För en som var med när det begav sig på 90-talet så känns Skam som en vindpust i jämförelse med Fucking Åmål som när den kom var en orkan i tonårssverige. Även kritiker hoppade jämfota av glädje. Den fångade ungdomen på riktigt, Elins utrop ”jag vill knarka”, känslan av tristess och att vilja vara någon helt annanstans och det komplicerade känsloliv som bubblar under ytan. Allt till tonerna av Broder Daniel.
Men nu var det inte Fucking Åmål jag skulle snacka om, utan den nya tonårsserien Skam, som kommer ut ca 20 år senare. Mycket har hänt sedan dess och det är också Skams styrka – den fångar ungdomen av idag. En värld med smartphones, likes och snaps. Ungdomarna är dessutom mycket mer medvetna och snygga, och vet precis vad som sker i omvärlden ur ett samhällsperspektiv. Jag tänker främst på Noora, som är själva personifieringen av detta. Hon vet alltid bättre och läppstiftet sitter på plats. ( Som lite kuriosa så är det många som har börjat fråga efter läppstiftsnyanser som de som finns i serien)
Dock är problemen de samma olycklig kärlek, osäkerhet och längtan. Detta fångar Skam väldigt bra. Tempot är lågt och fotot skänker glans till serien. Det fångar varje minspel och varje yttring. Ett utmärkt stilgrepp är att låta sms visas i realtid på skärmen, så att vi får en autentisk bild av hur ungdomarna kommunicerar.
Ibland känns element av serien redan gjorda. I tjejgruppen finns olika karaktärer med tillhörande attribut. Det har gjorts förr – se bara på Spice Girls och Sex and the City. Vi får hoppas att publiken inte är lika luttrad som jag. En av scenerna får faktiskt mig att tänka på En Kärlekshistoria av Roy Andersson.
Men jag ska inte hålla det emot manusförfattaren. Alla inspireras vi av tidigare kreationer. Att låna friskt kan dock skapa en slags konstlad medvetenhet och i kombination med all snygghet i serien kan det för mig kännas lite tillrättalagt. Lite som när Systembolaget försöker fånga festande ungdomar i en kortfilm.
Oavsett, så är känslan där och underhållningsvärdet är högt. Många menar att Skam redan är en modern klassiker men jag är inte riktigt säker på att den komma anses vara lite banbrytande om tio år.