Någon som kommer i håg denna?

Året var 1997-1998 någonting. Jag gick i högstadiet. I kölvattnet av Sinnead O’Connor tårdrypande ballad och the Cranberries punkinspirerade rock så kom det bara fler och fler poppiga låtar med brittisk/anglosaxisk folkmusik. 90-talet överlag sände ju radiovågor likt chockvågor från de brittiska öarna.

Ibland kan man drömma sig tillbaka till denna gitarrbaserade och melodiösa musik. Det var inga syntetiska beats och instrumenten samt rösten stod i centrum. Just dessa kvinnliga rösteri Bell Book+Candle och den tillhörande Dolores är rena, enkla och närmast änglalika. Sångerskan i The Cranberries klara stämma passar bra till de tunga basgångarna. Det har nog varit en av mina favoritband alltid, med låtar som Just My Imagination, Dreams, Linger, Twenty-One och No Need To Argue. Soundet är mäktigt och närmast sakralt medan texterna och melodierna är enkla och melankoliska. Jag tycker att många av låtarna känns som en vårdag.

Tja, inlägget startade ju inledningsvis med detta one-hit wonder Rescue Me, men jag tycker ändå att den är en riktig dänga och fortfarande nästan 20 år senare kan jag få låten på hjärnan och som ni ser tillägna ett helt blogginlägg till den. Det är som anglofilen i mig vaknar till liv och får mig att associera vidare på ämnet.

Och 1998? Det var då Titanic gick på bio och jag såg den säkert 2-3 gånger. Kollar ni noggrant i videon av Bell Book så ser ni Titanicreferensen med leksaksskeppet. Sjukt meta!

1998  hade man på sig Fruit of the Loom, hoppades på att Sydsvenskan hade publicerat en bild på DiCaprio i tidningen, tyckte det var kul att hänga på ett köpcentrum en hel dag och skaffade katt.  Jag fick också ADSL på datorn och började göra hemsidor, samt spela Age of Empires.

/There was this game we used to play. We would hit the town on Friday night and stay in bed until Sunday./