En matodyssé i Köpenhamn

Förra veckan var det ett mexikansk festival i Köpenhamn, vilket gav en öppning att spendera en lördag i den danska huvudstaden. Köpenhamnarna tycks älska sina festivaler och de är ofta matrelaterade. Det finns en ginfestival och en street food festival. Hygge i kvadrat.

Med tanke på att hushållet även har boken Köpenhamn för foodies i sin ägo, så bestämdes det också att testa några av de ställen som omnämns i boken. Ett systematiskt förhållningssätt till kulinarisk njutning. Kan funka.

Vi började med en anspråkslös omelett för att grunda inför det mexikanska matäventyret på Blågårdsplads. För de som inte vet så ligger det på Nörrebro och är Malmös Möllan. Kanske en orättvis liknelse. Jag gillar Nörrebro bättre.

Hungern hade redan gjorts sin entré efter några butiksbesök. Blandat annat kikade jag inom Stilleben som ligger ungefär i höjd med Torvehallarna på väg mot Nörrebro. Rustik keramik och skandinavisk fräschör. Köp inte allt härifrån bara, det blir en drömmig kliché.

På Blågårdsplads möttes man av en härlig stämning, med musik från Mexikos motsvarighet till First Aid Kit. Tre kvinnor som spelade gitarr i fina, färgglada kläder. Jag vandrade runt och tittade på mönstrade mattor och en pinata i form av en sushi. Kreativt!

Det var kul att testa tortillas och till min förtjusning hade de inte slösat med koriander. I anslutning till foodtrucken hör jag en yngre tjej specifikt be om att inte få koriander i sin tortilla. Svor du just i kyrkan?

Vi smakade rom från en flaska i form av ett häftigt aphuvud som skulle kosta 400 DKK. Snabbt omräknat skulle det bli 700 SEK för kalaset. Växelkursen är inte nådig nu. Skamset smög vi iväg efter att ha fått flera shots med rom av en engagerad rom-entreprenör.

Klockan blev i alla fall fem och nästa anhalt var ett område som jag helt missat. Området runt Stefansgade  ska tydligen vara ett riktigt hipstermecka. Det är hemvist för en schyst pizzeria och Mikeller and Friends. Ett ställe med ett skönt lugn trots att samtalen var intensiva och animerade. Bänkarna av ljust trä var härliga att sitta på. Jag testade en variant med fläder – riktigt somrig och god som på något sätt får en att tänka på naturvin.

Dagen hade flutit på i spontanitetens anda men Ködbyen var i alla fall ett obligatoriskt slutstopp på matodyssén. Vi hade hunnit bli hungriga nu, när ölen hade sköljt bort de goda tortillasen. Då passade bra med dumplings på ett ställe som varmt rekommenderas i Foodies-boken – nämligen Noodle House. Restauranglokalen låg på en sidogata som gav en vibbar av en gangsterfilm i New York där någon när som helst skulle komma indansande med en k-pist. Men det visade sig bli en lugn och behaglig måltid, med otroligt prisvärda dumplings. Servicen var avslappnad och personlig.

Till slut styrdes kosan mot Ködbyen och efter att ha gått runt och konstaterat att vi inte hade ätit klart, så blev det ett återbesök på BioMio där det av någon anledning vimlade av fransmän. Där drack jag ett krispigt vitt vin till en tartar.

På väg hem inser vi att vi långt ifrån avklarat alla de ställen som vi hittat i boken, men vad gör det.

Det går fler tåg. Över Sundet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *