Jag ångrar inget.

Det är flera nyår som jag haft en liten besatthet (hur kan förresten en besatthet vara liten -som att räknar grader i helvetet) av att spela Edith Piaf. Hennes hesa och kraxiga rös tilltalar mig och texten passar så bra till det nya året.

Je ne regrette rien.

Jag ångrar ingenting.

Devisen säger ju att man inte ska göra det. Får folk frågan om de ångrar något så säger de ofta tvärsäkert NEJ.

Det handlar ju annars om att erkänna sina misslyckande, och det är nog ingen speciellt sugen på. Jag vill passa på att i nyktert tillstånd fundera om jag ångrar någonting såhär inför det nya året.

Jag ångrar att jag inte åkte till Roskilde. Inte heller är jag speciellt nöjd med ett byxköp jag gjorde, ett par svarta stretchjeans som sticks och kliar samtidigt som de smiter åt på helt fel ställen. Vilken plåga. Kanske har jag även försökt lite för mycket när jag inte borde och tvärtom. Disken bör inte alltid stå en extra dag och alla bör inte få en extra chans. Jag ångrar att jag la pengar på att se 50 shades of grey på bio.

Jag ångrar inte att jag åkte iväg och arbetade i fem dagar på något som verkade ganska onödigt den där februaridagen, men det enda ledde till det andra. Jag ångrar inte att jag gick på dejt den 8:e mars och fast jag hade en ful, grön tröja gick det ganska bra.

Tänk så många bussar man väntat på. Vissa har kommit i tid och andra inte. Drinkar har lyfts mot läpparna, på ungefär samma ställen som förra året. Det kanske låter hopplöst trist, men där under korkeken doftar det ganska gott.

Snart ses vi på andra sidan året, ungefär likadana som förr med tron att vi uppgraderats till en bättre version av oss själva.

Ca commence avec toi.

Rulla till toppen