En titt i backspegeln – vad hände 2008?

Kan ni fatta att det gått tio år sedan 2008?

Helt galet tycker jag!

Att fylla år för mig handlar inte bara om ett bocka av ett årtal, utan snarare att summera tiden som gått. Inte på ett sådär företagsmässigt sätt, utan i nostalgins töcken. Var det bättre förr? Definitivt, så var det kanske så.

2008 var jag student, bodde i ett studentrum och hade väl inga storslagna planer mer än vad som skulle hända till helgen. Hade inte heller direkt råd att resa så jag hoppade på working holidays. Två flugor i en smäll liksom.

Jag vill hävda att åren före 10-talet  tog ett stort språng mot en ny tid. Tiden MED Facebook. För det var nämligen då det kom. Så visst kan man säga att mycket hände.

USA fick dessutom Barrack Obama som president, och stackaren fick händerna fulla med en finanskris.

Beyoncé blev Sasha Fierce och lyckades på något sätt fasa ut alla de där slicka r’nb-brudarna som nu endast känns som ikoner av sin tid. Christina A, Britney och Mariah Carey. Annars var det Lady Gaga som gällde på uteställena, även om jag hade svårt för Poker Face. Tror det är för att den går i moll eller kanske påminner för mycket om någon dålig schlagerlåt?

Album jag lyssnade på var Bon Iver, Fleet Foxes, Kings of Leon och så kom ett svenskt stjärnskott som jag faktiskt såg som uppvärmning på KB runt den tiden. Kanske några år innan. Det är alltså Lykke Li jag snackar om.

Och – lägereldarnas låt – så stor den var! Minns ni? I’m Yours med Jason Mraz.

Dessutom hände en annan stor grej som också kom att revolutionera sättet vi lyssnar på musik. Spotify lanserades. Jag spenderade timmar på att göra playlists, för förfester och annat. Allt skulle ha ha en spellista. Något jag idag kan ångra, då man inte tog sig tid att lyssna igenom albumen.

En stor musikupplevelse för mig var att se Foo Fighters live på en festival i Stockholm, tror den hette Where the action is. Numera nerlagd. Men det var en sådan där måste-konsert som man ska ha sett.

Det känns också som att Ben Harper var mycket i ropet. Samma år avled Heath Ledger och på hans begravning spelades en av Harpers låtar. Väldigt fint. Samma år släpptes  också Dark Knight och det var en av filmerna som definierade 2008. Personliga favoriter är Revolutionary Road ( Kate & Leo tillsammans på vita duken igen!!) och Liam Neeson i Taken.

I don’t know who you are. … But what I do have are a very particular set of skills, skills I have acquired over a very long career. … But if you don’t, I will look for you, I will find you, and I will kill you.

Varje år kommer det ett nytt skämsplagg, från wifebeater-linne till stora shades eller märkliga jeansmodeller. Jag måste ändå nominera den lilla västen till årets mest lökiga utstyrsel. Den minns jag så väl. Någon annan som gör det?

Med det så lägger jag 2008 lite till handlingarna och konstaterar att det nog snart är något nytt, stort på gång inför nästa decennium. Det ligger i luften.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *