Reseguide Ljubljana: under en drakes vingar

Reseguide Ljubljana

Som utlovat kommer här en väldigt försenad guide till Ljubljana, ett av stoppen på Slovenienvistelsen. Och vilket stopp sen!

Efter att ha legat och lökat i solen i Piran i ca. sju dagar styrdes kosan till Sloveniens stolta huvudstad. Namnet är Ljubljana och man förväntar sig en vanlig, enkel stad med ett visst standardutbud. Här bor cirka 300 000 invånare, invånaremässigt samma som Malmö. Tydligen åskar det mer här än någon annanstans i Europa.

Ljubljana överraskade positivt med en lugn och medeltida atmosfär liknande den som finns i Lund. En å flyter som en nod genom staden och den  är kantad av grönska, vilket skänker Ljubjana dess speciella karaktär. Promenaden vid kanalen är helt bilfri, och där ligger kaféer och restauranger uppradade. Här åts en god klassisk lunch, en ceasarsallad, medan studenter skrävlade runt omkring oss och drack iskall öl.

För den mest luttrade resenären fanns det massa nytt i gatubilden att titta på. Det var enkelt att ta sig runt till fots och man kunde välja att titta inom både små specialbutiker och ett större, väl luftkonditionerat varuhus.

Trippelbron är ett exempel på spännande arkitektur. Som namnet avslöjar är detta en bro som delar sig i tre som går från den ena delen av stadskärnan till den andra.

Även drakbron med en drakstaty var ett roligt inslag. Denna lär ha koppling till historien om S:t Göran och draken och är faktiskt en uppfriskande hednisk kvarleva. I de flesta andra sydeuropeiska länder är det alltid lämningar från renässansen, på varje gata och torg. Man har inte alltid lust att se manskroppar med vit lekamen och peruk. Draken ger staden en annorlunda edge och det kanske inte är så konstigt att rockbandet Laibach betyder just Ljubljana. Andra vildare associationer som väcks är Harry Potter och bröderna Lejonhjärta. Uppe på en annan bro hittade jag ytterligare ett par märkliga små statyvarelser som såg ut som något som kommit upp ur underjorden. Möjligen strålskadade gråsuggor. Det var bara en tidsfråga innan någon skulle komma gående i en fotsid sammetsklänning spelandes på en nyckelharpa. Lite så var känslan.

Det var varmt i Ljubljana. Just dessa dagar gick temperaturen upp emot 40 grader och på ett av torgen kom det ett simulerat regnfall från en vajer som korsade platsen. En konstinstallation eller av säkerhet för att skydda folk från värmeslag. Tja, varför välja?

Allt god slovensk och medelhavsmat till trots, så blev favoriten i Ljubljana en otippad mexikanare, Joe Pena’s cantina y bar. Det var något tilltalande över de stora träborden, de sköna stolarna och de otrendiga väggmålningarna på de gula väggarna. Vi kom tillbaka två kvällar i rad för deras pîna coladas. Det var nog den klibbiga hettan och den mexikanska stämningen som gav ett lyckat koncept. Tyvärr hade vi inte så mycket tid att spendera i staden, men den kvällen vi åt ute var  allt till belåtenhet.

Tyvärr hanns det långt ifrån med allt men ett ställe som jag spanade in som sägs vara coolt är Metelkova, en slags fristad med plats för grafitti och konstnärsliv. Ni som har chansen i det snaraste, besök! Däremot lyckades vi komma in på ett slags galleri där ägaren låste upp dörren innan han välkomnade oss in. Det var bara att titta snabbt runt för att konstatera att de prylarna och tavlorna där inne inte var i en normal prisklass. Ägaren pratade dock bara på och tänkte nog samma sak. Vi såg en vacker tavla som vi stannade till vid, utan att ens fråga om priset, då det hade varit direkt oanständigt. Känslan här: elefant i porslinsbutik.

Däremot passade jag på att shoppa både ekohudvårdsprodukter och lite annorlunda glas på ett ställe som var som motsvarigheten till NK. Här köpte jag en ansiktsspray som jag varit väldigt nöjd med.  Observera att ICA-butiker heter Mercator. På ett av ställena sålde de svenska pepparkakor – mitt i sommaren?

Så avslutade vi 1,5 dagars vistelse med ett löfte om att komma tillbaka hit. Kanske julhandel eller senare på hösten. När löven faller måste det varit otroligt fint här och säkert riktigt behagligt väder. Den enda haken med att ha varit i Ljubjana måste tämligen vara att skriva om vistelsen, namnet är otroligt lätt att stava fel till.

Ja, jag stavade fel?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *