Homeland är ett exempel på en serie som tar upp komplexa frågor om militant islamism och terrorbekämpning. John le Carré bemästrar också konsten att belysa vår politiska samtid på liknande sätt. Hans berättarkonst är lika mycket upplysande som underhållande i spionthrillern En eftersökt man.
Flyktingen Issa Karpov vänder sig i desperation till en turkisk familj, boendes i Tyskland. Till sin hjälp har han den unga advokaten Annabel Richter, som får kontakt med en gammal affärskontakt till Karpovs far, Tommy Brue. Nu försöker de stoppa Karpov från att utvisas. I början får vi inte veta så mycket om Karpov och det gör allting spännande. Kommer han från Tjetjenien? Varför blev han misshandlad? Varför dyker han upp på just Leyla och Meliks trappa?
Samtidigt finns det krafter, med Bachmann i spetsen, som jobbar inom underrättelsetjänsten för att spåra människor i samhället som kan ha samröre med islamistiska terrororganisationer. Deras metoder är inte alltid helt fläckfria.
Platsen är Hamburg, i kölvattnet av terrorattacken i New York, samma stad där Mohammed Atta utbildades för att flyga in i World Trade Center. Det är alltså ett ganska infekterat läge och vi får följa de olika personers väg och samröre med varandra. Från USA:s håll fanns det krav på att kartlägga och förhindra terrorism till varje pris vilket ibland gjorde att individen kom i kläm.
Historien vecklas upp på ett metodiskt men samtidigt intresseväckande sätt. Författaren är allvetande – han betraktar all utifrån och det funkar bra eftersom att historien är ganska så händelsedriven. Ibland tycker jag dock han går miste om gestaltningen, både av karaktärer och miljöer. Personporträtten finns där, men de är mer placerad i en kontext. Dynamiken mellan den flamboyante affärsmannen och den idealistiska juristen är ganska underhållande.
Språket är något torrt och distanserat, men samtidigt passar det väldigt bra till bokens tema. Man skulle också kunna kalla det snustorr elegans. Jag gillar hur le Carré väver samman handling och fakta om samhällsklimatet på den tiden. Författaren är utan tvekan väldigt allmänbildad.
Mystiken i romanen förstärks av att det regnar, folk står och tittar ut genom fönstret för att de tror att de är iakttagna, samt att man har små telefonsamtal och rendez-vous överallt. Allt som en spionthriller ska innehålla. Jag tyckte En eftersökt man var underhållande om än inte episk.