Samlade verk av Lydia Sandgren. Berättarglädje varvad med melankoli

Samlade verk är en roman om romaner. Om skribenter och drömmar.

Berättelsen vimlar av intertextualitet, vilket gör det till en fröjd för alla som läst en mängd litteratur sedan tidigare. Referenserna haglar –  både från litteraturvetenskap, idéhistoria, konst och kultur. De insprängda fraserna på franska är särskilt tilltalande för min inre frankofil.

Samlade verk fick August-priset

Som lite kuriosa så kan det nämnas att författaren Lydia Sandgren vann Augustpriset för Samlade verk. Hon är utbildad psykolog och har tagit sig an författarskapet med passion och ett briljerande intellekt.

 

Vi får följa förläggaren Martin Berg på sin ungdoms äventyr med bästa vännen och konstnären Gustav. De pluggar, bor i Paris, festar och träffar tjejer. Den ordentliga och egensinniga Cecilia ska komma att bli Martins stora kärlek. Och sedan väntar småbarnsåren. Tillvaron rasar samman när Cecilia en dag försvinner och aldrig mer kommer tillbaka.

 

Vi får också följa Martins dotter Rakel. Hon studerar till psykolog och lever ett klassiskt studentliv. Hon funderar mycket kring sin mammas försvinnande. Vi får följa dessa historier parallellt och sakta börjar små ledtrådar dyka upp som för läsaren närmare sanningen. Detta varvas med små, fina glimtar av vardagsliv som beskrivs på ett konstnärligt sätt utan att för den sakens skull kännas pretentiöst.

 

Jag tycker Martin är en av de mest intressanta karaktärerna. Tanken är nog att vi ska tro att han är protagonisten, en stackars, plågad medelålders man som har svårt att få livspusslet att gå ihop. Om man skrapar lite mer på ytan blir det tydligt att Martin är något av en undfallande typ, som hela tiden visar små micro-agressioner. Det påminner mig om pappan som porträtterades i Ruben Östlunds Turist.

Fina Göteborgsmiljöer i Samlade verk

Samlade verk är ett epos.  Romanen  pendlar mellan att vara fint sentimental och bitande kall. Den spelar på alla strängar. Göteborgsmiljöerna är vackra och melankoliska. Så som annars bara Stockholm beskrivits i gamla klassiker av Hjalmar Söderberg. Litteraturens närvaro skapar ett meta-perspektiv. Samlade verk har många psykologiska undertoner och visar på människans litenhet. Och litteraturens storhet. Det enda minuset är att en del avsnitt kan bli lite utdragna. Samtidigt var jag rädd för att missa något eftersom lagren är så många.

 

Jag ger den 4/5.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *