Augustprisnominerade Johannes Anyuru på stadsbiblioteket i Lund

Kort text om Johannes Anyuru – numera nominerad till Augustpriset!

”Hce03 la grunden till ett författarskap”.

Det var nämligen en siffer- och bokstavskombination som Johannes Anyuru drogs till under sina tidiga biblioteksbesök. I den hyllsektionen fanns poesin. Tranströmer var en viktig influens.  Det var poesin som gjorde att han slog igenom. Författaren har bland annat gett ut diktsamlingen Det är bara gudarna som är nya. 

Följande berättade Anyuru under en kväll på stadsbiblioteket  i Lund. Många hade kommit för att se författaren prata om sin senaste bok  De kommer drunkna i sina mödrars tårar.

Johannes Anyuru menade skämtsamt att det delvis var kärleken i Madrid som gjorde att han gick från poet till författare. Det var lättare att bli översatt som författare och därmed skulle hans spanska kärlek kunna läsa och imponeras av hans verk.

Idén till den senaste boken kom i samband med terrorattentatet på Charlie Hebdo och handlar vad som händer i Sverige när fascismen och främlingsfientligheten tar över. Det är en dystopisk roman. Titeln syftar för övrigt på ett argument som användes på en kille som tänkte resa som IS-krigare. Helt enkelt skulle han göra sin mamma väldigt besviken om han åkte. Det är lite av ett hästjobb, författaren har tagit på sig. Att skriva en kritisk samhällsskildring gör att man hamnar mer i rampljuset och tillskrivs ansvar.

Vi fick ta del av Johannes Anyurus tankar och författarskap under författarkvällen. Han inspireras av religion och sökandet efter ett sammanhang. Han är son till en invandrare från Uganda och växte upp med sin ensamstående mamma. Klasstillhörigheten var inte solklar.  Det blev inte civilingenjörsstudier som pappan ville, utan spoken word och skrivande. Att gå från hip hop till Tranströmer är ett kittlande utfall. Sedermera konverterade han till islam.

johannesanyuru

Intresset väcktes för mer läsning av Anyuru

Det blev även läsning ur Anyurus senaste roman, ett schysst inslag. Jag uppskattade även frågestunden på slutet när han berättade om varifrån han fick sin inspiration, inte minst från sin senaste bok. Det var bland annat från kvantfysiken som handlar om att det finns olika verkligheter och parallella universum.  Jag upplevde att författaren intresserar sig för både vetenskapliga värden och mjukare och mer existentiella värden. Höger och vänster hjärnhalva dansar en tango.  Ödmjukt konstaterade Anyuru att han inte är en expert på fysik, utan har en mer filosofisk ingångsvinkel. Jag tänkte osökt på serier som Man in the high castle, som handlar om att kunna ändra historiens gång, och att kunna se in i framtiden.

Jag har tyvärr inte läst några av hans böcker, men jag tycker författaren besitter en härlig tonalitet och ett intresse för världsliga frågor, som man möter i andra favoritförfattare. Han refererade själv till Jonas Hassen Khemiri och det är en av mina favoriter. Bara en sådan här formulering härunder som jag fann i en av Anyurus diktböcker. Magisk. Lässuget har definitivt väckts.

Ytterligare tankar från författarkväll i Lund:

BRA!

Att få lära sig det Norénska citatet: Tiden är vårt hem. Så fint.

Att få en sneakpeek i hans böcker, som stod på ett bokbord. Det väckte inspiration.

MINDRE BRA!

Frågestunden var för kort, jag hade velat veta mer om hans tankar och inspiration

Rulla till toppen