Min fantastiska väninna, vem handlar den om? Stark, självständig, orädd, framåt och obekväm. Flickan är Lila. Hon sällskapas av Elena – flitig, velig, eftertänksam och drömmande.
De två unga tjejerna är goda vänner och lever i 50-talets Neapel. Min fantastiska väninna av Elena Ferrante skildrar tillvaron på smala bakgator och smutsiga innergårdar. Vi ser allt genom Elenas ögon. Könsrollerna är snäva och pressen kommer från olika håll, från familj, vänner och lärare. I det kravfyllda samhället konkurrerar även de goda vännerna med varandra. Jag skulle säga att vänskapen allt som oftast är ganska obalanserad. Det verkar mer som att det är Elena som har en fascination för Lila. Hon vill vara som henne och tillvaron känns tom när de två inte umgås. Samtidigt kan hon irritera sig väldigt mycket på sin vän. De är i mångt och mycket mer som systrar.
Det jag gillar med Min fantastiska väninna är att boken verkligen har en puls. Likt tonåringar som har ett uppmärksamhetsspann på cirka fem sekunder och oförmågan att tänka mer än en vecka framåt, är tempot ganska högt och den ena händelsen efter den andra avlöser varandra. Det är ett myller av personer och ibland kan det vara svårt att hänga med.
En känsla jag får när jag läser Min fantastiska väninna är vrede. Smockan hänger ständigt i luften. Den ena personen pucklar på den andra utan anledning. Det är vuxna som slår barn och syskon som ger varandra en lusing. Maffiabröder härskar på gatorna och Lila drar kniv mot en av dem. Känslorna svallar högt när en otrohetsskandal rullas upp.
Tjejernas liv är präglat av pekpinnar. Man hoppar inte in i bilen med Solaras-bröderna. Man umgås inte med sonen till en mördare och kommunist. Man gör sig osynlig i skolbänken och ser till att få högsta betyg i allt.
Det är som ett Bullerbyn som förvandlats till en melodramatisk italiensk såpopera. Lila och Elena får aldrig riktigt slappna av att utan dras ständigt med i andras spel. Samtidigt läser man vidare i hopp om att snart, snart måste det gå bättre för de här barnen. Saken är den att Elena satsar allt på skolan och även får gå vidare på ett fint läroverk. Lila har helt andra möjligheter och får jobba vidare i familjeföretaget. Det visar även på hur lite makt över sina egna liv de har. Detta skapar också en friktion mellan vännerna, då de måste gå olika vägar i livet.
Jag köpte Min fantastiska väninna eftersom jag hört väldigt mycket bra om den, bara för att inse att detta är nummer ett av en serie på fyra böcker! Frågan är om jag kommer fortsätta läsa de tre andra. Man har ju lärt känna de här karaktärerna och vill veta hur de går för dem. Samtidigt kan det vara bäst att sluta när man är på topp.