Valet av nästa bok föll på Judas av Amoz Oz eftersom jag verkligen gillar där man får transporteras bak i tiden och lära sig något något om historia eller samhället via de romankaraktärer man möter. Jag var lite avskräckt av att det skulle handla om religion då jag inte är superinsatt i alla vändor med Jesus, korsfästelsen och efterspelet som påverkar oss ända fram till idag. Speciellt nere i mellanöstern lever konflikten mellan araber och judar kvar. Att Judas en gång svek Jesus och lät honom korsfästas, är inskrivet i historieböckerna. Men är allting så svart och vitt?
Det är ett tungt och komplext ämne som Amoz Oz har valt att belysa, men han gör det med en avspänd berättarglädje som gör boken till ett medryckande läsäventyr. Det här är långt i från en tegelsten och det finns inte många transportsträckor. Författare ska vara generösa mot sina läsare!
Det är också delvis en kärlekshistoria mellan den före detta studenten Schmuel och den äldre kvinnan Atalia. De träffas efter att Schmuel gett upp sina studier och flyttar in som hjälpreda till en äldre, intellektuell man som heter Gershom Wald. Det är en samling ganska okonventionella typer som bor i det märkliga huset. Wald mår bäst när han får prata hela tiden och det är genom honom författaren tar oss med på en spännande historielektion.
Jag är också förtjust i miljöerna i Judas – det märkliga och mystiska huset där Schmuel är inhyst uppe i vindsvåningen och restaurangerna där han äter gulaschsoppa och äppelkompott varje dag. Personbeskrivningarna är levande och närmast farsartade. Ibland är de något schablonartade (ung, förvirrad sökande man ) (bitter, förförisk kvinna) men det ursäktas ändå av berättarstilen som har en trygg och gammaldags lunk.
Med tiden blir Schmuel allt mer en välkommen gäst i den dysfunktionella familjen och samtidigt som vi får nya vinklar på den judisk-arabiska situationen i Jerusalem, får man veta tragedin bakom Atalias hårda yta.
Judas är väl värd att läsa, men jag rekommenderar en googling i ämnet innan man sätter igång!