Asiatiska tapas & Steven Wilson på Vega

Förra helgen var jag med kärt sällskap på konsert – i Köpenhamn.

Medan vårvinterkvällen sänkte sig strosade vi längs Vesterbro för att jaga rätt på en restaurang för lite god mat. Slutmålet: spelning på Vega och Steven Wilson. Kvällsljuset var så fint att jag var tvungen att föreviga det på bild.

Först avnjöts en form av asiatiska tapas på det trevliga stället Kiin Kiin Bao Bao, som har blivit utsedd till Byens bedste 2017. Jättegod glasnudelsallad och Bao med saftigt innehåll serverades. För de som inte vet vad en Bao är, så är det lite som ett knyte med olika råvaror i. Kyckling med vårlök och räkor med wasabi var några av fyllningarna. De hade flera olika drycker på menyn, som ett isthé som smakade mycket bättre än någon sockrig, blaskig variant man kan köpa på ICA. Inredningen var hemtrevlig, med en jordfärgad färgton blandat med skandinavisk stil. Väldigt enkelt och avslappnat!

Liten snabbkurs i Steven Wilson:

inspirerad av både Donna Summer och Pink Floyd

uppvuxen i England

spelar till stor del progressiv rock

spelar gitarr, bas, harpa och flöjt

uppträder gärna barfota på scen

Wilson rörde sig smidigt mellan olika genres (liknande John Mayer) där hans musicerande och starka röst var i centrum. På storduk spelades olika videosnuttar upp, bland annat en imponerande cartoonish historia om en man i en lägenhet med paranoia och en video av den strida strömmen av biltrafik. Estetiken fick mig att tänka på Radioheads omslag till OK Computer. Det var lite som en tids- och musikresa med olika inslag, till och med ABBA fick en personlig hälsning vilket fick de få svenskarna i publiken att bli snuskigt nationalistiska.

Jag uppskattade hans egensinniga och ganska obrydda sida. Han hade inget problem med att be folk sluta filma med motivering vem bryr sig om ett film med medioker kvalitet på YouTube. Det har blivit allt vanligare att artister ber folk att vara mer i nuet när de är på konsert. Mycket förståeligt.

En kul upplevelse, helt enkelt. Inte minst när Steven Wilson spelade fina Lazarus som han sjunger i bandet Porcupine Tree.

Sammantaget en mycket mysig kväll, trots att kylan var bitande. Pulsen slår alltid lite mer innerligt i den danska huvudstaden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *