Mycket vin & ett mystiskt brott: Varför jag gillade Kvinnan i fönstret

Kvinnan i fönstret: Barnpsykologen Anna Fox lever ensam i en lägenhet, separerad från sin man och dotter. Hon har utvecklat agorafobi och vägrar att lämna lägenheten. Dagarna spenderar hon med att titta på gamla filmer och dricka vin. Hon spionerar ofta på grannarna och när en ny familj flyttar in blir hon en dag vittne till en kuslig händelse.

Kvinnan i fönstret av A.J Finn är nu utläst och klar och jag gillade verkligen den! Boken var nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Så varför var den så bra?

Komplexiteten – den behandlar flera olika teman om på individnivå och samhällsnivå. Man får inte bara veta svaren om Anna Fox utan även historien om karaktärerna runt om henne. Den behandlar teman som förlust, självupprättelse, självläkning, psykopati och identitet. Scenen med familjen i bilen är en av de starkaste jag läst på länge.

Gestaltningen är väldigt bra, man får verkligen känna känslan av Annas klaustrofobiska tillvaro inne i lägenheten, hennes förvirring när inget är som det verkar, misstron hon möts av och att hon har svårt att hålla isär sanning och verklighet.

Anna Fox  inre monolog är underhållande, kryddat med referenser till gammal film noir som till exempel Hitchcock. Dessutom en massa samtida referenser som smidigt är insprängda i handlingen som chattande, Tinder och mobilbilder.

Berättartempot i Kvinna i fönstret drar med en, med kortare avsnitt och meningar som är noggrant handplockade för att få oss att tvivla.

Attributen med hennes våldsamma vindrickande och filmtittande ger verkligen karaktären liv.

Anna lägger mycket tid på att iaktta grannarna och historien är närmast filmisk med ingående vardagsbetraktelser av grannarna. Det kommer och går folk i lägenheten vilket ger berättelsen en teatralisk nerv. Författaren använder myllret av personligheter för att ständigt lura oss och det liknar lite en gammal pusseldeckare från Agatha Christie.

SPOILER ALERT – de flesta psykologiska thrillers har en tvist men denna hade säkert tre! De flesta kunde jag inte heller förutspå med undantag av att jag hade på känn att den hon chattade med skulle ha en avgörande betydelse.

De största twisten av dem alla var egentligen en icke-fiktiv sådan – nämligen att boken skrivits av en man! Snyggt att kunna gestalta en kvinnlig huvudkaraktär så bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *