Vad har jag gemensamt med Al Pacino, Renée Zellweger och Tjajkovskij?
Alla fyller vi år den 25 april!
25 är nog det datumet som klingar bäst i folks öron, då vi ofta förknippar det med löning, om man inte är en stackars kommunalare, som jag också haft förmånen att vara. Som en andra klassens medborgare sitter vi och suktar efter pengar när andra redan sitter och är kungar i baren.
Som lite annan trivia är det även en viktig dag i Portugal eftersom Nejlikerevolutionen skedde vilket blev upptakten till slutet på diktaturen i landet. Det finns en stor bro till minne av dagen som heter som detta datum. Var sugen på att åka dit när jag var i Lissabon, men det blev aldrig av. På denna dagen är alla portugiser lediga och jag tänka mig att det dansas och festas som aldrig förr på de myllrande gatorna i Lissabon. Jag är också lite inne på att den 25:e ska bli allmän helgdag även i Sverige, men av allt helt personliga och egoistiska skäl.
I år har min dag utmärkt sig på ett negativt sätt eftersom vädret var ganska dåligt. Det finns annars i stort sett inte en enda dag vad jag kan minnas som vädret varit så här kasst. Ofta brukar värmeexplosionen ske runtomkring detta datum och man går från vinterjacka till linne på två röda.
En av de bästa födelsedagspresenterna jag fått var min cykel som jag använde flitigt i 6-7 år innan den blev stulen. Jag har firat födelsedagen i Bryssel två gånger, varit sjuk två gånger och bott på ungefär 5-6 bofasta adresser. Ibland har jag gjort egen tårta och en gång bjöd jag på Piggelin-glass. Vid vissa tillfällen har jag blivit bjuden på drinkar eller mixat till egna. För två år sedan var jag nära att kvävas av en bit Serranoskinka som letar sig ner i halsen, tur att vinet var så gott, så helhetsupplevelsen blev godkänd.
Jag har slutat vakna på morgonen med en härlig förväntan i maggropen och i stället använt dagen till att blicka tillbaka och summera. De som firat mig ena året har inte ens varit där nästa år. Så med andra ord har mina födelsedagar varit lika brokiga som livet självt!