Idag ägnar jag inlägget åt färgen gul. Åsikterna verkade vara delade kring färgen, men trendexperterna är överens – gult är årets färg. Modevärlden har i ett par år försökt introducera gult men jag har på känn att den kommer slå i år.
De där som alltid köper svart och grått kommer slutligen ta språnget in i en gul och fluffig värld. Anledningen till att många inte vågar sig på gult är att det är ganska svårmatchat. Med svart blir det getingvarning. Tillsammans med brunt blir det för 70-talsretro. Med grått tycker jag att det funkar väldigt fint.
Frågar man munkar och spirituella vägledare så är färgen gul en kreativ och energigivande färg. Den har också kommit att stå för sjukdomar och annat otyg. Gula febern väcker otäcka associationer.
I musikens värld har man också sjungit om färgen gul. Beatles ville gärna att vi alla skulle bo i en gul ubåt, därav Yellow Submarine. Coldplay sneglade upp mot stjärnorna när de sjöng låten Yellow.
Färgen gul betyder personligen vår och tulpaner. En sprakande färg som väcker nytt liv. I matväg kan man både njuta av citroner, mango och physalis som är fyllda av vitaminer. Själv satsar jag nog på en gul regnjacka eller kanske en liten väska som syns på avstånd, som en ett stopplyse.
För övrigt har det stått ganska stilla hos mig på grund av förkylningar och liknande. Bokläsande har legat på hyllan – pun intended. Däremot har jag hittat en ny kanonserie att följa som heter Man in the high castle. Serien presenterar en alternativ historieskrivning som innebär att USA aldrig vann kriget. Ena delen av USA tillhör Japan och andra delen Nazi-tyskland. Däremellan finns det en neutral zon. Först och främst måste jag säga att scenografen gjort ett grymt jobb med att skapa en 40-talsvärld. Bilarna, kläderna, prylarna och stämningen.
Nya inslag har också blandats in som japanska poliser på San Franciscos gator och stora Nazi-banners på skyskraporna. Serien leker med ens perception och det skapar en spännande dimension. Det klassiska USA-temat med good and band guys kan ju bli lite tröttsamt men serien lyckas att väcka frågor. Historien skapas av vinnarna och detta påvisas i serien. Man in the high castle skapar också en förståelse för hur det är att leva som en minoritet i ett land (i detta fallet är ju amerikanarna minoriteten). Jag tycker att serien är en ödmjuk kommentar från en filmproducerande stormakt som USA. Det är även spännande att få en inblick i japanska kultur och hur de bemöter nazisterna. Friktion som sker här är väldigt intressant, med japaner som bugar underdånigt och tyskar som hailar högt. Ett vågat grepp – baserat på boken med samma namn Philip. K Dick. Rekommenderas!