Julklappsspelet – en analogi över livet

I helgen hade jag förmånen att få spela det ökända och uppskattade julklappsspelet.

Vissa älskar det – spänningen och chansen att kamma hem storvinsten.

Andra hatar det och tycker att det är en modern övning i sann Flugornas Herre-anda där det gäller att vinna och försvinna, genom att roffa åt sig det man kan.

Slutsatsen man kan dra av det hela är att spelet är en analogi över livet självt. Alla vill vi äga. Till och med den person som tror sig vara icke-materialistisk och inte vilja tävla om allt sugs in i denna Bermudatriangel av ha-begär. Jag är en av dessa. Jag inbillar mig att jag inte gillar att spela men likt förbannat sitter jag där och känner hetsen inombords när jag får en sexa på tärningen. Då gäller det att ta en julklapp från högen i mitten.

(När alla paket är paxade börjar det blodiga allvaret. Det är då man ska slå tärningen vidare och hoppas på att få en sexa eller etta. Då tar man i stället från de andras paket).

Under spelets gång kan man dra paralleller med det verkliga livet

  1. Alla vill ha de glansigaste paketen – men många blir också besvikna när de ser innehållet
  2. Man vill alltid ta det paketet som alla vill ha. En av dem blir alltså mest eftertraktad,
  3. Det kan löna sig att vara solidarisk. Men mot fel person kan det slå tillbaka. Rejält.
  4. Det är alltid någon som får riktigt många paket och en som får ett. Det är sällan jämnt fördelat.
  5. Det som till slut kommer i ens ägo var kanske inte det man förväntade sig men man uppskattar det ändå…
  6. …och andra gör det inte alls

Så jag är alltså en av de som överlevda denna vuxenlek och kammade hem en självlysande fluga och ett kortspel.

Sen förstår jag inte de som inte får någon julkänsla alls. Hur kan man missa allt runt omkring?. Ljusen, smakerna, dofterna. Sen går det ju inte att återskapa den där barndomskänslan som gick ut på att man skulle få julklappar.

Kanske detta hjälper?

 

/Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken./

/Dö, tomtejävel!/

/Vi skulle gett henne den där jävla pingvinen!/

A Nightmare Before Christmas.

/Just because I cannot see it, doesn’t mean I can’t believe it! /

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *