Kategoriarkiv: Kulturella yttringar

Är vi framme snart? Per Wirtén reser runt i Europa

På tågresor genom det skiftande europeiska landskapet reflekterar Per Wirtén över EU:s historia och framtid, vilket han sedan sätter på pränt i boken Är vi framme snart. Som en van tåg- och europaresenär uppskattar jag romantiken kring slitna tågkupéer, pampiga tågstationer och pitstops på små, obskyra matställen. Resan går från Bulgarien i söder till London i norr. Han utgår från tesen att det behövs ett Europas förenta stater. Boken är en geografisk skildring, lika mycket som en geopolitisk odyssé. Under resan återhämtar sig Wirtén från en ögonoperation och plågas av minnena.

Wirtén påminns på sin resa om utsattheten hos fattigare medlemstater men även ett Östeuropa som moderniserats. Jag läser med behållning när han åter besöker Polen, som han minns från ungdomens backpackertur. Han ser hur det har växt fram kosmopolitiska städer och finner en genomgående europeisk stil i gatubilden med trendiga caféer, H&M, Zara och Deichman. Han menar att detta nuförtiden finns i alla europeiska städer. Överlag uppskattar jag hans tillbakalutade observationer.

EU:s vara eller icke vara är komplext. EU är å ena sidan ett försök att stävja nationalismen som legat till grunden för ett världskrig. Å andra sidan ett dyrt bygge som polariserar och sätter arbetsrätten ur spel.

I Är vi framme snart tar Wirtén upp gamla ekonomiska teorier och idéer kring ett gemensamt Europa , vilket fungerar som en påminnelse. En påminnelse om varför vi har det EU vi har idag och varför det är värt att bevara. Det ska erkännas att det ibland är en utmaning att läsa boken, eftersom det kräver en del bakgrundskunskap. Jag kan till exempel inte exakt vad Maastrichtföredraget innebar utan att använda fusklapp. Det intressanta är att Danmark faktiskt röstade nej i första omgången.

Liksom Wirtén fick chansen att se bättre med ögonoperationen vill han också att vi ska se på EU med nya ögon. Han vill att EU ska fortsätta existera för ett stabilt Europa. Vi görs bara uppmärksamma på att det fortfarande finns mycket kvar att göra. Utan tvekan finns det utmaningar och jag vet inte själv riktigt vad som är lösningen. Det är nog så frustrerande och därför tycker jag det är viktigt att någon vågar tala om det!

Per Wirtén är Augustnominerad med sin bok Är vi framme snart?.

Tack för boken&läsningen, Förläggareföreningen & Augustpriset!

Vad ryms i ett ord? Författarscenen väcker tankar

Igår var jag på Malmö stadsbibliotek och såg Theodor Kallifatides på Författarscenen. Han pratade om konsten att skriva på ett annat språk än sitt eget hemspråk. I alla år har han skrivit på svenska, men det är på senare tid han känt sig manad att skriva på grekiska. Detta kom efter en svacka i skrivandet. Inte helt svårt att förstå när mannen är runt 80 år.

Kallifatides sa att det kändes annorlunda att byta skrivspråk till grekiska. Jag hör varje ord, det är ett hjärtslag. Grekiskan ligger nära hjärtat och svenskan närmre intellektet, förklarade han. Kallifatides kom till Sverige som ung, lärde sig det nya språket väl och utvecklade ett långt författarskap. Han sa uttryckligen att svenska språket har hållit honom i koppel, vilket både var positivt och negativt. Kallifatides hanterade hantverket väl men kände mer press på sig att inte göra fel. När han gör fel på sitt hemspråk, känns missen mer legitim. Jag tycker att Theodor Kallifatides har gjort ett spännande val när han återvänt till sina rötter.

Författarscenen erbjöd ett väldigt fint möte  med en man som sett skrivandet som ett kall och en reflektion över samtiden. Självklart blev jag intresserad av att läsa något av Kallifatides – hur har jag egentligen kunna missa honom? Denna, fastnade jag för.

Jag tycker det är intressant med språk och hur det påverkar oss. Om man inte har ett ord för ett begrepp kan man inte heller förmedla ett koncept på samma sätt. Bristen på språk gör oss oförmögna att dela med oss av tankar och idéer. Tänk så lurigt det blir när man inte har ett ord för något. Har vi fortfarande inte kommit på vad den pinnen som delar av varorna på varubandet heter, liksom?

Språket är en del av vår identitet. Barn som pratar sitt hemspråk väl har också lättare att tillgodogöra sig ett annat språk, sägs det. Dessutom tycks man bli något av en annan person beroende på vilket språk man talar. Franskt svår eller amerikanskt lättillgänglig- vilket språk associerar ni med vilken mentalitet?

När man inte behärskar ett språk så är det som att man krymper mentalt och känner sig som en tioåring. Jag minns en gång när jag hoppade in som vikarie och fick hand om en SFI-klass på nybörjarnivå. En före detta syrisk ingenjör ställde sig upp och visade en massa matematiska uträkningar för mig precis i anslutning till  rasten. Han ville säkerligen visa att han också hade tillgång till ett avancerat språk och även ett gemensamt för oss.

Taskigt översatta böcker riskerar att ödelägga all tonalitet och känsla. Och kan man för guds skull sluta använde ordet raring i böcker översatta från England. Vem säger så nuförtiden? I bland önskar jag att jag varit flytande på spanska för att helt kunna uppskatta Vindens Skugga ELLER på japanska för att kunna tillgodogöra mig Murakamis verk.

Veckan fick en bra start med författarmötet och jag fortsätter att läsa Stephen Kings Den som finner, en riktig bladvändare. Lyssnar på nytt av både the National och Ane Brun, hennes Leave me Breathless är en briljant coverskiva. Halvvägs till helgen och bara en del nödvändigheter som ska avklaras, så som en tenta.

Sverige – grattis på nationaldagen!

gamlabilder

Nationaldagen

Sverige, Sverige fosterland
på Gustaf Vasas mark
blev det nöd utan bröd
det blev seglats till Amerikatt
vi lärde oss att en svensk tiger
i vita bussar flydde de från krigets fasor
vårt land blev min farmors land
drömmar byggdes vid fabriksband
Och gentlemännen från Liverpool
satte svenska tjejers hjärtan i brand

Det var folkhemmet och
falustuga, fred och fäbodjänta
Brittisk syn på svensk synd
och Bergmansk briljans
En hård tennisboll över nätet
av hela världens mr. Borg

Sverige stannade den dagen i februari
när Sveavägen färgades röd
och inget var som förr
Det var 90-talskris och fröken sa
Vi behöver spara
och det var jojo på skolgården
och VM -94 och sommarvarmt och massa mygg
Och det var 20-årskalas och lila systemetpåse i handen
studietider och glada tider
and the occasional Eurotrip  on a budget

Göran hade ont i höftleden i studion
men det gick ganska bra för Sverige
men sedan skulle vi ändå byta och
de vi bytte till var typ likadana fast ändå inte
De var i en allians i jämfotadans

Posten fanns inte längre som förr
och Zlatan gjorde mål mål mål
Hellström ramlade runt
ch Robyn serverade elektropop
Musik-export non stop
arvet efter Denniz Pop
Malmö fick växtvärk och klyftor
musikscenen vibrerade
Vi var euforiska med Loreen
Mangs tog rygg på Ausonius
och det lånades pengar och byggdes hus
Och drömmar slog i taket
Amortera, svenska folket!
tänk på pensionen och skatta lite till

Och här står vi idag
vid Mälarens strand
och Skånes klitter
Vid treriksrös och Snapphanesnår
Sverige, Sverige fosterland
Du gröna, sköna fria land
Med problem som alla andra och glädje som få
Det som var är
Summan av kardemumman
Ta en kaka till
och sätt lite fart,
på sommaren.

Skål!

slottträdgårdenskafé

Bäst just nu!

Att jag har bokat biljetter till två festivaler med  eminent sällskap på bägge två. Först ut är Komos festival i Köpenhamn. Lisa Ekdahl, Passenger och Kris Kristofferson headlinear. Den senare vill min pojkvän se eftersom det kan vara en tidsfråga innan artisten lägger ner. Karln’ är ingen ungdom längre. Att festivalen har en tydlig matprofil skapar en fin inramning. Den 16 juni bär det av!

Sen har jag även paxat plats till HAVEN festival i augusti månad. Jag och mitt sällskap jublade simultant när vi såg line-upen. Det bjuds på Beach House, Feist, Iggy Pop, The National och Band of Horses. Att även Bon Iver kommer är extra stjärna i boken.

Landsbygden som breder ut sig på kort gångavstånd utanför mitt boende i Hyllie. Gula fält, alléträd,  kyrktoppar och blänkande vattenspeglar i mysiga Vintrie. Har hittat en runda på fyra kilometer där jag både powerwalkat och löptränat. I bakgrunden skymtar IKEA och spär på den svenska idyllen.

18596381_390410364688656_618032910_o

Att vi har cerisrosa pelargonier på balkongen.

In the blood med John Mayer – den är både fräsch och känns tidlös. Fastnar som ingen annan låt just nu. Den känns så universiell och tilltalet är väldigt direkt. Temat är arvsbördan, något som behandlats i sång efter sång och bok efter bok.

Grädden på moset

Ibland serveras livet rykande färskt. Man får lite extra grädde på moset och kanske snappar man åt sig den där sista kakan på fatet. Utan att det för den sakens skull ska bli kaka på kaka. När jag inte sitter och skriver långsökta analogier över livet så befinner jag mig gärna i soffan eller på Malmös gator för att insupa våren.

Vad är bäst ju nu?

Doffeln måste utan tvekan vara Malmös mest underskattade fik. Solbäddarna utanför är grymt bekväma och erbjuder bra spanläge, med en hygglig kopp kaffe i handen. Priserna är mycket rimliga.

20170506_141814

På Netflix går just nu Designated Survivor. Kiefer Sutherlands röst är som stekt smör i stekpannan.  Här gör han en stabil insats som president. En president som råkar sitta vid makten för att han var den som blev utvald att ta över efter att den ordinarie presidenten sprängts i luften. Gillade du 24 och House of Cards? Betänk dessa två sammanslagna i ett lyckligt äktenskap. Förvänta dig politiskt maktspel och cliffhangers. Man kan helt enkelt inte sluta kolla. Mest gillar jag presschefen Seth Wright som har ett lågmält uppträdande men skarpa kommentarer. FBI-agenten Hannah Wells är inte fy skam heller. Man får leta efter en agent med mer kämpaglöd.

I Pildammsparken vid Margaretapaviljongen presenterar kommunen årets tema för planteringen- Purple Rain. Princereferensen är mycket uttalad. Mycket bra initiativ av kommunen. Man har planterat vackra hyacinter och tulpaner i rosa och lila toner. Färgtemat är uppenbart. Gå dit och ta instagramvänliga foton och njut av blomsterprakten!

20170506_150702

Bubblare: Det är dags för Sana i SKAM! YEY.

Intressant dokumentär om Kevin-mordet på SVT. Är det en rättsskandal som rullas upp framför våra ögon?

Nyord 2016 – matfrosseri på nätet och Trumpcitat

Så är det bokslut för 2016 och årets nyord har presenterats. Ord och kulturella företeelser går hand i hand och visst går det trender även i vårt språk.

Nice är t.ex ett ord används och hypats in i absurdum. Frågan är hur länge det kommer hålla innan detta ord försvinner helt eller faktiskt blir en del av vår fasta vokabulär. Ord som fantastiskt, underbart och magnifikt är vi svenskar något försiktiga med att använda. Det är ett lagom försiktigt sätt att uttrycka positivitet kring något. Nice är lagom att använda. Typ, liksom.

Inneord på 70-talet enligt en snabbgoogling är: talla, tjålig eller pjuck. Någon som vet betydelsen utan att fuska?

Inte alla ord överlever. Det är nog inte speciellt många som använder föräldragenerationens slang.  Kommer någon ens ihåg 2015 års nyord som faktaresistens eller ståpaddling?  Men nu är jag inte Fredrik Lindström så jag kan bara uttala mig i väldigt generella termer. Däremot har jag lyckats hitta 2016 års aktuella ord och kände för att spåna lite fritt kring dem.

Trumpifering

Släng på en stor tupé på Vita huset – Trump är här för att stanna! I samband med det amerikanska valet föddes också ordet trumpifiering – något som innebär att man kan säga grejer som ”grab ‘em by the pussy” och ändå vinna valet. Trumpiferingen innebär att politiker går bort från fakta och reson och när de förmedlar sin politik.

Några Trump-citat i urval:

”It’s freezing and snowing in New York–we need global warming!”

“Our great African-American President hasn’t exactly had a positive impact on the thugs who are so happily and openly destroying Baltimore.”

“The beauty of me is that I’m very rich.”

Och sen går folk och röstar på den här mannen! Citaten kan tyckas underhållande i all ära men problemet är att Trump inte är en del av Ricky Lake-show utan faktiskt en person som ska leda en av världens mäktigaste land. Han tar det som det kommer, lite sådär spontant.

Mukbang

Skulle du tycka det var kul att se på filmer när andra äter på YouTube? Svarar du ja är du inte ensam. Det har tydligen blivit ett väldigt populärt fenomen att se andra smaska i sig middagsmaten ensamma i sina egna lägenheter. Trenden började i Asien, även av namnet att döma. Det är säkert så att människor som tröttnat på att äta själva skaffar sig någon form av middagssällskap så att de inte ska känna sig helt ensamma. Eller så anser folk bara att det är avslappnande att se andra leva sitt vardagsliv, lite sådär som att man okynnesstirrar upp köksfönster på väg hem. Skaffa dig en egen uppfattning och testa. Samtidigt kan man få lite middagsinspiration, annat än de gamla vanliga fiskpinnarna.

 

Pokénad

Åh, ordlekar! En härlig fusion mellan Pokémon och promenad – vilket jag verkligen tycker är träffande för årets mest fascinerande och minnesvärda hypes. Målet att finna pokémons lockade ut finniga tonåringar som inte lämnat sina rum på flera år. De gick ut i parker och på torg, stapplandes runt som Bambi på is och blinkandes mot dagsljuset för att finna fler Pokémons.

Horder av vuxna, barn, företagsledare, mammor och Dylanmän invaderade offentliga platser i jakt på Pokéstops. Sverige aktiverade sig som aldrig förr och powerwalks hade fått en konkurrent. Själv var jag aldrig helt med på tåget, men tyckte ändå det var kul att se alla dessa olika typer gå runt på sommarkvällarna med näsan i skärmen. Det kändes lite som att man var med i en rörelse – trots att det egentligen bara handlade om dataspel.

 

Släpp fångarna lös det är vår!

  Vårtecken.

20160319_111022

Min första cykel. Lila. BMX. Cyklade snabbare än alla och stödhjulen var av. Pappa stod i garaget och fixade. Sex år gammal och att cykla runt området kändes som ett maraton.

En utbytesvecka i London och vi hamnade i Camden och pratade om livet. Det var fortfarande vinter i Sverige men våren slog ut i full blom och vinterjackan låg på rummet större delen av vistelsen. Tjejen jag bodde med stod och lagade mat sena kvällar, när hon inte snackade i mobil. Det luktade konstant av olika kryddor.

Ett grynigt eftermiddagsljus föll över gatorna när jag på pigga ben vandrade hemåt i mars förra året, det lockade inte för en sekund att ta stadsbussen. Tänkte att nu börjar livet igen.

Kaffepaus på en terrass på en ranglig kaféstol i Lissabon, med många kilometer under fotsulorna, staden utforskas bäst till fots. Då och då drog spårvagnen långsamt förbi, en gul larv klättrandes uppför smala kullerstensgator. Mannen var rädd för att släppa in vem som helst i sin lilla antikvitetsshop fylld med portugisiskt kakel medans gifta butiksparet pratade hur länge som helst och gärna om politik.

1919097_10153892325545781_2290553473830951935_n

Folk som lyfter blicken lite extra, man ser att de inte hukar för väder och vind utan faktiskt trivs rätt bra. Man köper varsin kaffe och promenerar långsamt, utan att frysa. Människor sitter blinkandes som nyfödda barn i det obarmhärtiga vårljuset på alla stadens uteserveringar. De drar fram mobilen och ringer ner halva bekantskapskretsen och vill locka ut dem på galenskaper. Det är ju faktiskt vår!

 

 

Det är smidigt med ID-kontroller.

Det har ju varit hemskt mycket gnäll från oss pendlare. Så därför tänkte jag faktiskt trycka på att det här med ID-kontrollerna är smidigt.

Det är framförallt väldigt praktiskt att tåget avgår från Hovedbanegården, utan att faktiskt gå hela vägen till Malmö, något som förut tog 30 min. Man stiger på bara för att en kvart senare resa sig upp, gå av på Kastrup och ta sig ner på den andra perrongen. Mot Malmö!

Man hinner faktiskt läsa den där boken eller vila upp sig på den kvarten. Att man trängs med andra resenärer som ska utomlands gör ingenting. Det är så underbart att få dela deras uppsluppna tillstånd nu när de ska få resa utrikes. Kylan som slår emot en är bara uppfriskande när man kommit ner på perrongen och passerat id-kontrollen. Det gör liksom att man vaknar till. Är tåget lite försenat gör det ingenting, det är inte värt besväret att gå tillbaka in i terminalen för att sedan behöva gå igenom ID-kontrollen igen. Frisk luft gör gott.

Det är så himla behändigt att ta upp id-kortet eller passet ur väskan. Man visar det bara två gånger i ett tidsspann på ca. 20 minuter. Detta gör man med glädje, förutom att även dra fram månadskortet både fram och tillbaka, samt på en och en annan stadsbuss samt S-tåg i Köpenhamn. Totalt bevisar man sig ca. åtta gånger på en dag. Det är en snabb och smärtfri procedur.

Avgångarna är glesare. Det gör väl ingenting att behöva vänta 20 min extra om man blir lite sen. Andra följdförseningar på resan är egentligen bara en droppe i havet. Man ska vara glad att man över huvud taget kommer fram. Det är tur att man har offentlig transport att luta sig mot. Får man inte plats på detta tåget så kommer det ett nytt. Det är motiverande att trycka sig igenom folkmängden, väskor, barnvagnar och husdjur både vid av- och påstigning samt genom kravallstaketen på Hyllie.

Skulle man mot all förmodan glömma pass eller ID på väg  finns det alltid hotell att tillgå i Byen, då man inte kommer igenom kontrollen. Gänget på svenska ambassaden är tillgängliga som få med öppettider fram till kl. 15.

DET  kallar jag tillgänglighet! Och framförallt garanterar det att allt är supersmidigt.

 

Det som ryms i en bild.

En bild säger mer än 1000 ord säger de. Men de borde också veta att kvantitet inte alltid överstiger kvalitet. Vi lever i ett bildsamhälle och det är Instagram som gäller mer och mer när Facebookuppdateringar inte erbjuder något spännande och Twitter övervämmas av arga nättroll. Speciellt behållningen med Instagram, enligt mig, är haschtaggen. Man kan hittas av likasinnade och få likes från jordens alla hörn.

Följande bild rymmer några få objekt men likväl en historia.

2016-02-11 07.42.54

Barnskorna är mina egna. Jag tror på devisen att omge sig med gamla ting och arvegods. Till exempel äger jag en gammal pastellgul handvisp som jag aldrig använt, men bara har kvar för affektionsvärdets skull. Det var på den tiden utbudet av barnskor var begränsat och man inte kunde hitta mini-designerbarnskor i butikerna. Ett barns första steg är en av de största grejerna som händer i livet, så därför ville jag spara dem. De påminner mig om en utmaning man en gång klarat. Söta är de också.

Yankee Candle. Jag är en riktig doftljusjunkie och gillar allt med vanilj, sandelträ och citrus. Den här doftar nytvättade lakan. Ett bra sätt att få till den nystädade känslan på en sekund! Detta doftljus verkar dessutom hålla vara hur länge som helst.

Harley Quinn-figur i miniatyr. Den har jag fått av min bättre hälft. Han äger en Joker i minatyr och vi var även utklädda som det tillsammans på Halloween. De bor som sagt på varsitt håll men ibland måste de träffas, ergo, vi måste ses.

Tavlan är också en favorit. Har ingen aning om vem konstnären är dock, men jag tycker den är väldigt harmonisk och lugn och får gärna vara nära sängen.

Den blå asken är en av de få saker jag har kvar som jag faktiskt gjort i slöjden. Som barn släpade man ju hem en miljon grejer från alla dessa pysseldagar í skolan. Det är bara denna jag har kvar, målade i blå hobbyfärg från Panduro. Den borde gå under benämningen lådan-med-skit-jag-inte-vet-var-jag-ska-lägga. Samt ett eller annat kvitto.

 

Varför jag gillar de nya gröna bussarna i Malmö.

1.Malmö ska byta färg på sina bussar!

Vilken lycka! Den konservative rynkar på näsan och menar att den mörkgröna färgen är mycket smakfullare än den nya och neongröna färgen som sticker i ögonen.

Själv är jag som sagt väldigt glad över detta på grund av en enda anledning. Bussarna syns bättre. Speciellt sommartid kan det vara svårt att se bussen när den kommer, om vägarna är kantad av grönska. Nu urskiljer sig fordonet lättare mot allt det gröna och sköna. Smakfullhet går bort – man vill ändå att lokaltrafiken ska vara smidig.

2.Tjallamalla har stängt! Vilken chock när jag såg de tomma lokalerna. Mannen i antikvitetsaffären inte långt därifrån bekräftar detta och säger att stället gått i konkurs. Riktigt trist, tycker jag, som tyckte att Tjallamalla var ett roligt komplement till det vanliga butiksutbudet. Just i detta området är det ett konglomerat av lite mindre, unika butiker – gärna med fokus på vintage. Man hittar Famous Ape som erbjuder ett plan med roliga prylar och poppigt retro-inspirerade kläder och en källare med en hel del gamla unika second hand-fynd.

3.Det finns hundskit lite över allt på gatorna!

Trottoir, pas crottoir brukar det stå i Frankrike – lite sådär fritt översatt ”på trottaren skiter man inte”. Det är ju fransmännen kända för att skita i , no pun intended, eller i alla fall deras hundar. När snön försvinner avslöjar det dessutom våra svenska hundägare. Skämmes, ta mig fan. Plocka upp efter er innan stan förgås av allt hundbajs.

4.Kafé Kungsgsatan håller än!

Det här måste vara en av Malmös mysigaste kaféer.