Ditt förflutna kan komma i kapp dig på det allra mest ohyggliga sätt. Eller så kan det ligga begravt i en koffert i skogen. Den som finner av Stephen King, handlar om jakten på gammalt tjuvgods.
I sin ungdom mördade Morris Bellamy sin idol, författaren Rothstein. Anledningen? Han var besviken över att Rothstein slutade att skriva om karaktären Jimmy Gold. Bellamy är helt enkelt en bokälskare av fel sort. I samband med mordet fick han med sig en massa pengar och anteckningsböcker med utkast till böcker som aldrig blev skrivna. Dessa begravde Bellamy i närheten av sitt barndomshem. Han åkte senare i fängelse för en våldtäkt och många år senare hittar 19-åriga Pete Saubers tjuvgodset i närheten av huset där Morris Bellamy växte upp. Platsen är USA, runt år 2010. Bellamy frisläpps inte långt därefter och han vill ha tillbaka det han en gång förlorat.
Den som finner har ett klassiskt upplägg – förövaren och protagonisten. Det är både bokens styrka och svaghet. För när upplösningen kommer tycker jag att den följer ett alltför vanlig dramaturgisk linje, det kommer ingen twist eller våldsamt uppvaknande. Det är karaktärerna som bär storyn, enligt mig. Jag är fascinerad över hur mycket ondska som kan rymmas i Morris Bellamy. Han är en vilsen själ, stor och våldsam som en gråtande jättebebis som vill ha tillbaka sin snuttefilt. Han har varit missförstådd hela livet.
Den som finner skildrar tillståndet efter en kris
Den unga Pete är den typiska underdogen som gör allt för att hjälpa sin familj som drabbats av 2008 års finansiella kris. Det innebär att han måste kapitalisera på Rothsteins död och Bellamys brott, för att rädda sin familj ekonomiskt. Premisserna är tydliga, det är i spåren av krisen som desperationen föds.
Språket är typiskt för Stephen King. Det är uppfriskande cyniskt och tillbakalutat, samtidigt som det skildrar de utsatta stunderna i både Morris Bellamys och familjen Saubers liv. Det är diskbänksrealism utan för den sakens skull vara alltför mjäkigt. Den raka berättarstilen saknar i bland en viss mystik, men det går inte att ta ifrån King att han klarar att driva historien framåt. Och framåt vill man! Det är spännande att snaran runt Pete Saubers dras åt allt hårdare. Känslan av att Bellamys galenskap accelererar skapar en nerv i berättandet. Dessutom är King grym på cliffhangers. Avslutande kyliga meningar efter en långt utlägg i grymheter, skapar effekt.
På engelska heter Den som finner Finders Keepers och det ger näring åt själva grundtanken – vem har egentligen rätt till de där anteckningsböckerna? Det tål att tänkas på.