldre man man stannade, såg plirigt på oss och utbrast ”Hur visste de att jag var här?”. Sen pinnade han iväg med ett pillemariskt leende. Den komiska tajmingen slår aldrig fel hos danskarna.

Nyhavn C inmundigades en god smörrebrödsmeny med en kall öl och en liten gammeldansk. När jag inte längre jobbar i danska huvudstaden kan jag återigen kalla mig turist med rätta. Varför inte då köra den danska stilen rakt igenom? Sittplatsen var väl avgränsad och det var så tillbakalutat där inne att det kändes som man blivit hembjuden till en äldre faster.

Kvällen avslutades på K-cocktailbar som jag tidigare uppskattat. Måste säga att trots att där ofta är fullt är servicen alltid på topp. Servitrisen kom till och med efter oss med ett paraply som vi glömt. Jag körde på den klassiska Tjolahoppsan-sa-drinken, men eftersom vi var flera i sällskapet fick jag smaka flera av de andra drinkarna. Bland den konstigare fanns en slags upphottad version av Bloody Mary som smakade som en blandning mellan en Gazpacho och en Margarita. Kreativt, minst sagt.

För fler Köpenhamnstips, kolla gärna här & här.

Skål!

Reseguide Ljubljana: under en drakes vingar

Reseguide Ljubljana

Som utlovat kommer här en väldigt försenad guide till Ljubljana, ett av stoppen på Slovenienvistelsen. Och vilket stopp sen!

Efter att ha legat och lökat i solen i Piran i ca. sju dagar styrdes kosan till Sloveniens stolta huvudstad. Namnet är Ljubljana och man förväntar sig en vanlig, enkel stad med ett visst standardutbud. Här bor cirka 300 000 invånare, invånaremässigt samma som Malmö. Tydligen åskar det mer här än någon annanstans i Europa.

Ljubljana överraskade positivt med en lugn och medeltida atmosfär liknande den som finns i Lund. En å flyter som en nod genom staden och den  är kantad av grönska, vilket skänker Ljubjana dess speciella karaktär. Promenaden vid kanalen är helt bilfri, och där ligger kaféer och restauranger uppradade. På Fany&Mary  åts en god klassisk lunch, en ceasarsallad, medan studenter skrävlade runt omkring oss och drack iskall öl.

För den mest luttrade resenären fanns det massa nytt i gatubilden att titta på. Det var enkelt att ta sig runt till fots och man kunde välja att titta inom både små specialbutiker och ett större, väl luftkonditionerat varuhus.

Trippelbron är ett exempel på spännande arkitektur. Som namnet avslöjar är detta en bro som delar sig i tre som går från den ena delen av stadskärnan till den andra.

Även drakbron med en drakstaty var ett roligt inslag. Denna lär ha koppling till historien om S:t Göran och draken och är faktiskt en uppfriskande hednisk kvarleva. I de flesta andra sydeuropeiska länder är det alltid lämningar från renässansen, på varje gata och torg. Man har inte alltid lust att se manskroppar med vit lekamen och peruk. Draken ger staden en annorlunda edge och det kanske inte är så konstigt att rockbandet Laibach betyder just Ljubljana. Andra vildare associationer som väcks är Harry Potter och bröderna Lejonhjärta.

Uppe på en annan bro hittade jag ytterligare ett par märkliga små statyvarelser som såg ut som något som kommit upp ur underjorden. Möjligen strålskadade gråsuggor. Det var bara en tidsfråga innan någon skulle komma gående i en fotsid sammetsklänning spelandes på en nyckelharpa. Lite så var känslan.

Det var varmt i Ljubljana. Just dessa dagar gick temperaturen upp emot 40 grader och på ett av torgen kom det ett simulerat regnfall från en vajer som korsade platsen. En konstinstallation eller av säkerhet för att skydda folk från värmeslag. Tja, varför välja?

Allt god slovensk och medelhavsmat till trots, så blev favoriten i Ljubljana en otippad mexikanare, Joe Pena’s cantina y bar. Det var något tilltalande över de stora träborden, de sköna stolarna och de otrendiga väggmålningarna på de gula väggarna. Vi kom tillbaka två kvällar i rad för deras pîna coladas. Det var nog den klibbiga hettan och den mexikanska stämningen som gav ett lyckat koncept. Tyvärr hade vi inte så mycket tid att spendera i staden, men den kvällen vi åt ute var  allt till belåtenhet.

Tyvärr hanns det långt ifrån med allt men ett ställe som jag spanade in som sägs vara coolt är Metelkova, en slags fristad med plats för grafitti och konstnärsliv. Ni som har chansen i det snaraste, besök! Däremot lyckades vi komma in på ett slags galleri där ägaren låste upp dörren innan han välkomnade oss in. Det var bara att titta snabbt runt för att konstatera att de prylarna och tavlorna där inne inte var i en normal prisklass. Ägaren pratade dock bara på och tänkte nog samma sak. Vi såg en vacker tavla som vi stannade till vid, utan att ens fråga om priset, då det hade varit direkt oanständigt. Känslan här: elefant i porslinsbutik.

Däremot passade jag på att shoppa både ekohudvårdsprodukter och lite annorlunda glas på ett ställe som var som motsvarigheten till NK. Här köpte jag en ansiktsspray som jag varit väldigt nöjd med, på Orca cruelty free shop.  Observera att ICA-butiker heter Mercator. På ett av ställena sålde de svenska pepparkakor – mitt i sommaren?

Så avslutade vi 1,5 dagars vistelse med ett löfte om att komma tillbaka hit. Kanske julhandel eller senare på hösten. När löven faller måste det varit otroligt fint här och säkert riktigt behagligt väder. Den enda haken med att ha varit i Ljubjana måste tämligen vara att skriva om vistelsen, namnet är otroligt lätt att stava fel till.

Ja, jag stavade fel?

Reseguide Piran

Nyss hemkommen, solgrillad och minnen av kolgrillat. Kanske en reseguide till Piran är på plats? Vi kör!

Reseguide Piran

Slovenien fick inte mycket av kustlinjen, den existerar på nåder, insprängd mellan storebröderna Kroatien och Italien, som produkten av ett dysfunktionellt äktenskap i form av det gamla Jugoslavien.

Här stoltserar Slovenien med kuststaden Piran, landets sista utpost, som ett välmanikyrerat finger som sträcker sig ut och vill pocka och locka på landet Italien. Piran påminner arkitektoniskt om Venedig med smala gränder, vackra fasader och fönsterluckor i trä. Har ni tänkt på att de där träluckorna är som gjorda för italienskt drama? Någon tittar ut, skriker ut hårda ord så det ekar i gränderna och smäller sen igen dem?

IMG_20170726_112210

Hamnpromenaden är lång och är kantad av restauranger och caféer och överallt kan man bada från cementbryggor. Är man lite mer sugen på att bada i avskildhet går det att vandra längre längs kusten mot Fiesa  där man kan hoppa i från den smala remsan av klappersten. Vattnet är klart, inte så klart som andra delar av medelhavet, men skönt och svalkande. Den enda skamfläcken är att invånarna dumpar matavfallet i gränderna i små plastpåsar som sedan hämtas av en mini-sopbuss. Varför inte samla dessa i ett trevligt kärl i stället?

Vi bodde på Villa Piranesi, ett funktionellt lägenhetshotell med vykortsvacker fasad. Lägenheten hade mini-pentry, vardagsrum och bekvämt sovrum. Tio meter från hamnen och badet. Badrummet var trevligt och kan man ha överseende med en orange soffa så är detta stället ett bra val i mellanklass. Det finns plats för lite matvaror i kylen så att man kan komma in i vardagslunken med frukost innan man startar dagen. Luftkonditioneringen är inte att klaga på.

Närheten till grannländerna avspeglar sig i köket, man kan njuta av både pizza, cevapcici, skaldjur, risotto och rökt korv. En middag(kuvert)  kostar mellan 100-150 SEK och den billigaste ölen kostar ca 20 SEK. Köp inhemskt öl – Lasko svalkar lika gott i gommen som en Carlsberg. Även inhemskt vin går att avnjuta på vanliga druvor så som Chardonnay. Det största missförståndet för oss var att ice coffee inte var iskaffe utan faktiskt en glassdrink med en liten mängd kaffe och ett BERG med grädde på toppen.

Kaffe heter kava på slovenska och skall icke förväxlas med bubblet. Det vanligaste är att dricka espresso och vill man ha en kaffe med mjölk brukar det bli en cappucino. Ettt typiskt bakverk från Slovenien är Gibanica på en bas av mördeg med nötter, äpplen och sesamfrö. Väldigt kraftig men god smak, perfekt till kaffe.

Vi möte inga direkta bottennapp i restaurangväg men här är några tips:

Fritolin pri Cantini

Enkelt, gott och hemtrevligt, med mat som serveras från ett hål i väggen och därefter imundigas på träbänkar i en lummig gränd? Ja tack! Jag provade bläckfisk, stekt fisk och polenta med god smak från vitlök och citron.

Ni vet de där vibrerande dosorna som säger att maten är klar? Detta system har restaurangen gjort mer analogt genom att plinga när maten är färdig, samt att hänga upp en liten fisk av trä, med ett nummer på som motsvarar det som står på ett tilldelat musselskal. Charmigt!

reseguide piran

Sarajevo 84

Jättegoda cevapcici och annan balkanmat, lite mer tungt och rustikt. Man förvånas lite över den råa löken som serveras vid sidan men nog så gott till ajvar.

Gostiljna Paräter jag underbar risotto med skaldjur, även pastan med tonfisk var fin. En väldigt flink och uppmärksam servitör och utsikt över gränden och delar av hamnen, samt ljudet av en porlande fontän, inramat av rosa blommor.

Hur var det egentligen med servicenivån i Slovenien/Piran? Mitt samlade intryck är att det är ordning och reda. Taxis kom i tid och det blev inga praktiska problem. Slovenerna är ganska sparsamma i sin kommunikation och det är inga konstigheter. Det kan delvis bero på språket, men också att de faktiskt inte är så slipade än. Skönt kan jag tycka. De verkar inte vilja imponera på turister som en grekisk inkastare på en bargata i Rhodos. Faktiskt verkar det lite som att de helst vill ha landet för sig själva. Sverige vet de inget om, förutom möjligen ABBA och Volvo.

Att göra i Piran

Hyr cyklar och cykla bort till badorten Portoroz, kanske testa minigolf? Ett kul inslag är att småödlorna kravlar över banorna.

Ta er upp till St. George-kyrkan och se utsikten över hav och stad

Köp med er honung, salt och honungslikör

Det går fint att dricka vattnet från kranen!

Att inte göra i Piran

Det är tyvärr inget nattliv att tala om men vi hittade en liten bar i en av gränderna med 80-talsmusik

Betala inte med kort, de vill helst ha betalt med kontanter

Se upp för skotrar och trafik som ibland letar sig in i gränderna, här körs det ibland lite på vinst och förlust, kan jag tycka

Var inte rädd för maneterna, googlade på dem och de ska vara helt ofarliga

Stanna inte för länge, ni vill väl upptäcka mer? Slovenien är inte alls stort och du kan köra tvärs över landet på ett par timmar. Så därför stack vi vidare efter sju dagar och mer om det på bloggen till en annan gång!

Komos-festivalen: en musikoas i Köpenhamn

Inte sugen på att campa i dagar för att se din favoritartist eller att trängas på större festivaler så som Way out west eller Bråvalla? Då är kanske festivalen Komos som gäller. Konceptet är helt nytt för i år och jag hakade på direkt. På Komos är temat mat&musik och genren är folkrock/singer songwriter. Maten som serveras är från foodtrucks och visst finns det en bar med bara Tuborg. Plats: Kongens have, centralt i Köpenhamn.

20170623_224846

20170623_224818

Så klart slank en och annan burgare ner och personalen i trucksen var riktigt hyggliga, på danskt vis. Första dagen regnade det, men andra dagen sken solen. Vi såg kanske fem konserter totalt och de höll en bra nivå överlag, inga besvikelser alls!

Lisa Ekdahl

Att se Lisa kändes väldigt hemtrevligt och fint. Hon bar för dagen något som såg ut som en stylad pyjamas och var som vanligt så söt på sitt alldeles speciella Lisa-vis. Hon hade fin kontakt med bandet och de gjorde en lustig, koreograferad dans på slutet. Lisa bjussade på alla sina gamla hits och verkade inte vara trött på dem över huvud taget. Öppna upp ditt fönster, Vem vet och avdammade Tommy Nilsson-låten  Amelia. Som hon gör så mycket bättre i en slags skön bossanova variant!

Jag har alltid tänkt på hennes röst som ganska spröd, men live som märker man att den har en viss styrka. Hennes mellansnack är ganska speciellt men det når fram, precis som alla låtar hon framför. Hon verkar ha en fin relation till den övervägande danska publiken ”mina danska kungar och drottningar” utbrister hon, och det går hem.

20170623_224602

Kris Kristoffersson

Gubben är ju över 80 år och det märks. Han tappar gitarrsladden och glömmer att ta med munspelet ut på scen. Men Kris  kommer undan med det genom att le sitt finurliga leende och prata med publiken som att den är en gammal polare. Det bästa med spelningen är när han sjunger Bobby McGee och byter ut frasen till ”me and Janis” ( de hade ett förhållande förr) och man känner historiens vingslag. All respekt till någon som varit med så länge. MEN han borde tagit med sig några musiker på scenen. Jag saknar att låtarna inte riktigt lyfter även om det är finstämt och personligt. Texterna tar plats, och det gillar jag. Visste ni förresten att han har svenska rötter? Lite kul.

Passenger

Singer/songwriters kan vara något introverta på scen, men Mike Rosenberg  i Passenger är inte en av dem. Han lyckas med att både vara äkta och lättillgänglig, genom att dra spännande anekdoter om sitt liv som ”busker” då han reste runt och spelade sin musik. Extra kul är det att han faktiskt var i Köpenhamn en gång, och nu är tillbaka. Publiken verkar älska hans sätt och han har en skön jargong. Rösten är alldeles unik och på senaste skivan, som jag lyssnat intensivt på, finns flera starka låtar, inte bara Let her go. Lite kul är att Rosenberg  skämtar om att hans elva fans står längst fram för att höra denna låt och att han vill understryka att det inte är Let it go från Frost. Skratt utbryter. Jag rycktes verkligen med av konserten med Passenger, härlig stämning och solen sken!

Americanah, sommarmalmö&Slovenien

Läser just nu: Snart, snart är jag klar med tegelstenen Americanah. Och då kan jag skriva en recension! Det har varit spännande att stifta bekantskap med nigerianerna Obinze och Ifemelu och deras tillvaro. Boken tar upp många aspekter av klassfrågan som man som vit europé knappt ens tänker på. Boken visar på samtiden som är skildrad från unga människors perspektiv och hur komplicerat identitetskapande kan vara. Ibland är redogörelserna så klockrena att man bara tänker ”ja! så är det!” eller så hänförs man av en helt ny aspekt.

americanah

Bäst just nu: Att återuppleva sommarmalmö. Var en sväng på Kafé Agnes och satt på deras mysiga innergård. Där ligger till och med en liten fontän som porlar hemtrevligt i bakgrunden. dock blev det minus för havremjölk i kaffet. Det skär sig på något konstigt vis.

kaféagnes

Ser på just nu: Agenda på söndagskvällarna känns som en schysst inramning av veckan som varit. Lite som att man förankrar sig i verkligheten inför den stundande måndagen. I helgen blev det filmen The Debt med Helen Mirren. Kan rekommenderas för er som gillar en kombination av (kärleks)drama/action/thriller. Den israeliska underrättelsetjänsten Mossad sökte upp före detta nazister efter kriget och försökte eliminera dem. Flera år senare släpps det en bok om en av dessa agenternas gärning. Men det är något som inte stämmer…Filmen handlar om att göra upp med sitt förflutna. Vi får se Mirren som den äldre Mossad-agenten och tillbakablickar från hennes tid i Tyskland när hon bodde i en lägenhet med två män. Kameran vågar gå tätt, tätt inpå och skådespeleriet är vasst. Speciellt den tyska nazistläkaren är en karaktär som skapar en kuslig och spännande dynamik. Man blev rent ut sagt förbannad på gubben.

Ser framemot just nu: Så var semestern bokad! Det blev faktiskt doldisen Slovenien i år. Det är en slags kompromiss mellan Österrike, Italien och Kroatien. Vi kommer flyga till Ljubljana och därefter ta buss upp till Bled-området. Färden ska ta cirka en timme med buss, Slovenien är inte speciellt stort . Där ligger en väldigt vacker sjö med en ganska så speciell kyrka i mitten. Sedan kan man även ta sig vidare in i naturreservatet och se vattenfall och andra natursköna skapelser. Björnfritt, hoppas jag.

Efter ett par dagar kommer vi åka vidare till kusten för sol, bad och en medelhavskänsla. Fyra dagar senare avslutas vistelsen i Ljubljana som ska vara en trevlig och genuin stad. Det som återstår är att se hur servicen och standarden är i Slovenien. Det ser ut att vara väldigt vackert och prisvärt men samtidigt kan man undra hur pass långt man kommit med turistnäringen. Jag hittade instragram-kontot feelslovenia och där blir man än mer sugen på att åka dit.
Slovenien