Barnpsykologen Anna Fox lever ensam i en lägenhet, separerad från sin man och dotter. Hon har utvecklat agorafobi och vägrar att lämna lägenheten. Dagarna spenderar hon med att titta på gamla filmer och dricka vin. Hon spionerar ofta på grannarna och när en ny familj flyttar in blir hon en dag vittne till en kuslig händelse.
Därför gillade jag Kvinnan i fönstret
Kvinnan i fönstret av A.J Finn är nu utläst och klar. Jag gillade verkligen den! Boken var nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Varför var den så bra?
- Komplexiteten – den behandlar flera olika teman om på individnivå och samhällsnivå. Man får inte bara veta svaren om Anna Fox utan även historien om karaktärerna runt om henne. Den behandlar teman som förlust, självupprättelse, självläkning, psykisk ohälsa och identitet. Scenen med familjen i bilen är en av de starkaste jag läst på länge.
- Gestaltningen är skicklig. Jag fick verkligen en känsla för Annas klaustrofobiska tillvaro inne i lägenheten, hennes förvirring, misstron hon möts av och oförmågan att hålla isär sanning och verklighet.
- Anna Fox inre monolog är underhållande. Den är kryddad med referenser till gammal film noir som till exempel Hitchcock. Romanen innehåller en mängd samtida element som smidigt är insprängda i handlingen som till exempel chattande, Tinder och mobilbilder.
- Berättartempot i Kvinna i fönstret är medryckande, med kortare avsnitt och meningar som är noggrant handplockade för att få oss att tvivla.
- Attributen med hennes våldsamma vindrickande och filmtittande ger verkligen karaktären liv.
Anna lägger mycket tid på att iaktta grannarna. Handlingen är närmast filmisk med ingående vardagsbetraktelser av grannarna. Folk kommer och går i lägenheten vilket ger berättelsen en teatralisk nerv. Författaren använder myllret av personligheter för att ständigt lura. Det påminner lite om en gammal pusseldeckare av Agatha Christie.
Kvinnan i fönstret är en historia med en twist
SPOILER ALERT – de flesta psykologiska thrillers har en tvist men denna hade säkert tre! De flesta kunde jag inte heller förutspå med undantag av att jag hade på känn att den hon chattade med skulle ha en avgörande betydelse.
De största twisten av dem alla var egentligen en icke-fiktiv sådan – nämligen att boken skrivits av en man! Snyggt att kunna gestalta en kvinnlig huvudkaraktär så bra.