Allt jag inte minns, skriven av Jonas Hassen Khemiri. Vinnare av Augustpriset och författare av Ett öga rött och Montecore, den senare jag läst med stor behållning.
Khemiri har ett alldeles speciellt sätt att uttrycka sig – som små bitar av träffsäker poesi med filosofisk underton. Svenskan är hans första språk men han bär med sig en annan kultur och därmed språk nära hjärtat och hans skrivspråk är som som en sluss till hans inre, där svenska språket är den trogna transportören.
Så klart ville jag läsa hans senaste roman Allt jag inte minns som är ett porträtt av en kärleksrelation och en vänskapsrelation där karaktären Samuel utgör centrum. Det unika för denna berättelse är att denna berättas från hans flickväns och hans väns perspektiv, efter att Samuel dött. Vi får genom historien pusselbitar som formar bilden av en komplex person – någon som är lite av en kameleont.
Boken är samtida och att Rihanna citeras på ett av de första bladen känns lovande. Jag gillar när fin- och fulkultur blandas. Pop med poesi. Omslaget är dessutom väldigt vackert. Det känns som att karaktärerna är typiska representanter för unga människor av idag, de är noga beskrivna – Samuel läser på universitetet, Vandad tar småjobb och hankar sig fram, Laide är arg, engagerad och feminist. Attributen är noga utvalda för att bygga karaktärerna vilket jag ibland kan tycka känns lite sökt – men det spelar ingen roll för allt flyter på som en flod. Tempot, språket och handlingen. Man kan till och med känna hur rytmen ändras – mot slutet berättas historien i mindre och mindre fragment. Intensiteten ökar. Speciellt hur parets kärlekshistoria byts ut mot irritation. Känslan går att ta på. Allt jag inte minns är lika lättsmält som unikt och intressant. Alla som är intresserade av modern litteratur och samhällsskildringar bör läsa den.