Hägring -38 av Kjell Westö är en intressant dramaskildring, som blev nominerad till Augustpriset 2014. Läsaren får följa den intellektuelle advokat Thune och hans vänskapsrelationer, samt relationen till hans kontorist fru Wiik. Hon är en enkel, hårt arbetande kvinna.
30-talets Helsingfors är ängsligt. I Tyskland råder nationalsocialistiska strömningar och i Thunes kretsar imponeras man av Hitlers politik.
Den lugna Helsingsforsmiljön och vardagslunken i kontrast till det inre liv som kokar i romankaraktärerna är mycket effektfullt. Enkla saker beskrivs med detaljrikedom och samtidigt skildras komplexa tankar. Jag gillar att tillbakablickarna i Hägring -38 lär oss något om romankaraktärerna, i stället för genom dialog och interaktion. Författaren låter dem interagera på ett tillknäppt vis, vilket gör att man som läsare sitter inne på all information. Skickligt, tycker jag.
Hägring-38 skildrar tendenser i tiden
Fru Wiik som är anställd som Thunes sekreterare visar prov på att vara en dubbelnatur. Hon är den ordentliga och sippa kontorsanställda dagtid och kvällstid är hon den lynniga Miljafröken, sargad av krigsåren. Traumat efter att ha varit krigsfånge under finska inbördeskriget plågar henne. Hon är även offer för ett övergrepp och möter sin forna belackare inne på Thunes kontor. Han kallas Kaptenen, men vi får inte veta vem det är.
Thune bär på en sorg även han, sorgen över att leva ensam efter att ha hans fru har lämnat honom för den tjusiga läkaren Robi Lindemark, som även råkar vara hans goda vän. Thune lever ständigt med obehaget över att inte vara tillräcklig för kvinnor. Han glider runt i tillvaron som en slags Doktor Glas och är likgiltig inför både karriären och kärleken. Thune har många åsikter, men brusar aldrig upp. Han knyter i stället näven i fickan.
Den intellektuelle Thune blir smärtsamt medveten om att flera av hans vänner bär på mörkare politiska ideal än han själv. När han besöker sin familj fylls han av ett obehag då även de visar samma tendenser.
Thune drabbades alltid av hård mage när han gästade Ulla och Sigurd i Kallvik, han gissade att det var för att han dolde sin politiska mening för dem: den intellektuella förstoppningen åstadkom den fysiska
Vännen Jogy Jary som har judiskt påbrå faller djupare in i galenskap. Snaran dras åt, samtidigt som livet pågår, med fina middagar, bastubad och kallprat. Det är som att samhället plågas av ett lågintensivt krig och att det är viktigt att positionera sig i sociala kretsar.
Stämningen i Hägring -38 byggs upp långsamt, men det har jag inga problem med, eftersom skildringarna är så målande och man lär sig om Finlands historia. Upplösningen som följer är värd hela resan. Känslan av vad krig gör med mänskligheten dröjer sig kvar.
