Manhattan Beach av Jennifer Egan är lika mycket en historisk skildring som en fantasifull historia. Den berättar om svallvågorna som skapades av börskraschen samt den rådande nationalismen i Europa under andra världskriget. Samtalen i romanen handlar om irländare, tyskar och italienare. Både de på andra sidan Atlanten och de som bor i New York där diasporan av européer breder ut sig. Staden är en kokande smältdegel av lycksökare, hårt arbetande familjeförsörjare och kulturella motsättningar.
Anna Kerrigan jobbar som dykare eftersom det är krig och man måste börja rekrytera kvinnor. Anna kommer från en fattig, irländsk familj där hennes rullstolsbundna syster Lydia porträtteras på ett ömsint vis. Hennes pappa försvann när hon var yngre, utan spår. En kväll går Anna på nattklubb och då förändras allt. Hon kommer i kontakt med maffioson Dexter Styles. Deras vägar har tidigare korsats, nämligen när Annas pappa en gång jobbade för honom. Anna har känt igen Dexter och bestämmer sig för att ta reda på mer.
Levande personporträtt i Manhattan Beach
Författaren fångar dialoger och skeenden väldigt väl i Manhattan Beach. Hon återger händelser rappt. Personporträtten är levande och samtidigt på gränsen till tragikomiska. Dynamiken mellan den arrogante Dexter, hans anställda och familjemedlemmar är träffsäker. Annas vänskapsrelationer och sökande efter kärlek känns genuina.
Stranden återkommer som kuliss för några nyckelscener och det ger en storslagen känsla. Första scenen på stranden utspelas när Anna är liten och befinner sig där med sin far och en av hans affärspartners. Andra gången får vi följa med gangsterbossen Dexter och hans tankegångar kring en person han gärna vill göra sig av med.
Det är där mellan raderna man förstår vad som tidigare hänt.
Storyn är medryckande. Jag hör nästan en voice-over i stil med Woody Allen när jag läser den. Ibland är tempot dock lite för högt och författarens iver blir något påträngande. Hon lyckas bra med att balansera den kriminella världen med Annas inre liv och hennes strävan i världen.
Manhattan Beach är en riktig matig läsupplevelse. Det känns på riktigt, samtidigt som språket är underhållande.