Letar du efter en trovärdig krimserie på Netflix i stil med Mindhunter? Search no more.
Serien Unbelievable har en bra kvinnlig line-up med Toni Collette som cynisk och humoristisk polis. Hon var antagligen den största anledningen till att jag kollade på serien. Först gillade jag hennes karaktär, sen gillade jag den inte. Sen bestämde jag mig för att jag gillade den just för att hon vågade vara obekväm. Första gången jag såg Toni Collette i en film var som syster till Cameron Diaz i In her shoes. Det har hänt en del sen dess. Och här var hon riktigt vass.
Nog om skådespelaren, det här är en spännande historia. Unbelievable är baserad på riktiga händelser, en artikel om hur kvinnor behandlats av polisen när de blivit våldtagna.
Scenerna känns extremt verklighetstrogna. Först blir en ung tjej som bott på fosterhem behandlad som skräp av polisen, efter att en inkräktare brutit sig in i hennes hem och våldfört sig på henne. Hon blir misstrodd och t.om åtalad för falsk vittnesbörd/anmälan. Livet är orättvist.
Sedan händer det igen. Och igen. En hårt arbetande polis, Karen Duvall tar sig an ett av fallen och tack vare hennes engagemang lyckas hon sammanlänka liknande brott. Poliskollegan Grace Rasmussen, spelad av Collette, är först inte lika övertygad, men blir inspirerad av den yngre polisens idealism. Den här dynamiken gillar jag! Det är lite som Holden Ford och hans äldre kollega på FBI i Mindhunter.
Serien Unbeliavable innehåller den där sköna dosen diskbänksrealism baserad på grått vardagsliv, kaffedrickande och personligt bagage. Min favoritscen är när Duvall kommer hem, låser in sitt vapen, byter om till mysbyxor och sen byter hennes man om, tar sitt vapen och går till jobbet. Ett slipat polispar.
Unbelievable engagerar därför att den innehåller både det personliga och politiska. Se den!