Tänk dig att du får läsa ett brev som förklarar att saker blev som de blev. Du är över 60 år gammal. Brevet skickade du som tonåring i affekt efter en relation som tog slut under märkliga former. Känslan av ett slut av Julian Barnes handlar om detta.
Huvudpersonen Tony får veta detta, åratal efter att han kommit över ex-flickvännen Veronica. Han har haft ett lugnt äktenskap som upphört, skaffat ett anständigt arbete och levt livet enligt konventionen.
I had wanted life not to bother me too much, and had succeeded – and how pitiful that was.
Nu tvingas han göra upp med gamla känslor och betydelsen av före detta vänskapsrelationer. I centrum för historien är också före detta vännen Adrian, som tog livet av sig. Adrian var beundrad i vänskapsgruppen eftersom han var självsäker och var den alla trodde skulle lyckas. Därför var hans självmord ett mysterium. Dessutom var han tillsammans med Veronica, vilket gjorde Tony mycket upprörd.
Känslan av ett slut tar upp livet som ung vuxen och känslan av att hela världen ligger för ens fötter. Sedan förlikar man sig med att saker inte blev som de blev för att sedan bli nostalgisk efter ett liv av familj, barn och förvärsarbete. Jag kan inte låta bli att koppla detta till de senaste rönen som visar att många över 60 faktiskt skiljer sig och söker nya kärleksrelationer. Man gör upp med sitt förflutna.
Känslan av ett slut förmedlar den äldre personens bokslut
Boken är skriven från en äldre mans perspektiv, vilket man torde ha mindre gemensamt med, men samtidigt är den skriven med sådan precision och underfundighet att man helt enkelt rycks med. Jag läser om ung, manlig vänskap med stor behållning. De delade på allt, men samtidigt låg det något av en konkurrens i botten. Relationen till Veronica är mer idealiserad – hon sattes på piedestalen och allt handlade om att förstå hennes innersta. Tony konstaterar i boken att Veronica är den typiskt komplicerade kvinnan och frugan den mer enkla sorten. Han slits mellan vilken typ han föredrar. Klassiskt tema om ni frågar mig. The vixen and the madonna.
Tony vill gärna tycka att han är rationell och en person med självdistans. Det blir mer och mer tydligt att han egentligen är helt inne i sina egna känslor, och kör stenhårt på att rationalisera sina livsval. Get out of your own head, tänker man!
För cirka ett år sedan läste jag Den färglöse herr Tazaki av Murakami – vilken jag tyckte om. Jag kan inte låta bli att göra vissa kopplingar till denna bok, dels för att huvudpersonen Tazaki är en tämligen anspråkslös person som gör upp med relationen till sina gamla vänner. Existentiell, även den.
Känslan av ett slut är en kort roman men meningarna är fyllda av referenser, sarkasm och rapp dialog. Författaren Julian Barnes slösar ingen tid, utan kommer till kärnan. Scenerna som leder fram till upptakten är omsorgsfullt utvalda. Till exempel är Tonys besök hemma hos flickvännens Veronicas familj underhållande och bisarr.
Det är intressant att reflektera över händelser i det förflutna som påverkar oss långt in i framtiden. Och kanske ska man vänta med att skicka i väg det där smset/ brevet/mailet.
Boken kommer dessutom som film i år – om någon är intresserad.