Wolves of Winter – post-apokalyptisk ungdomsskildring

Snö, kyla, naturens råhet.

Det är ingen picknick det här och inte ens en skidsemester. Wolves of Winter av Tyrell Johnson handlar om att överleva i en värld där man inte kan lita på någon.

Om du gillar romanen Vägen, så bör du läsa denna. Jag tycker dock att Vägen är lite vackrare skriven, medan Wolves of Winter är mer händelsespäckad.

Tonåriga Lynn och hennes närmsta familj är överlevare från en tid när folk dött i en livsfarlig influensa som föregåtts av kärnvapenattacker från främmande makt. De bor i Yukon i en stuga och klarar sig genom att leva enkelt och naturnära. Precis som i Handmaid’s Tale så sker det en hel del tillbakablickar och det gör att karaktärsutvecklingen känns  intressant. Speciellt Lynns mamma som förvandlats från en from bibliotekarie till en kallhamrad, uppmärksam alfakvinna. Sorgen efter faderns död gestaltas också övertygande.

wolvesofwintertyrelljohnson

Lynn  har tonåringens dissekerande blick och författaren kommunicerar effektivt den barndom som en gång var. Förgänglighet. Allt som vi tar för givet kan plötsligt tas i från oss. Det är också det som gör misären i post-apokalyptiska draman så påtaglig – både det som faktiskt är hemskt och avsaknaden av den gamla civilisationen. Det är i så små detaljer som att Lynn minns ett specifikt godis.

Historien i Wolves of Winter  tar sin vändning när Jax ( den klassiskt mystiska hunken ) dyker upp i sällskap av en varglik hund. Ganska snart får man veta att någon är ute efter honom och Lynn tar chansen att hjälpa Jax. Hon slits mellan den mystiska dragningen till en främling och familjens åsikter. Att nämna Ronja Rövardotters klassiska upplägg är på plats.

Det jag uppskattar med Wolves of Winter är de atmosfäriska naturbeskrivningarna och den raka berättarstilen. Att skriva tre sidor med en gestaltning  av den vackra och förrädiska snön är en bedrift. Ibland tycker jag att romanen kunde underbyggts något mer vilket gör att detta inte är en riktig klassiker, snarare knivvass underhållning som nog blir en bra storfilm en dag. Oavsett tycker jag att det är läsning som funkar, helst under filten!

 

Rulla till toppen