Mina förväntningar var ganska höga på Störst av allt. Den är skriven av tungviktaren Leif Gw:s dotter Malin Persson Giolito som är utbildad jurist. Därför känns det ganska naturligt att boken skildrar en rättegång. Den är central för historien, men man får också tillbakablickar från ungdomarnas liv i Djursholm, vilket förmedlas med bra precision.
Huvudpersonen heter Maja och vi ser allt från hennes perspektiv. Hon är anklagad för att ligga bakom skottdramat på sin skola då en av hennes lärare och flera klasskamrater skjuts till döds. Expojkvännen Sebastian är också ett av offren.
Att vara inne i Majas huvud är ett djupdyk i cynism, något som är förvånande med tanke på hennes ålder. Man slås av av hur otroligt blasé hon är. Maja skådar och dissekerar sin omvärld med en kirurgknivs precision. I rättegångssalen gör hennes dyra försvarsadvokater allt för att framställa henne som en ”poor little rich girl”.
Samtidigt är det enda Maja vill är att vara älskad, mitt i hennes rationalitet finns ett virrvarr av känslor. Och det blir hon, av jämnåriga Sebastian. Han är strulig och naturligtvis negligerad av sin streberfar. Temat känns klassiskt men det som gör Störst av allt unikt är det spännande rättegångsdramat och de vassa observationerna av ungdomarnas liv och känsloliv.
Störst av allt skildrar livet i Djursholm
I bokens Djursholm finns det strikta regler och normer för hur man ska vara. Men det som är spännande är att ungdomarna utvecklar ett slags eget parallellsamhälle som ett ekosystem med nya regler och känslor. De har allt men ändå bara varandra. För när föräldrarna inte ser, interagerar de och bygger egna band. Så gör Sebastian och Maja och det är därför hon är beredd på att göra allt för honom, även när hans liv börjar spåra ur.
Störst av allt skildrar livet i häktningscellen ingående, där Maja sitter i väntan på den avgörande domen. Här verkar hon på ett märkligt sätt att trivas. Min analys av det hela är att här slipper hon ta en massa val och bygga sin identitet. Här är hon bara hänvisad till strikta regler och en avskalad miljö. I en värld där vi tvingas göra så många val och att bli något, något som kan vara väl så smärtsamt under ungdomstiden, kan en kal cell bisarrt nog vara en fristad.
Skuldfrågan är att ett centralt tema i boken, och det gör att läsaren hela tiden tvingas ta ställning. Det ger historien ett djup och gör att läsaren själv samlar bevis och får ha sin egen rättegång hemma på sofflocket.
Styrkan i Störst av allt är de torra och cyniska formuleringarna med ett bildspråk som känns kraftigt. I tillägg vävs historian fint samman utan det känns som stelbenta hopp i kronologin. Jag läser Störst av allt med stor behållning.