Sacrebleu&veckan som gått

Juletid är Köpenhamnsfrid. Så det blev ett Köpenhamnsbesök. Ruby är verkligen ett trevligt häng. Ombonat och glammigt på samma gång. Och tillåt mig att låta gammal, men det är skönt med musik som inte dånar ut ur högtalaren när man sitter ett litet gäng och snackar. Det är bara på dansgolvet det ska vara fet bas. Innan kosan styrdes åter mot tåget inhandlades det en  röd pölse, medan man vandrade längs gatorna och konstaterade att det varit en trevlig kväll. Juldekorationerna är riktigt fina. Spana gärna in i skyltfönstret vid Illum. De har haft Alice i Underlandet på besök.

Föreläsningar har vi haft och engagerade lärare som velat nå fram till oss. Tex. när content marketing jämfördes med dejting och Tinder. Kom också över begreppet ‘nudging‘ som är ett sätt som används för att styra oss i rätt riktning. Inte via morot eller piska, utan genom att begränsa antalet val. Man jämför med flugan som ritats till i toalettstolen så att snubbarna ska pricka rätt. Ett annat exempel är att ge små lunchtallrikar så att matsvinnet ska minska. Ganska intressant.

Jag har lagt märke till att i USA så finns det små skyltar överallt ”gör inte si och så”, ”tvätta händerna efter toa-besök”. Det är verkligen in your face. Nudging vore ett smidigare sätt att påverka folk. En del klagar dock och säger att det är psykologisk manipulation. Och ja, naturligtvis borde man jobba mer med långsiktiga värderingar. Lära de små kidsen om hygien och hållbarhet.

I lördags kom vi hem efter en lång kak- och tårtfest och behövde vila ögonen på något lagom bra. Det blev Collateral Beauty.  Stallet av skådisar verkade lovande – Kate Winslet, Will Smith, Edward Norton och Kiera Knightley.

En företagsledare är deppig efter att hans lilla dotter gått bort och kollegorna på kontoret vill styra upp situationen. De ser att han skriver brev (!) till olika koncept som Liv, Död och Tid. Då får de en idé – de ska skicka riktiga människor att besvara dessa. Idén är ganska tokig och jag förstår att det är svårt att ro hem manuset. Hade den inte varit bättre som pjäs?

Jag tror att problemet är att man skulle satsat på fler komiker med djup. Tänk Jim Carrey. Han hade varit helt perfekt. Will Smith övertygar inte, vilket är synd.  Han funkar bättre i actiondraman.  Kiera Knightley är riktigt bra dock – hon har ett sätt att ge scener liv. Även Helen Mirren är ganska tragikomisk som teaterledaren som vill verkligen gå in i sitt uppdrag. Kan inte sätta fingret på vad det är som gör att det inte håller hela vägen.

Sen har Spotify sammanställt alla årets låtar, så utan att skämmas outar jag den här. Eller ja, Jennifer Lopez – Ain’t your mama, förstod jag inte hur den hamnade där. Hah.  Men den är catchy. Tätt följd av Moonlight Mile är den dock. Hade gärna velat hitta den där sammanställningen som alla visar.

Oh I’m sleeping under strange strange skies
Just another mad mad day on the road
My dreams is fading down the railway line
I’m just about a moonlight mile down the road

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *