Trånga gränder och  kärvänliga katter som stryker längs benen. Ur ett öppet sovrumsfönster strömmar pianomusik. Jag dricker en ’Hugo’ med fläderblom som bas. Vi är i Rovinj i Kroatien.

Rovinj är mysigt och stillsamt

I Rovinj verkar ingenting besvärligt. Här känns det tryggt och gemytligt. Staden har trots allt en gång i tiden skyddat sina invånare från pesten.

Vi går från galleri till galleri längs huvudgatan Grisia och viker av på parallella gränder. Alla gator är bilfria.  Dörren står öppen för  att beskåda olika slags konst . Det är abstrakt, färgglad konst och Miróinspirerade spretiga figurer i rött och svart. Vi ser bilder på väderbitna segelbåtar och drivvedskonst. En kvinna berättar att hon ofta kommer hem från en trevlig kväll och några timmar senare målar hon en ny tavla baserat på vad hon känt och upplevt. En annan man står och målar nya tavlor i en av butikerna, bland stora, färgglada skalbaggar och fjärilar på duk. I ett annat galleri finns det en stor stadsinpirerat motiv med stänk av svart färg som ger ett djup i bilden. Vi fascineras och nästa dag är den såld till någon annan. Priserna för en tavla ligger på mellan 1000- 10000 SEK per tavla.

En magisk restaurangupplevelse i Rovinj

Den kvinnliga restaurangägaren är från Zagreb men driver restaurangen på  sommaren. Inredningen är till närmast perfektion franskinspirerad med rutiga dukar och tavlor nonchalant uppsatta på väggarna. På menyn står risotto och anka med kanel och citrus Hon serverar oss med teatralisk inlevelse som om hon aldrig tröttnat på att servera dryga resturanggäster. Här hetsas inte notan in efter en timme, som verkar vara mer eller mindre standard nuförtiden. På slutet kommer det in honungsshots så att ” vi ska somna bättre”. Då har det gått säkert tre timmar.

Annars är det tryffel, tryffel, tryffel som gäller. Otroligt gott som tilltugg. I ett litet hål i väggen köper man cevapcici som tillagas direkt framför våra ögon medan en liten kille sitter och skalar lök för glatta livet.

Med himlen som tak är det nästan som att vistas hemma i någon annans vardagsrum. Alla är lugna och det vilar en bekymmerslöshet över tillvaron. Värmen och det behagliga lunken, lurar en att tro att man aldrig lämnat hemmets trygga vrå. Att arbeta som polis i Rovinj lär man klara med en axelryckning. De enda som lär få mycket att göra är sjukvården som möjligen ska ta hand om folk som trampat snett på de oberäkneliga kullerstenarna. Rovinj är inget ställe för stiletter.

Det är nästan svårt att hantera allt det pittoreska och fina i staden. Det är som att smälla i sig en stor tårtbakelse. Man blir i stort sett immun mot vindlande trappor ner mot turkosgrönt vatten och färgglada fönsterluckor. Men man ska inte streta emot utan bara vara. Och en kaffe på det!