Inte helt utanför boxen. Mina tankar om filmen Bird Box

Hur många har inte en relation till Sandra Bullock, actionfilmens okrönta drottning som med sin girl next door-persona är lätt att relatera till men ändå har lite extra jävlaranamma att inspireras av?

Förutom att Sandra Bullock är huvudrollsinnehavare så var det hypen kring filmen kombinerat med den dystopiska inramningen som fick mig att hoppa på tåget! Slutsatsen är att det var en spännande resa med vissa poänger, men kanske inte helt värd alla positiva omdömen. I filmen Bird Box spelar Sandra Bullock  Malorie som måste fly undan ett osynligt hot som får människor att begå självmord. Lösningen: att ha på sig ögonbindlar, så att de inte kan bli se varelserna och därmed bli attackerade. Spoilers på gång – så sluta läs om du inte har sett filmen.

Idén med fåglarna i asken  är ett fint inslag, man knyter an till de små, sköra varelserna och den lilla familjen som kämpar på floden.  Fågelsymboliken finns med överallt,  just att kvinnan på sjukhuset dunkar huvudet i glasrutan får mig att tänka på en fågel som flyger in ett fönster. Normalt står fåglar för frihet, men också instängdhet i form av en burfågel. I filmen Fåglarna är de även farliga och olycksbådande. Fåglar kan vara som ett ondskefullt omen, som varnar för åska och jordbävningar. Manusförfattaren har tänkt till! Fåglarna i Bird Box står också för naturens kraft, då Malorie lämnar civilisationen och måste förlita sig på naturen (fåglarna) då de varnar för monstren. Snyggt att låta temat återkomma som till exempel teckningarna som den galna mannen lägger ut på bordet i form av fågelliknande varelser. Just castingen av denna galning tyckte jag var väldigt lyckad – hur läskiga är inte hans ögon?  Han ser ut som någon som fått en socker- alternativt nikotinkick på steroider. Samtidigt lyckas han samtidigt se oskyldig ut, eftersom de faktiskt släpper in honom i huset.

John Malkovich som de äldre mannen i huset tycker jag är ett speciellt inslag, då han på något sätt gestaltar den klassiska, lite konservativa vita kränkta mannen som bashas väldigt mycket i media och samhällsdebatten. Ger författaren honom på något sätt upprättelse när han faktiskt visar sig ha rätt om den galna mannen, när alla andra vill släppa in honom i huset? Just stämningen i huset är väl den sämsta delen av Bird Box, det blir lite för mycket I know what you did last summer-anda (tänk amerikansk b-rulle från tidigt 2000-tal) och klassiska scener när alla skyller på varandra och går bananas. Genom att kasta in olika personligheter blir det lite Darwinistiskt, det blir de svaga som ryker.

Idén om kärnfamiljen utmanas också då Malorie  har ett biologiskt barn och ett adopterat barn, och då de ska åka i forsen vill hon inte offra någon av dem. Hon ser på dem båda som sina egna och ännu mer så blir det när hon ger dem namn, något hon tidigare inte velat. Det intressanta med hennes karaktär är att hon är en riktig realist som säger rakt ut till barnen att de riskerar att dö.

Berättartekniskt är filmen bra, även om  jag ibland har svårt för flashbacks, men just att de är på floden gör att det blir extra spännande. Filmen får formen av en episk saga när färd på vatten undan faror är inblandad. Kameraarbetet är imponerande, den ligger nära skådespelarna och höjer adrenalinnivån.

Jag tyckte att slutet kom till lite hastigt, men köper ändå Hollywoodkänslan. Kan man på ett sätt säga att de blir som fåglar i bur, eftersom de aldrig kan gå ut i naturen? I så fall är det inte endast positivt. Kanske vill filmmakaren säga att den enda friheten är samhörighet? Det känns också som en viss nybyggaranda, eller ett bibliskt  Noaks ark när man bygger ett nytt community. Här blir det kanske lite mycket kumbaya för min smak men jag uppskattar den resa som Malorie gjort från ensam och isolerad till gemenskap..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *