Kreddas den som kreddas bör

Ni vet basisten, backend-programmeraren och Hillary Clinton (ända fram tills nu). De där personerna som står bakom fenomenet. Den framgångsrika kvinnan bakom mannen. Den som antagligen får sin låt stulen av Håkan Hellström. De förtjänar en klapp på axeln.

#Metoo blev en stor kampanj för att en kvinnlig Hollywoodskådis lyft den, men inte långt senare kom det fram att kampanjen kommit till på initiativ en kvinna som jobbar på gräsrotsnivå. För tio år sedan! Wake up people, liksom.

Idag kommer jag lyfta fram de där snöbollarna som fått lavinen i rörelse. De som borde kreddas lite extra. För kreddas den som kreddas bör, visst?

Björk

Vad vore musikbranschen utan Björk? 90-talsfenomenet Björk blev banbrytande med sin flickaktiga stil, speciella röst och quirkyness. Utan henne hade vi förmodligen inte haft den uppsjö av egensinniga artister som vi har idag.

Björk dök upp i en svanklänning på Oscarsgalan och dansade runt i intressanta musikvideos. Detta skogsväsen förtjänar en plats i historieböckerna, utan att för den sakens skull förpassas dit. Om de som växt upp på 2010-talet nu hade glömt det.

Lykke Li, Regina Spector, Lorde, Sia och Astrid S. Jag håller Björk ansvarig.

Solange

Beyoncé hit och Beyoncé dit. Hon är grym, men faktum är att hon har en syrra som är minst lika cool. Solanges stil är lite mer alternativ och den senaste albumet är som en fräsch, sommarbris med schyssta elektroniska inslag. Losing You är en popbakelse. När Beyoncé flörtar med det urbana och dansvänliga vänder sig Solange till mer Motown-inspirerad pop, och omfamnar retrostilen. Och gällande Queen B har hon sagt:

”I’m not her and never will be”

Talking Heads

Inte alla känner till bandet, men kanske har några fått upp ögonen för dem efter att ha sett serien Mindhunter där låten Psycho Killer spelas. Enligt Wikipedia har de inspirerat band så som Eddie Vedder, R.E.M, The Weeknd, Vampire Weekend, Primus The 1975, The Ting Tings, Nelly Furtado,Kesha, St. Vincent, and Radiohead (som till och med tog sitt namn efter dem!). Ingen dålig lista – den får helt enkelt tala för sig själv.

Personligen gillar jag deras lekfulla sound med ett härligt sväng, inte olikt Blondie och de banden som kom på slutet av 70-talet. New Wave kallas musikstilen. Talking Heads älskas av kritikerna men är inte det självklara bandet i alla sammanhang. Därför gillar jag att lyfta dem. Och dansar gärna till Road to Nowhere. Dessutom gillar jag deras världsliga teman, och inte bara den klassiska hjärta och smärta-stilen.

Steve Zahn

Knappast Brad Pitt eller Johny Depp. Kanske ringer det inte ens en klocka? Om jag säger Dallas Buyer’s Club, You’ve got mail eller Sahara kanske vi börjar närma oss.

Kontentan är att det är ganska otroligt att Zahn  varit med i så många filmer, men att namnet  ändå inte säger gemene man speciellt mycket. Däremot skapar hans ansikte total igenkänning.

Jag minns honom speciellt i A Perfect Getaway, där han överraskar med intensitet. Steve Zahn är en en skådis som håller sig i lite i bakgrunden men som har blivit castad i ett 20-tal år i ganska betydande bi- samt huvudroller. I en av sina senaste filmer valde han att bli ännu mer av en doldis genom att gömma sig i en apdräkt. Han är på något sätt den beskedliga grannpojken som ibland går till extremer. En anonymare Tom Hanks, som Hollywood lutat sig mot  i alla år

…och sen har vi bakgrundsmannen som idag är större än sin forna kollega och frontman. Den här gången gick det på andra hållet. Dave Grohl, som idag turnerar världen runt med sitt Foo Fighters, är ett stort namn i musikbranschen. Han var en gång den lite mer anonyma trummisen i Nirvana. Så kan det gå!

Fler underskattade artister? Kolla här.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *