Internet, bra eller dåligt? Är Facebook en källa till olycka och surfplattor farliga för våra barns hälsa?
Jag är en sådan person som är ämnad för att använda sociala medier på många sätt, utifrån ett behov av att skapa och förmedla. Som liten gjorde jag egna magasin och klistrade in bilder och skrev texter. Jag kopierade upp en liten skoltidning och gjorde fotokollage. I sena tonåren hade jag flertalet hemsidor och en mindre nättidning. Vid ett tillfälle blev jag till och med kontaktad av P3 som hade hittat min sida. Konkurrensen var förmodligen inte så stor runt 99-2000. Nuförtiden drunknar man i bloggar och andra webbsidor, så det gäller att sticka ut.
Jag tror såhär. Så länge man använder webben och sociala medier som ett verktyg, är det ingen fara. Många saker hade man inte ens vetat om, om det inte funnits en Facebook-grupp eller liknande. Lika mycket som att jag är i behov av att lyfta på luren ( det uttrycket börjar kännas något förlegat) behöver jag skriva till mina vänner som bor lite överallt i världen. Det är inget beroende. Det är när nätet börjar ersätta sociala kontakter och inkräkta på ens fritid som problemet uppstår.
På sistone har jag börjat leka med tanken på en vecka helt fri från sociala medier. I brist på lättillgänglig stimuli är det frågan vart hjärnsynapserna skulle vilja vandra. Förmodligen hade jag fastnat framför TV:n eller kanske börjat läsa mer. För att återskapa grejen med att likea bekantas alster på Instagram hade jag förmodligen behövt att springa ner på Möllan och ge komplimanger till folk jag knappt känner.
Nä, hur skulle man klara sig utan nätet. Det är framförallt tur att Internetbanken finns efter som jag gärna inte sitter och fyller i blanketter. Kolla bussar gör man på en sekund och i en annan app ser man om saldot inte är alldeles för lågt.
Som allt annat gäller det att inte drabbas av någon slags moralpanik. Med risk att låta tråkig så menar jag att lagom är bäst. Samtidigt drabbas jag av ett märkligt obehag om jag kommer till ett ställe utan trådlöst nätverk.