Hej svenska sommaren. I helgen var du plötsligt var du här, med värme och bad. Sedan kom kallduschen som lämnade en obehaglig och krypande känsla. Vindarna blåser kallt. Annars har du varit mestadels kall, stundtals varm men aldrig lovat något över huvud taget. Alla de där shortsen jag köpte som ligger och väntar, till ingen nytta.
Trots att jag sedan länge har kapitulerat för din nyckfullhet så kan man åtminstone konstatera att man inte bor i Sahara. Det finns både värme och svalka. Som de säger, omväxling förnöjer.
När det regnar kan man dock med fördel:
– sitta hemma och kolla på skräckfilmer. The Orphanage, The Shining, Eden Lake, The Uninvited, Orphan
– läsa: just nu är det Hundra år av ensamhet som gäller av Garcia Marquez
– sortera ut gammalt skit. Själv flyttar jag snart och tänker vara effektiv redan nu, så att man slipper dra med onödigt skräp. Det är riktigt skönt att bara kasta ut allt onödigt krafs, ingen sentimentalitet här inte. Albumen blir alltid kvar, förstås.
– inspireras av denna koreografin
samt denna kvinna:
– roa sig åt semesterresenärer som åker på tåget och är slöare än slöast. Nu senast några franska barn som hade otroligt kul åt namnet Malmö när tåget rullade in till Malmö central och brölade nasala ”öööööööö” i syfte att efterlikna ljudet, så att folk reagerade över den oförställda glädjen. Tur att ens egen stad kan roa någon. I något annat land betyder det säkert något obscent. Lite som Pittsburgh.
.