Fyren mellan haven av M.L Stedman är en välskriven roman som innehåller naturromantiska inslag, symbolik och etiska dilemman. En eka med en död man och ett spädbarn driver i land på den ödsliga ön Janus. Fyrvaktarparet Tom och Isabel är ofrivilligt barnlösa på grund av upprepade missfall. När Isabel finner det lilla barnet får hon en idé att de ska göra det till sitt. Ingen behöver ju få veta. De kallar henne Lucy. (lite etymologi här – namnet har med ljus att göra- som fyren som lyser ). Jag tänkte varna för att det blir lite light-spoilers längre ner utan att jag för den sakens skull berättar slutet.

Vackra naturbeskrivningar i Fyren mellan haven

Personligen tycker jag verkligen om de långa och målande  beskrivningarna av den stolta fyren, och den karga ön Janus vid Australiens kust. Det känns som att miljön  är ett med den stoiska och bestämda Tom, som tar sitt jobb som fyrvaktare på stort allvar. Det är trots allt frun Isabel som är hans akilleshäl och han går hennes vilja till mötes genom att behålla barnet. Hon kontrasteras väldigt bra mot sin man, eftersom hon är mycket mer hjärtlig,  livlig och styrd av impulser. Jag har inte sett filmen men det känns som helt rätt val att ge Alicia Vikander och Michael Fassbender rollerna som Tom och Isabel.

Det som räddar Fyren mellan haven från att bli ett melodrama  är delvis bakgrundshistorien om männen som kämpat och dött i första världskriget. Bra av författaren att sätta in det personliga dramat i en historisk kontext. Det är lätt att förstå att krig och misär skapar desperation och förklarar varför Isabel och Tom handlar som de gör. Slutet var väldigt fint och förhöjer hela läsupplevelsen. Överlag har berättelsen ett driv och en fin takt som gör att det är behagligt att läsa den. Dessutom är det spännande – hur länge ska livslögnen hålla?

M.L Stedman är bra på att beskriva  kärleken till ett barn. Hon bemästrar gestaltningen perfekt.

Jag hade dock väldigt svårt att sympatisera med den biologiska mamman till barnet, även om hon hade moralisk rätt sin dotter. Bland annat när hon döper om Lucy  till Grace, det tyckte jag var helt galet. Jag hade även problem med att  Lucy att var tvungen att slitas bort från sin ursprungliga familj och hennes reaktion är hjärtskärande. Trots allt räddade de ju livet på henne. Spelet mellan makarna som följer förhöjer också intrigen.

Läs Fyren mellan haven om du gillar mänskligt drama, ett utforskande av relationer och en historisk skildring. Jag tyckte mycket om den.