Sofia Coppola
När jag såg Virgin Suicides fick jag upp ögonen för det drömska, suggestiva bildspråket som med hjälp av färgsättning och en snygg ljudmatta skapar en historia byggd på känslor och abstrakta begrepp. Jag upptäckte AIR och sjönk djupare ner i den elektroniska musiken. När jag sett klart filmen som 17-åring minns jag knappt exakt vad den handlade om, jag bara minns att jag gillade den så jäkla mycket.
Doctor Seuss
Hans bildspråk med klara och glada färger, samt yviga typografi är något jag gillar. Och att allt inte behöver vara perfekt utan kan vara lite quirky (rent bildmässigt).
Simon Stålenhag
Att låta det oväntade ta plats och att leka med folks perception – Simon Stålenhag gör det bra när han låter futuristiska ting figurera i den svenska naturen. Att skapa konstverk handlar ofta om att leka med kontraster. En fling med både den svenska folksjälen och den framtid som närmar sig.
Nina Persson under A camp-eran
Rent klädmässigt var detta en drömträff, Nina bar romantiska vita blusar och linnen som förde tankarna till de koloniala lyxdamerna uppblandat med retro & vintagestil med en rockig twist. Det fick en att tänka att elegans kan vara avslappnat, sådär bohemiskt skönt som det bara kan bli när t.ex Helena Christensen klär sig på Köpenhamnsvis. Nina sällade sig till detta stall. Hennes hairdos var allt annat än trista, tillknäppta svinryggar utan drömmigt fina. Americanan blev också mer tillgänglig och man tänkte inte bara på tantiga Shania Twain när man tänkte på country.
Henri Quartier-Bresson
Franskt, chict, street photography. Att ha med rörelser i foton för att skapa den där speciella dynamiken. Att inte vara rädd för att fota allt som rör sig för att slutligen hitta det perfekta fotot.
Common
Rappare. Öppnade upp dörren för en form av hip hop som inte bara var bling bling & bitches á la Puff Daddy på random klubb i början av 2000-talet.
Författaren Emma Cline (med romanen Flickorna)
Fick mig att inse att man kan skriva sinnligt och närvarande och inte fastna i det torra litterära på samma gång. Hon känns som en författare som inte försöker kopiera äldre kollegor utan faktiskt skapar en fräsch och samtida röst samtidigt som hon vågar ta i det förflutna. Emma Cline framstår som en väldigt inkännande person med ett väldigt skarpt intellekt.
